Matematiska svårigheter
Så var vi inne i vårdkedjan, och ska än en gång försöka vänja oss vid det mystiska sätt att beräkna graviditetslängd som används där. Enlig testet jag tog för en vecka sedan (som mäter ett hormon som kopplas till graviditet) var jag då 2-3 veckor gången, och borde alltså idag (en vecka senare) vara 3-4 veckor.
Men, icke! Enligt min fantastiska BM (väldigt förstående och stöttande på alla sätt) är jag i vecka 6+2 idag, och det datum vi alla hoppas på att bebis tänker komma ut (dvs vänta med att komma ut innan dess) är den 23:e april. Det ändras förmodligen några dagar hit eller dit vid rutinultraljudet i vecka 18-19, men ändå.
Sex veckor! Nu är det ju så här, att den baserad på min menscykel, och alltså räknas också blödningsdagar och ägglossningen in i den totala tiden. Jag blev alltså inte gravid förrän i vecka tre av de här sex veckorna, och då stämmer ju testets 2-3 veckor ganska bra ändå.
Förvirrande? Jajamän!
/L
Men, icke! Enligt min fantastiska BM (väldigt förstående och stöttande på alla sätt) är jag i vecka 6+2 idag, och det datum vi alla hoppas på att bebis tänker komma ut (dvs vänta med att komma ut innan dess) är den 23:e april. Det ändras förmodligen några dagar hit eller dit vid rutinultraljudet i vecka 18-19, men ändå.
Sex veckor! Nu är det ju så här, att den baserad på min menscykel, och alltså räknas också blödningsdagar och ägglossningen in i den totala tiden. Jag blev alltså inte gravid förrän i vecka tre av de här sex veckorna, och då stämmer ju testets 2-3 veckor ganska bra ändå.
Förvirrande? Jajamän!
/L
Lite överväldigad...
... känner jag mig av alla de lyckoönskningar jag fått här, på Facebook och vidarebefodrade genom släkt och vänner.
Från er som jag känner, er som jag aldrig träffat, och er som jag inte ens visste läser bloggen.
Tack till er allihop!
På onsdag ska jag på inskrivning hos barnmorskan, och det känns skönt att komma in i vårdkedjan tidigt. Jag ska ju så småningom flyttas vidare till specialistmödravården på Ackis, där alla högrisk-graviditeter hamnar, och det finns mycket att tänka på redan nu. Många frågor att ställa och hjälp med flera olika problem att be om.
Först och främst ska jag följa min svärfar sjuksköterskans råd att skaffa en samtalskontakt av något slag, och så ska jag be att få ett tidigt ultraljud. Det första för att det här är den graviditet som min förlossningsläkare i Linköping pratade om - den som känns för djävlig. Hon hade själv förlorat ett barn, och beskrev greviditeten efter det när hon sa så till oss. För tyvärr är det så - hur mycket jag än försöker ta åt mig positiva tankar så tror jag inte på allvar att det här kan gå bra. Jag tror faktiskt att även vårt fjärde barn ska dö. När som helst nu i början. I samband med operationen/cerklaget i vecka 14-15. I samma vecka som Eskil och Max (v 19+), eller i samma vecka som Alice (24+). Det är min erfarenhet att mina graviditeter slutar i tragedi, i död och tårar, och något annat kan jag egentligen inte föreställa mig.
Så min käre, kloke svärfar har helt rätt - det är viktigt att jag ser till att få ett proffs att prata med.
Ultraljudet vill jag ha för att så fort som möjligt få veta om det är ett eller två barn vi väntar. Och jag vill helst inte tänka tanken att vi väntar två barn igen - hur mycket jag än skulle älska att få vara mamma också till levande tvillingar. För riskerna är (bevisligen) så mycket större med två barn i magen, och min kropp kommer nog aldrig att klara av det, troligen inte ens med cerklage.
Så jag hoppas att det är ett barn som växer därinne, för då har det i alla fall en hyfsad chans att överleva. Om operationen går bra, och om jag tar det lugnt. Och om vi har tur.
Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu, och det mesta är nattsvart.
/L
Från er som jag känner, er som jag aldrig träffat, och er som jag inte ens visste läser bloggen.
Tack till er allihop!
På onsdag ska jag på inskrivning hos barnmorskan, och det känns skönt att komma in i vårdkedjan tidigt. Jag ska ju så småningom flyttas vidare till specialistmödravården på Ackis, där alla högrisk-graviditeter hamnar, och det finns mycket att tänka på redan nu. Många frågor att ställa och hjälp med flera olika problem att be om.
