Det har börjat...

Den senaste veckan har jag fått reklam med erbjudanden från ett försäkringsbolag, Vi Föräldrar, Goboken och Libero.

Det gör mig irriterad av flera orsaker. Jag gillar verkligen inte tanken på att någon myndighet någonstans delat ut sitt register över nyfödda barn så att företag kan överösa deras mammor (jo, för det verkar bara skickas ut till MIG, som om Lilla D inte vore precis lika mycket sin fars barn som sin mors) med säljprat om hur viktiga just deras produkter är för barnets utveckling, hur mycket rabatt de får om de tecknar medlemskap NU GENAST, och vilka fina premiegåvor de delar ut (som alla är masstillverkade under dåliga förhållanden i Kina, som det mesta andra vi köper här i västvärlden. Ja, en del är förstås tillverkat under dåliga villkor för arbetarna och på miljöfarligt vis i andra länder, också).

Blä! säger jag, och kastar det i pappersåtervinningen. Vi har redan tecknat en försäkring för Mini, vi vill inte ha några glassiga magasin som bara gör oss nojjiga inför varje litet beslut vi tar i vårt föräldraskap, det finns underbara barnböcker att låna på biblioteket och läsa för Lilla D och fina leksaker att köpa i andra hand, och slutligen kan Libero och den andra stora blöjproducenten som börjar på P känna sig extra blåsta, för vi kommer aldrig att köpa deras produkter efter att ha upplevt hur nonchalant de behandlar föräldrar som blir ledsna efter att bombarderas med reklam precis efter att deras barn har dött.

/L

Mardrömmar - Afrikas horn

Nu har jag precis skickat ett sms till Läkare utan gränsers akutfond för hjälp till svältkatastrofen på Afrikas Horn (dvs i Kenya, Somalia och Etiopien).

Nyhetsbilderna på svältande barn skär i hjärtat varje gång jag ser dem på tv och i tidningarna, och även om det är lite jag kan göra när jag sitter här, så har jag i allfall nu gjort något.

Barn ska inte behöva svälta ihjäl.

Gå nu in och ge ett bidrag, du med!


/L

Jag blir så ledsen...

I vår lokaltidning UNT idag debatterar ett gäng Kristdemokrater för att den övre gränsen för abort borde sänkas bland annat därför att:

"Vi [....] idag [kan] rädda livet på för tidigt födda barn i den 21:a graviditetsveckan."

Som om det vore en självklarhet att barn som föds i vecka 21 överlever. Som om det faktum att till och med barn som föds i vecka 24 bara har 50% chans att överleva, ens med massiva medicinska insatser (och inte ens då är det säkert att de är helt friska). Som om det bara handlar om själviska kvinnor som väntar länge med att bestämma sig för att abortera sina barn sent i graviditeten och därför utsätter den stackars vårdpersonalen för att behöva handskas med dessa små människor och tvingas se dem dö (jag vill inte alls trivialisera vårdpersonalens upplevelser, men frågan är större och mer komplicerad än så).

Som om allt är svart och vitt och det inte finns några gråzoner. De använder barn som dör i ungefär samma vecka som mina pojkar som slagträ i abortdebatten, och det gör mig faktiskt illamående.

Som om att abort inte alltid är ett fritt val (och inte också detsamma som sent missfall, eller medicinskt påtvingat föräldrarna), och långt ifrån något välkommet. Att föda fram sitt eller sina barn i döden kan inte vara något som någon kvinna någonsin tar lätt på, det kan jag bara inte tro. Jag tror alltså att de som frivilligt genomgår en sen abort lika mycket utsätter sig själva för en fruktansvärd upplevelse, och de behöver inte beläggas med mer skuld och skam än de redan ger sig själva.

Och så det här med att inte ett ord nämns om i vilken vecka KD vill sänka aborträtten till. Eller att man nog kanske egentligen vill avskaffa den helt, eftersom ofödda barn har rätt till liv oavsett omständigheterna, för kom igen nu - det vet vi väl att det är vad de egentligen vill?

