livetefteralice

Förra helgen var det Kulturnatten här i Uppsala. Det är ett jättearrangemang, i år var det över 600 programpunkter i centrala stan. Det är uppvisning i massor av olika danser och andra sporter, musik, provsmakning av mat och dryck, försäljning av bland annat hantverk, konst och begagnade böcker, och musik av alla de slag. Det är aktiviteter för barn och vuxna när föreningar, butiker, stora och små företag, kommunen, museer, landstinget och universiteten visar upp sig och sin verksamhet.

Lilla D och jag fick sällskap av E (som bodde i Kalmar samtidigt som D och jag), och även om vi inte hittade det vi tänkte göra (te-provning och dans från Påskön), så hade vi väldigt trevligt ändå. Vi tittade på bokförsäljning och fikade på Upplandsmuseets gård. Det var blåsigt där nere vid ån, men väldigt gott fika med bakverk från flera olika länder (som Röda Korset sålde till förmån för de civila offren i Syrien) och (vilket är extremt ovanligt i den här stan, trots att den är fullpackad med caféer och andra matställen) till trevliga priser - allt kostade 10 kr styck. Vi åt iransk saffranskaka, indisk morotskaka, "afrikanska bullar", och mintchokladkakor som tydligen skulle vara typiskt svenska. Dorothea somnade till ljudet av det brusande vattnet, och E och jag pratade om allt möjligt, som vi brukar göra.

Sen gick vi en sväng på stan, och jag kom på att Stadsarkivet brukar ha öppet på Kulturnatten, så jag ville passa på att bara smita in och säga hej. Jag småpratade lite med de i personalen som satt i receptionen just då, men så tjöt Dorothea till och meddelade att det var dax för henne att bli bytt på. "Ni har väl inte nåt skötbord här, va?". frågade jag (och tänkte att jag inte hade något minne av det från min praktik där, och att jag skulle få byta på Lilla D i vagnen. Det brukar gå alldeles utmärkt, bara jag har med mig vattenflaskan. Och det har jag alltid, eftersom jag alltid är törstig..).

 

"Gå in och byt på henne där inne du", sa den snälla personalen. Dörren in till personalutrymmena låstes upp, och jag tog med mig skötväska och bebis och traskade in. På vägen till toaletterna träffade jag på chefen och en av de andra arkivarierna i köket, och fick veta att de hade mailat mig om ett jobb. Av någon konstig anledning hade de fått tillbaka mailet, och de hade inga fler kontaktuppgifter till mig (vilket får mig att undra varför i hela världen jag inte gav dem mitt telefonnummer och min adress när praktiken var slut?). "Fast jag ser ju nu att du väl inte kan jobba ändå", sa chefen och syftade på Dorothea.

 

Det där snurrade runt i huvudet på mig medan jag bytte på Mini och gick tillbaka ut till E, som hade roat sig med att titta på den nya utställningen (och en stund trott att vi gått utan henne, eftersom vagnen hade flyttats när hon inte var i rummet) i arkivets bibliotek. "Jag MÅSTE ju tala om för dem att jag faktiskt kan jobba nu", tänkte jag. "D har ju tagit ut föräldraledighet fram till sista maj, för att jag ska kunna göra klart uppsatsen och de två kurserna som jag inte orkade med när jag var gravid. Klart att det kan bli lite kämpigt att jobba heltid och plugga halvtid i november och december, men det ska jag väl fixa. Det är ju ett JOBB! Som arkivarie!".

 

Så, jag bad att få prata med chefen igen, och hon sa: "ja, men kom in på måndag då så pratar vi om det".

Måndag morgon kom jag till hennes tjänsterum med ett CV och mina viktigaste referenser i en mapp, och det tog väl tio minuter efter att hon sagt att "referenser behöver vi inte titta på, vi vet ju att du kan jobba" till dess att hon tyckte att jag skulle komma tillbaka igen på fredagen och skriva kontrakt!

 

Tre månaders anställning, heltid och med en vettig lön.

 

Jag är överlycklig (men såklart nervös: hur ska jag klara av att vara ifrån Dorothea så mycket?!)!

 

Och allt för att jag fick ett infall att gå in på arkivet, och för att Lilla D behövde bytas på.

 

/L