Först och främst ska jag följa min svärfar sjuksköterskans råd att skaffa en samtalskontakt av något slag, och så ska jag be att få ett tidigt ultraljud. Det första för att det här är den graviditet som min förlossningsläkare i Linköping pratade om - den som känns för djävlig. Hon hade själv förlorat ett barn, och beskrev greviditeten efter det när hon sa så till oss. För tyvärr är det så - hur mycket jag än försöker ta åt mig positiva tankar så tror jag inte på allvar att det här kan gå bra. Jag tror faktiskt att även vårt fjärde barn ska dö. När som helst nu i början. I samband med operationen/cerklaget i vecka 14-15. I samma vecka som Eskil och Max (v 19+), eller i samma vecka som Alice (24+). Det är min erfarenhet att mina graviditeter slutar i tragedi, i död och tårar, och något annat kan jag egentligen inte föreställa mig.
Så min käre, kloke svärfar har helt rätt - det är viktigt att jag ser till att få ett proffs att prata med.
Ultraljudet vill jag ha för att så fort som möjligt få veta om det är ett eller två barn vi väntar. Och jag vill helst inte tänka tanken att vi väntar två barn igen - hur mycket jag än skulle älska att få vara mamma också till levande tvillingar. För riskerna är (bevisligen) så mycket större med två barn i magen, och min kropp kommer nog aldrig att klara av det, troligen inte ens med cerklage.
Så jag hoppas att det är ett barn som växer därinne, för då har det i alla fall en hyfsad chans att överleva. Om operationen går bra, och om jag tar det lugnt. Och om vi har tur.
Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu, och det mesta är nattsvart.
/L
60 procent livrädd och resten glad
Först några svar på kommentarer på förra inlägget:
Ja, Sofia. Man får säga grattis för att det väntas ett litet syskon :)
Anonym: Tack så mycket :) Det var helt utan hjälp på traven, precis som min första och andra graviditet. Jag har den turen att bli gravid naturligt och snabbt.
För er andra:
Jag gjorde ett test igår.
Det visade att jag är gravid i andra till tredje veckan.
Vi väntar vårt fjärde barn, och om allt går bra (om operationen inte gör att barnet dör, och cerklaget sedan håller) ska hen födas ungefär i maj.
Självklart är jag glad, men jag är verkligen också livrädd (därav rubriken, från när jag försökte förklara för min far hur det känns). Igår morse hade jag nån sorts mildare panikångest på bussen in till stan - med kallsevett, hjärtklappning och allt. Idag har jag lugnat ner mig, och försöker följa min fars mycket goda råd att försöka vara glad i första hand.
Jag är tacksam, och glad, och nervös, och rädd. Och trött, och känner mig andfådd, men inte illamående.
Så nu vet ni!
/L
Ja, Sofia. Man får säga grattis för att det väntas ett litet syskon :)
Anonym: Tack så mycket :) Det var helt utan hjälp på traven, precis som min första och andra graviditet. Jag har den turen att bli gravid naturligt och snabbt.
För er andra:
Jag gjorde ett test igår.
Det visade att jag är gravid i andra till tredje veckan.
Vi väntar vårt fjärde barn, och om allt går bra (om operationen inte gör att barnet dör, och cerklaget sedan håller) ska hen födas ungefär i maj.
Självklart är jag glad, men jag är verkligen också livrädd (därav rubriken, från när jag försökte förklara för min far hur det känns). Igår morse hade jag nån sorts mildare panikångest på bussen in till stan - med kallsevett, hjärtklappning och allt. Idag har jag lugnat ner mig, och försöker följa min fars mycket goda råd att försöka vara glad i första hand.
Jag är tacksam, och glad, och nervös, och rädd. Och trött, och känner mig andfådd, men inte illamående.
Så nu vet ni!
/L
Stora beslut och mycket vånda
Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle börja andra året på utbildningen nu i höst. Inte för att jag inte ville plugga, utan för att jag inte ville tvingas hoppa av mitt i uppsatsarbetet och kanske få svårt att göra klart det och ta ut min efterlängtade examen. Det kändes som det mest ansvarsfulla beslutet - att istället ta studieuppehåll, försöka hitta ett jobb, och så läsa år två till nästa höst.
Det gjorde många runtomkring mig lite bekymrade. De sa det inte rent ut, men jag märkte det på dem, och jag vet att det är för att de bryr sig om mig.
Och då började jag fundera ett varv till. Jag ville ju plugga, för det är så roligt. Men vi skulle ju ha seminariegrupper under hela kursen som också skulle träffas och hjälpa varandra under uppsatsarbetet - skulle jag då inte lämna de andra i sticket om jag plötsligt tvingades sluta? Kunde jag överhuvudtaget ta studieuppehåll mitt i en termin bara så där? Jag hade många frågor som snurrade runt i huvudet, så jag tog mig i kragen och bokade in ett samtal med institutionens studievägledare.