Men OK, säg att jag köper att det "bara" handlar om en sänkning. Det är fruktansvärt viktigt att veta vilken vecka de i sådana fall eftersträvar sänkningen till. Om gränsen sänks till under vecka 21 måste man vara helt säker på att alla gravida erbjuds rutinultraljud innan den veckan - annars upptäcks inte de skador som kan göra att en så pass sen abort ofta genomförs idag. Det kanske går att lösa genom att helt enkelt flytta ner rutinultraljudet, men jag är inte säker på hur mycket som går att se på ultraljud innan vecka 18-19. Och då hamnar vi i en annan gråzon - den om de graviditeter som avslutas för barnets skull, därför att det inte skulle klara sig.

Ja, abortmotståndarna/reformivrarna har helt rätt i att det inte bara handlar om att "ta bort en cellklump" i sena aborter, men att skuldbelägga dem som väljer eller tvingas till sådana aborter löser inga problem och räddar inga liv. Vill KD istället tvinga kvinnor att bära och föda svårt sjuka barn? Eller för den delen - barn som är resultatet av övergrepp som våldtäkt eller incest? Vad händer med de kvinnor som inte vill ha barnet de bär men som upptäcker sin graviditet för sent för att få abort  - antingen för att de faktiskt inte förstått att de var gravida (vilket jag personligen tror är en väldigt liten grupp), eller för att de intalat sig själva att de inte är det. Ännu en gråzon-

Insatser måste sättas in långt innan dess - samhället måste se till att så få oönskade barn som möjligt blir till överhuvudtaget - för oönskade barn är den största tragedin. Billigare preventivmedel, bättre sex- och samlevnadsundervisning för att minska oönskade aborter - bra stöd till föräldrar i riskgrupper och som sista utväg underlätta för inhemska adoptioner.

För vi behöver definitivt inte förbjuda aborter - vi behöver minska andelen oönskade barn.

/L

Ett välbehövligt perspektiv, del 2

Igår och idag tog fler tidningar upp WHO-rapporten om dödfödda barn. I vår ena lokaltidning UNT fanns en lite längre artikel i morse. Jättebra att den tar upp bristen på mödravård, och att det gör att både barn och mammor dör helt i onödan.

Situationen i Sverige är också med i artikeln, författaren skriver om att dödstalen inte har varken minskat eller ökat de senaste 30 åren (vilket jag tycker visar på hur lite det här ämnet diskuteras, och det kan i sin tur innebära att det forskas mindre på lösningar. Som med så mycket annat i politik är det det som syns och hörs som finns, det ingen intresserar sig för eller det alla sopar under mattan existerar inte). 

Så långt var det intressant läsning, men när jag kom till de sista två styckena fick jag ont i magen. I texten verkar det som att rökning, övervikt och mammans ålder är de enda orsakerna till att barn dör i magen. Att skriva "framför allt" hjälper ju inte så mycket om andra orsaker inte ställs mot de som redan nämnts. Naturligtvis ÄR rökning, övervikt och hög ålder stora riskfaktorer, men av alla de mammor jag träffat eller läst om som förlorat barn i magen (och de är många fler än de som fött för tidigt) är väldigt få överviktiga, de flesta unga och ingen (vad jag vet) rökare.

Tur att Spädbarnsfonden då också skrivit ett pressmeddelande där andra orsaker tas upp. Det är de här orsakerna som vi har diskuterat mest på de möten med Spädbarnsfonden som jag varit på: att beräknat födelsedatum blivit tillbakaflyttat (ibland så långt som två veckor) vid rutinultraljudet och att vården reagerat för sent på mammans oro för att barnet slutat röra sig i magen, eller att föräldrarna själva inte vågat lita på sina egna instinkter om att något är fel.

En orsak till att minskade fosterrörelser inte heller alltid tas på allvar av föräldrarna kan vara just det att vi får lära oss i våra kontakter med vården att barnet ofta blir mer stilla innan förlossningen. De flesta barn jag känner till som dött i magen var fullgångna när de slutade röra sig. Spädbarnfonden skriver mer om detta här. Dessutom kan ju den inställning vi får mer oss från både vården och resten av samhället att bara vi kommer över vecka 12 så kommer allt att gå bra, ställa till det för oss. Det är ju helt enkelt svårt att tänka sig att vi själva kan drabbas av tragedi, till och med när vi instinktivt vet att något är fel och är mitt inne i det.