"Det är klart du ska plugga!" sa hon. Och: "på fjorton veckor hinner du ju med en hel del". Och hon sa att grupperna skulle vara så pass stora att de inte stod och föll med en elevs närvaro, så det skulle inte vara någon fara med det heller.
Så hon rev upp min ansökan om studieuppehåll och registrerade mig på programmet igen!
På måndag har jag den första lektionen på mitt andra ABM-år. I förmiddags köpte jag de första böckerna - det gjorde mig över 1100 kr fattigare, trots att jag fick 10 % rabatt. Mitt besök på tandregleringen kostade ungefär lika mycket - det var en kostsam dag (men fasen vad skönt det känns att vara av med de där trådarna som var sista resten från alla mina år med tandställning!).
/L
Det gjorde många runtomkring mig lite bekymrade. De sa det inte rent ut, men jag märkte det på dem, och jag vet att det är för att de bryr sig om mig.
Och då började jag fundera ett varv till. Jag ville ju plugga, för det är så roligt. Men vi skulle ju ha seminariegrupper under hela kursen som också skulle träffas och hjälpa varandra under uppsatsarbetet - skulle jag då inte lämna de andra i sticket om jag plötsligt tvingades sluta? Kunde jag överhuvudtaget ta studieuppehåll mitt i en termin bara så där? Jag hade många frågor som snurrade runt i huvudet, så jag tog mig i kragen och bokade in ett samtal med institutionens studievägledare.
"Det är klart du ska plugga!" sa hon. Och: "på fjorton veckor hinner du ju med en hel del". Och hon sa att grupperna skulle vara så pass stora att de inte stod och föll med en elevs närvaro, så det skulle inte vara någon fara med det heller.
Så hon rev upp min ansökan om studieuppehåll och registrerade mig på programmet igen!
På måndag har jag den första lektionen på mitt andra ABM-år. I förmiddags köpte jag de första böckerna - det gjorde mig över 1100 kr fattigare, trots att jag fick 10 % rabatt. Mitt besök på tandregleringen kostade ungefär lika mycket - det var en kostsam dag (men fasen vad skönt det känns att vara av med de där trådarna som var sista resten från alla mina år med tandställning!).
/L
Balkongodlingar
I år är det är tredje sommaren i rad som vi har en massa plantor på balkongen.
Det började så här:
och ser idag ut ungefär så här:
Det är så härligt att gå ut på morgonen, känna doften av allt det gröna och se efter om det har kommit några nya grönsaker under natten. Desutom fungerar alla plantorna lite som ett insynsskydd till vårt kök och vardagsrum, och det ser mysigt ut med alla stora gröna blad.
Hur går det då? Jo, hittills har vi skördat en hel del örter,
två zucchini/sommarsquash/courgette (som blev en jättegod pastarätt med parmesan):
, två mini-aubergine:
, och ett gäng körsbärstomater:
Årets lärdomar: nästa gång ska vi ha större krukor för squashen och auberginen, och se till att plantorna får mer gödning (vi ska nog försöka med nässelvatten). Och jag ska odla fler sorters örter redan nu i höst, mest för att se om de klarar sig i köksfönstret.
/L
Det började så här:
och ser idag ut ungefär så här:
Det är så härligt att gå ut på morgonen, känna doften av allt det gröna och se efter om det har kommit några nya grönsaker under natten. Desutom fungerar alla plantorna lite som ett insynsskydd till vårt kök och vardagsrum, och det ser mysigt ut med alla stora gröna blad.
Hur går det då? Jo, hittills har vi skördat en hel del örter,
två zucchini/sommarsquash/courgette (som blev en jättegod pastarätt med parmesan):
, två mini-aubergine:
, och ett gäng körsbärstomater:
Årets lärdomar: nästa gång ska vi ha större krukor för squashen och auberginen, och se till att plantorna får mer gödning (vi ska nog försöka med nässelvatten). Och jag ska odla fler sorters örter redan nu i höst, mest för att se om de klarar sig i köksfönstret.
/L
Mammabesök
I förra veckan hade jag min älskade mamma på besök i tre dagar - och vilka fullspäckade dagar det blev!
Vi har:
Besökt kyrkogården och planterat en fin höstaster hos barnen (en present från deras mormor),
gått på loppis och fikat på Capella,
(jag köpte spets, böcker, en matlåda i tre våningar och en plåtlåda för mackor)
förgäves letat efter den perfekta linnetunikan till mamma i inte mindre än tre Dea & Axelssons-butiker (en i Uppsala, två i Stockholm),
ätit take away-sushi från Mikaku Sushi vid Vaksala torg,
tagit tåget till Stockholm och tittat på utställningarna "Kunglig vintage" och "Manligt: ur Gustaf V:s garderob" på Livrustkammaren (vi hann med det mesta av de fasta utställningarna också - Karl XII:s uniform får ju en textilnörd som jag inte missa att titta på igen),
ätit glass och indisk buffé, och strosat runt i Gamla stan,
tränat på stretching-tekniker för min överansträngda handled,
och så pratat och skrattat en massa, druckit te och slöat i soffan.
Det var jättehärligt att ha henne på besök!
Vi har:
Besökt kyrkogården och planterat en fin höstaster hos barnen (en present från deras mormor),
gått på loppis och fikat på Capella,
(jag köpte spets, böcker, en matlåda i tre våningar och en plåtlåda för mackor)
förgäves letat efter den perfekta linnetunikan till mamma i inte mindre än tre Dea & Axelssons-butiker (en i Uppsala, två i Stockholm),
ätit take away-sushi från Mikaku Sushi vid Vaksala torg,
tagit tåget till Stockholm och tittat på utställningarna "Kunglig vintage" och "Manligt: ur Gustaf V:s garderob" på Livrustkammaren (vi hann med det mesta av de fasta utställningarna också - Karl XII:s uniform får ju en textilnörd som jag inte missa att titta på igen),
ätit glass och indisk buffé, och strosat runt i Gamla stan,
tränat på stretching-tekniker för min överansträngda handled,
och så pratat och skrattat en massa, druckit te och slöat i soffan.
Det var jättehärligt att ha henne på besök!
Semesterfynd
Jag var på två loppisar och ett antikvariat under semestern, och köpte så mycket saker att de inte fick plats i väskan. Men det var lätt fixat: jag knatade helt enkelt upp till svärfar innan jag skulle på tåget från Falköping och lämnade en kasse med de av mina fynd som jag inte fick plats med. Vi hade nämligen redan varit där och rensat ut på vinden, D och jag, så i vardagsrummet stod det en trave lådor med saker som svärfar ska ta med sig när han kommer upp till oss och hälsar på.
Först var jag på Röda Korsets Kupan i Falköping (jag hade tänkt gå till Pingstkyrkans stora loppis som vi ofta gick till när vi bodde i stan för några år sedan, men det huset visade sig vara rivet, och loppisen flyttat och ändrat öppettider). De hade halva priser på allting! :)
Det blev en bobbin med tvåtrådigt, ganska hårt spunnet yllegarn,
ett par gukldfärgade skor,
en hel hög med broderigarner,
en teburk,
ett par örhängen,
och en top.
På fredagen åkte svärmor och jag till Tidaholm på loppisen Återbruket. Det var kräftfiskedag och fullt med folk i centrum. Tidaholm är en väldigt vacker liten stad med massor av fina trähus, väl värt ett besök om ni ändå har vägarna förbi.
Återbruket hade inte rea, men väldigt vettiga priser.
Två små pins med motiv från den underbara filmen "Nightmare before Christmas".
En bok om de tidiga dinousarieforskarna, och en om Jane Goodalls arbete med schimpanser. När vi var på Furuvik hade de en hel del information om räddningsprojekt för schimpanser och andra apor (bland annat kampen mot tjuvjakten för bushmeat och handeln med föräldralösa ungar som lever hemska liv på diverse turistorter där de kedjas fast och fotograferas av korkade turister) och då stod det naturligtvis om Goodall. Känns som en sån där bok som bör läsas.
Tre nystan mattrasor som ska bli kantband och andra detaljer på kläder och hantverk.
Ett linne (som jag sprättat bort volangerna på), en klänning (den ska jag ta in lite i sidorna och mitt bak), och en jacka från Only som satt perfekt.
Två filtar/mattor för 15 kr styck. Handvävda i gåsöga med vitt och gult ylle. De får nog bli en filt efter att jag sytt ihop dem, för jag tror att de är för löst vävda för att användas som matta och utsättas för kissens klor.
På hemvägen från Tidaholm traskade vi in på det lilla antikvariatet i byn där svärmor bor: Antikvariat Farendal.
Jag hade bett D titta på vilken del av den nya översättningen av Lord of the Rings som vi hade (eftersom jag bara kunde komma ihåg att jag hade en, men inte vilken), så jag kunde ju inte motså att köpa del tre. Lian Hearns senaste bok i Sagan om Klanen Otori hängde med av bara farten, fast jag inte ens läst den förra.
Dagen efter var vi in på Farendal igen (och hade min svägeska E med oss), och tänka sig: jag hittade fler böcker! :)
Jag tror, att vi behöver köpa en bokhylla till snart...
/L
Först var jag på Röda Korsets Kupan i Falköping (jag hade tänkt gå till Pingstkyrkans stora loppis som vi ofta gick till när vi bodde i stan för några år sedan, men det huset visade sig vara rivet, och loppisen flyttat och ändrat öppettider). De hade halva priser på allting! :)
Det blev en bobbin med tvåtrådigt, ganska hårt spunnet yllegarn,
ett par gukldfärgade skor,
en hel hög med broderigarner,
en teburk,
ett par örhängen,
och en top.