Jag har själv upplevt det när jag låg med värkar i ambulansen på väg till Linköping och vägrade förstå att det var värkar och inte mer ofarliga magsmärtor. Och det är ju precis då, när vi föräldrar känner att något är fel men inte vill erkänna det eller är för rädda för att be om hjälp, som vi borde ha fått med oss kunskapen om att något kan gå fel, och löfte om att det alltid är ok att komma in och be om en extra undersökning. Hellre vara extra nervös under graviditeten och kunna tolka tecknen på att något är på tok så att barnen får en chans till hjälp, än att försöka skaka av sig oron och få beskedet om att det värsta har hänt när vi är helt oförberedda, tycker jag.

Vad tycker ni?

/L




Ett välbehövligt perspektiv

"2,6 miljoner dödfödda barn.

Paris. Omkring 2,6 miljoner barn föds döda varje år.

98 procent av de kvinnor som drabbas lever i utvecklingsländerna och dödfödslarna tar fler liv än aids och malaria tillsammans, enligt forskare inom Världshälsoorganisationen WHO.

Rapporten som publiceras i den medicinska tidskriften Lancet visar på väldiga gap mellan u- och i-länder. I Finland är två barn av 1 000 dödfödda medan siffran är 47 av 1 000 i Pakistan.

Mer än hälften av dödsfallen sker under förlossningen."


TT-telegram i dagens tidning. I DN finns en längre artikel med länk till ett sammandrag av rapporten. Undersökningen handlar om dödfödda barn enligt WHOs definition, alltså barn som dött i magen eller föds utan livstecken efter vecka 28. Och de räknar från den veckan eftersom barn som föds ännu tidigare troligen inte har någon chans alls att överleva om de föds i u-länder. Det är alltså väldigt troligt att majoriteten av dessa barn i fattiga familjer var helt friska, men att de dog av sådant som i rika länder som Sverige är väldigt ovanliga dödsorsaker. "Komplikationer vid födseln,  infektioner, högt blodtryck, diabetes och begränsad fostertillväxt" är sådana orsaker enligt artikeln i DN.

Eller med ett annat ord: fattigdom. Här får gravida med högt blodtryck och diabetes extra övervakning, varken mammor eller barn svälter under graviditeten eller blir sjuka av miljöförstöringar och sjukdomar. I rika länder föds barn på sjukhus, under uppsikt av medicinskt utbildad personal.  

Och här sitter jag i min lägenhet och läser nyheterna på min internetanslutna dator, vilket bara det gör mig rik i jämförelse med miljontals människor. Jag tillhör alltså de 2% av kvinnor i världen vars barn föds döda eller dör i samband med förlossningen som lever i ett rikt land. Mina chanser att få medicinsk hjälp till ett levande barn är relativt stora, och risken att jag sjäv dör vid förlossning är väldigt liten.

Plötsligt känns det inte lika jobbigt att gå och vänta på den där undersökningen...

/L

Några av anledningarna till att jag inte passar in i (och inte vill vara en del av) SDs världsbild.

Som så många andra är jag beskiven och ledsen över årets valresultat, över att vi har ett uttalat främlingsfientligt parti på högsta politiska nivå i vårt land. Därmed inte sagt att jag kommer att ställa mig ute på gator och torg och kräva att de ska köras ut ur riksdagen, för de är folkvalda dit och kan bara röstas bort igen vid nästa val. Jag tror att det är viktigt att vi minns det när känslorna svallar, att vi nu mer än någonsin måste värna om våra demokratiska rättigheter, och att även Sverigedemokraterna och deras väljare har rätt till dem.

När jag satt här hemma och kände mig som mest upprörd och uppgiven började jag skriva följande text. Mitt anti-Sverigedemokraterna-manifest, kan man kanske kalla det.

 

"Några av anledningarna till att jag inte passar in (och inte vill vara en del av) SDs världsbild".

De menar att de har rätt att tala om för mig vad som platsar och inte platsar i MITT kulturarv.

Som blivande kulturarvsarbetare, och med en akademisk bakgrund som etnolog, där frågor om etnicitet, kön, religion och andra av mänsklig kultur skapade kategorier ständigt diskuteras och analyseras, gör det mig rent ut sagt förbannad att dåligt pålästa hobbypolitiker vill plocka vissa delar av min historia och min kultur.