På fredagen åkte svärmor och jag till Tidaholm på loppisen Återbruket. Det var kräftfiskedag och fullt med folk i centrum. Tidaholm är en väldigt vacker liten stad med massor av fina trähus, väl värt ett besök om ni ändå har vägarna förbi.
Återbruket hade inte rea, men väldigt vettiga priser.
Två små pins med motiv från den underbara filmen "Nightmare before Christmas".
En bok om de tidiga dinousarieforskarna, och en om Jane Goodalls arbete med schimpanser. När vi var på Furuvik hade de en hel del information om räddningsprojekt för schimpanser och andra apor (bland annat kampen mot tjuvjakten för bushmeat och handeln med föräldralösa ungar som lever hemska liv på diverse turistorter där de kedjas fast och fotograferas av korkade turister) och då stod det naturligtvis om Goodall. Känns som en sån där bok som bör läsas.
Tre nystan mattrasor som ska bli kantband och andra detaljer på kläder och hantverk.
Ett linne (som jag sprättat bort volangerna på), en klänning (den ska jag ta in lite i sidorna och mitt bak), och en jacka från Only som satt perfekt.
Två filtar/mattor för 15 kr styck. Handvävda i gåsöga med vitt och gult ylle. De får nog bli en filt efter att jag sytt ihop dem, för jag tror att de är för löst vävda för att användas som matta och utsättas för kissens klor.
På hemvägen från Tidaholm traskade vi in på det lilla antikvariatet i byn där svärmor bor: Antikvariat Farendal.
Jag hade bett D titta på vilken del av den nya översättningen av Lord of the Rings som vi hade (eftersom jag bara kunde komma ihåg att jag hade en, men inte vilken), så jag kunde ju inte motså att köpa del tre. Lian Hearns senaste bok i Sagan om Klanen Otori hängde med av bara farten, fast jag inte ens läst den förra.
Dagen efter var vi in på Farendal igen (och hade min svägeska E med oss), och tänka sig: jag hittade fler böcker! :)
Jag tror, att vi behöver köpa en bokhylla till snart...
/L
Ny frisyr och annat fint
Jag klippte mig förra veckan. Min salong har en ny frisör, en liten energisk isländska som ska börja läsa vid SLU och som tyckte att det var jättekul att få i princip fria händer med mitt hår. Jag är som vanligt supernöjd :)
Det blev undercut på sidorna.
Långt och flikigt fram.
och jättekort bak.
Jag kom hem från Västergötland igår. D och jag åkte ner tillsammans, och sedan var jag kvar själv efter att han åkte tillbaka till Uppsala på torsdagen. Vi har ätit hemma hos hans far och varit på Falbygdens Ost (Eller Osten, som vi säger. Det är en butik med fabrikens ostar och en massa andra delikatesser + café), tittat på djuren på Mössebergs Djurpark med svärfar, Ds bror och hans fru. Där bodde bland annat jättevackra fåglar: påfågel, guldfasan och japanska silkeshöns, men också getter, får, ponnyer och hjortar. Och vi fikade uppe på Mössebergsgården. Där satt vi och pratade om T och Y-Cs liv i Singapore och tittade på den fantastiska utsikten över Falköping.
Vi bodde i min svärmors underbara gamla hus med den prunkande trädgården, och umgicks med henne, T, Y-C och Ds syster E (hennes man har precis börjat en ny utbildning och var tyvärr kvar i Köpenhamn). Jag har varit på loppis, antikvariat och strosat runt inne i Falköping, pratat, skrattat och som vanligt ätit en massa god mat. Och en jäkla massa körsbär, biggaråer och plommon från trädgården. Och onyttigheter!
Singapore-borna hade med sig en massa olika godis och snacks därifrån, och hade dessutom köpt färsk baklava i Köpenhamn på vägen, och E gjorde smaskiga bakelser på chokladrulltårta med nån sorts chokladgrädde.
Två goda sorters mjölkchoklad - Cadburys dairy milk, och Merlions med makadamianötter inuti från Singapore. Merlion är en officiell symbol för landet och kan väl ungefär översättas till "Sjöjungfrulejon".
Indiskt mjölk-te i snabbversion och torkad mangostan.
Det är sy mysigt att åka ner till Falköping, och det är så skönt och avslappnat hemma hos svärmor. Det har blivit ett sådant ställe som mina morföräldrars fäbod (nu mina föräldrars sommarstuga) är för mig - en plats där jag bara har det bra och laddar mina batterier. Och det var så kul att få träffa Ds syskon och Y-C igen, vi har det så trevligt när vi träffas allihop.
/L
Det blev undercut på sidorna.
Långt och flikigt fram.
och jättekort bak.
Jag kom hem från Västergötland igår. D och jag åkte ner tillsammans, och sedan var jag kvar själv efter att han åkte tillbaka till Uppsala på torsdagen. Vi har ätit hemma hos hans far och varit på Falbygdens Ost (Eller Osten, som vi säger. Det är en butik med fabrikens ostar och en massa andra delikatesser + café), tittat på djuren på Mössebergs Djurpark med svärfar, Ds bror och hans fru. Där bodde bland annat jättevackra fåglar: påfågel, guldfasan och japanska silkeshöns, men också getter, får, ponnyer och hjortar. Och vi fikade uppe på Mössebergsgården. Där satt vi och pratade om T och Y-Cs liv i Singapore och tittade på den fantastiska utsikten över Falköping.
Vi bodde i min svärmors underbara gamla hus med den prunkande trädgården, och umgicks med henne, T, Y-C och Ds syster E (hennes man har precis börjat en ny utbildning och var tyvärr kvar i Köpenhamn). Jag har varit på loppis, antikvariat och strosat runt inne i Falköping, pratat, skrattat och som vanligt ätit en massa god mat. Och en jäkla massa körsbär, biggaråer och plommon från trädgården. Och onyttigheter!
Singapore-borna hade med sig en massa olika godis och snacks därifrån, och hade dessutom köpt färsk baklava i Köpenhamn på vägen, och E gjorde smaskiga bakelser på chokladrulltårta med nån sorts chokladgrädde.
Två goda sorters mjölkchoklad - Cadburys dairy milk, och Merlions med makadamianötter inuti från Singapore. Merlion är en officiell symbol för landet och kan väl ungefär översättas till "Sjöjungfrulejon".
Indiskt mjölk-te i snabbversion och torkad mangostan.
Det är sy mysigt att åka ner till Falköping, och det är så skönt och avslappnat hemma hos svärmor. Det har blivit ett sådant ställe som mina morföräldrars fäbod (nu mina föräldrars sommarstuga) är för mig - en plats där jag bara har det bra och laddar mina batterier. Och det var så kul att få träffa Ds syskon och Y-C igen, vi har det så trevligt när vi träffas allihop.
/L
Circle of Memory
Igår var kom jag äntligen iväg till Fotografiska museet i Stockholm för att (bland andra, men först och främst) se Eleanor Coppolas installation Circle of Memory. Jag läste om den under kommande utställningar på museets hemsida i våras, och kände att jag bara måste se den.
Det är nämligen så, att den delvis är inspirerad av Coppolas eget sorgearbete efter sonen Gian-Carlo, som dog i en olycka 1986 (han var 22 år då), och en minnesceremoni som hon deltog i. Minnesceremonin ägde rum vid en gånggrift, och Circle of memory består av en labyrint med väggar av halmbalar. I mitten finns en liten rund kammare (dit man kommer henom en gång) där röster mumlar ur dolda högtalare, och salt strömmar i en smal ståle från taket ner till en stor hög på golvet. Fastsatta på och instuckna bland halmstråna finns vita papperslappar skrivna av besökarna i de olika städer i världen som utställningen visats (Saltzburg i Österrike, Montpellier i Frankrike, Oakland, New Mexico och San Diego i USA, och nu Stockholm).
(bilder från Fotografiskas hemsida)
Besökarna kan naturligvis skriva vad de vill på de tomma lappar som finns i lokalen (när jag och min nyfunna vän M var där var utställningens lappar slut, och det låg lager av meddelanden på golvet och på de lägre väggarna, men jag hade tagit med mig en anteckningsbok och vi kunde riva sidor ur den), och hade också gjort det, av de lappar vi läste att döma. Men väldigt många handlade om det som utställningen enligt museets hemsida var tänkt att göra: "inspirera och hjälpa människor att minnas och även fira minnet av barn som dött eller försvunnit". Det fanns SÅ många lappar till barn som dött, men också till äldre släktingar som mormödrar och farmödrar eller hela familjer (jag tänker mig att de skulle kunna ha med tsunamin i Sydostasien eller kanske Estoniaolyckan att göra), meddelanden om brustna kärleksförhållanden, citat och rader ur låtar och dikter som handlar om kärlek, tidens gång, sorg eller livet i allmänhet. Jag såg också väldigt många meddelanden som uttryckte människors sorg och oförstående inför terrordåden i Norge. En hel del lappar såg också ut att komma från motvilliga besökare (skolelever som tvingats dit på studiebesök?), som skrivit något i stil med "jag var här", eller "det här är skit".
Jag saknar er och det gör så ont. /mamma
To my beloved babies Alice, Eskil and Max, who did not live past their birth.
Mommy misses you forever and with all her heart!
Lina from Uppsala, Sweden. 6th of August 2011"
/L
Det är nämligen så, att den delvis är inspirerad av Coppolas eget sorgearbete efter sonen Gian-Carlo, som dog i en olycka 1986 (han var 22 år då), och en minnesceremoni som hon deltog i. Minnesceremonin ägde rum vid en gånggrift, och Circle of memory består av en labyrint med väggar av halmbalar. I mitten finns en liten rund kammare (dit man kommer henom en gång) där röster mumlar ur dolda högtalare, och salt strömmar i en smal ståle från taket ner till en stor hög på golvet. Fastsatta på och instuckna bland halmstråna finns vita papperslappar skrivna av besökarna i de olika städer i världen som utställningen visats (Saltzburg i Österrike, Montpellier i Frankrike, Oakland, New Mexico och San Diego i USA, och nu Stockholm).
(bilder från Fotografiskas hemsida)
Besökarna kan naturligvis skriva vad de vill på de tomma lappar som finns i lokalen (när jag och min nyfunna vän M var där var utställningens lappar slut, och det låg lager av meddelanden på golvet och på de lägre väggarna, men jag hade tagit med mig en anteckningsbok och vi kunde riva sidor ur den), och hade också gjort det, av de lappar vi läste att döma. Men väldigt många handlade om det som utställningen enligt museets hemsida var tänkt att göra: "inspirera och hjälpa människor att minnas och även fira minnet av barn som dött eller försvunnit". Det fanns SÅ många lappar till barn som dött, men också till äldre släktingar som mormödrar och farmödrar eller hela familjer (jag tänker mig att de skulle kunna ha med tsunamin i Sydostasien eller kanske Estoniaolyckan att göra), meddelanden om brustna kärleksförhållanden, citat och rader ur låtar och dikter som handlar om kärlek, tidens gång, sorg eller livet i allmänhet. Jag såg också väldigt många meddelanden som uttryckte människors sorg och oförstående inför terrordåden i Norge. En hel del lappar såg också ut att komma från motvilliga besökare (skolelever som tvingats dit på studiebesök?), som skrivit något i stil med "jag var här", eller "det här är skit".
Och konstigt nog flöt allt det här ihop till en helhet, till att handla om sorg och sorgens och dödens plats (eller snarare brist på) i vårt samhälle och vår tid. För de som bär på sorg, och tvingats att på något vis förhålla sig till döden skrev om det, medan de som inte gör det (kan tänka därför att de är för unga) skrev om helt andra saker. Och de där meddelandena som såg ut att vara helt orelaterade till det som installationen ville vara och visa, de visade ju på hur mycket vi som bär på sorg behöver rum och tid att bearbeta den i, eftersom vårt samhälle inte riktigt vill låtsas om att död och sorg finns. Hela det där tjafset om att det går att "komma över" sorg, ni vet.
Circle of memory är en fantastiskt mäktig, vacker och välbehövlig utställning, och jag rekommenderar den till alla som förlorat någon, eller är intresserade av sådant som är vackert, eller intresserade av mänsklighetens natur. Om du har möjlighet, åk och se den nu! Den är bara kvar på fotografiska till den 21 augusti.
Avslutningsvis vill jag visa några av lapparna som träffade mig rätt i mammahjärtat, och min egen. De är fotade med mobilkamera i ganska svagt ljus, men jag skriver texten under varje bild.
"LIAM. Liten människa stort avtryck. [hjärta] [kors] 5 veckor..."
"Katharina, my little daughter. I will see you in heaven. Your Dad."
"Till embryot. Jag [hjärta] dig."
"Ni hade varit så välkomna, alla ni sju. Ni sju små. P."
"Till Storebror, som aldrig hann leva."
Jag tog också kort på två av alla meddelanden om Oslo/Utöya:
"UTÖYA 2011-07-22.
Om en mann kan vise så mye hat
Tenk hvor mye kjaerlighet
vi alle
kan vise"
Och här är min egen lapp:
Jag saknar er och det gör så ont. /mamma
To my beloved babies Alice, Eskil and Max, who did not live past their birth.
Mommy misses you forever and with all her heart!
Lina from Uppsala, Sweden. 6th of August 2011"
/L
En fin utflykt - del 1
Vi var på Furuviksparken förra veckan, maken och jag. Vi, och så en massa "vanliga" föräldrar med sina barn, naturligtvis. Och det funkade bra! Jag såg ganska många nyfödda, och flera väldigt gravida magar utan att det kändes jobigt alls. Istället fokuserade jag automatiskt på det som var trevligt och roligt runtomkring mig - en jättestor skillnad mot hur det har varit de senaste två åren.
D hade en av sina lediga fredagar, och på sådana har vi nu under sommaren försökt att hitta på något att göra tillsammans - haft spelkväll hemma med vännerna, eller gjort utflykter. I fredags stod det mellan att åka Lennakattens ånglok ut på den uppländska landsbygden, att åka till Eskilstuna och gå på Zoo, eller Furuvik. Det som avgjorde var väl egentligen mest det att de har många primater, och vi har som så många andra människor en fascination för apor. I Umeå hade vi National Geographic Channel, och fastnade ofta framför deras serie "Monkey World".
Det blev en jättefin dag, vi såg många fina djur och tog en massa kort. Faktiskt så många kort att jag bara tänker bjuda er på ett urval av bilder på parkens apor.
Vi såg sakiapor:
Visst är han vacker? Påminner mig om karaktären No-face i filmen "Spirited away"
Vi såg också lemurer inomhus
och utomhus:
Schimpanser:
och så orangutanger och tamariner, men de ville inte vara med på bild.
Mest tid spenderade vi hos de här små gynnarna:
Dvärgsilkesaporna kunde vi titta på både genom glas inifrån regnskogshuset, och genom gallret på utsidan av byggnaden. Där vid gallret hade vi dem bara centimetrar från våra ansikten och det var en jättehäftig upplevelse! De verkade totalt orädda, hoppade runt bland grenarna och tjattrade, klättrade på gallret och stack ut tassarna igenom det.
Ett besök i Furuviksparken är definitivt något som jag rekommenderar, för alla som är intresserade av att titta på både vilda och tama djur, och speciellt på apor. Eftersom många av djuren både kan gå ute nu på sommaren och har innemiljöer med glasväggar kan besökarna kan komma väldigt nära de flesta av dem (vissa går helt lösa, det finns en påfågelhanne som verkar ha valt det lilla trägårdscaféet till sitt revir), och det finns också guider på plats som kan berätta om de olika djuren.
/L
D hade en av sina lediga fredagar, och på sådana har vi nu under sommaren försökt att hitta på något att göra tillsammans - haft spelkväll hemma med vännerna, eller gjort utflykter. I fredags stod det mellan att åka Lennakattens ånglok ut på den uppländska landsbygden, att åka till Eskilstuna och gå på Zoo, eller Furuvik. Det som avgjorde var väl egentligen mest det att de har många primater, och vi har som så många andra människor en fascination för apor. I Umeå hade vi National Geographic Channel, och fastnade ofta framför deras serie "Monkey World".
Det blev en jättefin dag, vi såg många fina djur och tog en massa kort. Faktiskt så många kort att jag bara tänker bjuda er på ett urval av bilder på parkens apor.
Vi såg sakiapor:
Visst är han vacker? Påminner mig om karaktären No-face i filmen "Spirited away"
Vi såg också lemurer inomhus
och utomhus:
Schimpanser:
och så orangutanger och tamariner, men de ville inte vara med på bild.
Mest tid spenderade vi hos de här små gynnarna:
Dvärgsilkesaporna kunde vi titta på både genom glas inifrån regnskogshuset, och genom gallret på utsidan av byggnaden. Där vid gallret hade vi dem bara centimetrar från våra ansikten och det var en jättehäftig upplevelse! De verkade totalt orädda, hoppade runt bland grenarna och tjattrade, klättrade på gallret och stack ut tassarna igenom det.
Ett besök i Furuviksparken är definitivt något som jag rekommenderar, för alla som är intresserade av att titta på både vilda och tama djur, och speciellt på apor. Eftersom många av djuren både kan gå ute nu på sommaren och har innemiljöer med glasväggar kan besökarna kan komma väldigt nära de flesta av dem (vissa går helt lösa, det finns en påfågelhanne som verkar ha valt det lilla trägårdscaféet till sitt revir), och det finns också guider på plats som kan berätta om de olika djuren.
/L
Mardrömmar - Afrikas horn
Nu har jag precis skickat ett sms till Läkare utan gränsers akutfond för hjälp till svältkatastrofen på Afrikas Horn (dvs i Kenya, Somalia och Etiopien).
Nyhetsbilderna på svältande barn skär i hjärtat varje gång jag ser dem på tv och i tidningarna, och även om det är lite jag kan göra när jag sitter här, så har jag i allfall nu gjort något.
Barn ska inte behöva svälta ihjäl.
Gå nu in och ge ett bidrag, du med!
/L
Nyhetsbilderna på svältande barn skär i hjärtat varje gång jag ser dem på tv och i tidningarna, och även om det är lite jag kan göra när jag sitter här, så har jag i allfall nu gjort något.
Barn ska inte behöva svälta ihjäl.
Gå nu in och ge ett bidrag, du med!
/L