Jag tycker att Andre Serranos foton är lika intressant och viktig konst som Zorn (även om den gode Anders syn på manligt och kvinnligt både i konsten och privatlivet lämnade mycket att önska), för att ta ett av deras egna exempel. Anna Odells konst är för mig lika viktig för att den provocerar och ställer viktiga frågor, som Jenny Nyströms är för att den visar idylliska scener med små blonda barn eller tomtar i vintriga allmogemiljöer. Jag är född och uppväxt i Dalarna, från en släkt av småbönder. Jag har tillbringat somrar på familjens fäbod, firar midsommar iklädd Särnadräkt (när jag kommer i den) och är lika uppvuxen med Astrid Lindgrens böcker som alla andra ”helsvenska” barn. Jag är alltså en produkt av, och en representatnt för, allt det där som SD kallar ”riktig svensk kultur”. Det där som de anser måste skyddas från utländsk påverkan för att inte försvinna. Och jag är stolt över det där ”traditionellt” svenska (tittar man tillräckligt noga finns det naturligtvis ingenting som är fullständigt svenskt i den svenska kulturen eftersom vi alltid har haft invandring och själva alla är invandrare någonstans, om så bara från de andra nordiska länderna. Ja, utom samerna då, som ju var här först. Det hindrar iofs inte SD från att kalla dem en "icke-svensk folkgrupp"), men jag hävdar min rätt att inkludera så mycket mer i min svenska kultur, och i det kulturarv som jag anser är värt att främja och bevara.

 

De vill inte bara förbjuda islam, de vill upphäva min grundlagsstadgade rätt till religionsfrihet.SD anser sig nämligen vara ett parti med kristen grund (hur goda kristna de är i sin främlingsfientlighet kan man ju naturligtvis argumentera emot i all oändlighet, men det är en annan fråga), och som en konsekvens av detta vill man återinföra statskyrkan och öka kristendomens inflytande i samhället, bland annat genom att Svenska Kyrkan skall missionera inom landet. De vill alltså tvinga sådana icke-troende som jag att vara kristna.

 

De för en sexistisk politik. Och då menar jag inte bara att de är emot homosexualitet (förmodligen också bisexualitet, transsexualitet och alla andra sexualiteter, könsuttryck och familjeformer som inte är heterosexuella), vilket i sig är emot de mänskliga rättigheterna och oförenligt med en modern demokrati, utan också att de diskriminerar kvinnor. De vill uppmuntra kvinnor, men inte män, att stanna hemma med sina barn (fast de uttrycker det så klart som att föräldrarna själva ska få välja), genom att till exempel ta bort de lagstadgade pappadagarna. Att detta får som följd att färre kvinnor kan göra karriär, och att ännu fler män missar stora delar av sina barns uppväxt, behöver jag väl förhoppningsvis inte förklara närmare.


De ger sig själva rätten att bestämma hur min familj ska se ut, trots att den rent formellt ingår i den grupp ”helsvenska” heterosexuella familjer som de påstår sig värna om. SD är nämligen emot utlandsadoptioner. De vill slopa det (iofs otillräckliga) ekonomiska stödet som nu betalad ut i efterhand av staten till familjer som adopterar utomlands. Vilket alltså innebär att de vill döma vad de skulle kalla helsvenska familjer till barnlöshet. Eller menar de att vi som har svårt att få levande barn gärna får adoptera, bara vi gör det inom landet? Varför säger de i sådana fall inget om att se över lagstiftningen för detta, och vill underlätta för att få ut barn ur fosterhemsystemet och bort från skadliga hemförhållanden? Hmmm…är det bara jag som får obehagliga vibbar av socialdarwinism och eugenik här? Jag har läst och hört flera företrädare för SD (ofta själva med rötterna i tex Ryssland eller andra europeiska länder) säga att det inte finns någon motsättning mellan att vara invandrare och att vara svensk (läs: du får vara invandrare, bara du inte är muslim, och på villkor att du assimilerar dig så mycket att ingen tänker på att du har dina rötter i ett annat land), menar de då att adoptivbarn från andra länder inte kan bli ”tillräckligt” svenska? Men, Jimmie Åkesson har ju sagt att han tycker att Jackie Arklöv är svensk (men att Zlatan Ibrahimovich inte är det, med hänvisning till hans osvenska attityd), och han är ju adopterad från Liberia. Hur går detta ihop?


De är emot abort.Eller mer bestämt, de är emot abort efter 12:e veckan (observera att det är 18 veckor som är dagens gräns) ”om inte synnerliga själv föreligger”. Exakt vad innebär synnerliga skäl ? Våldtäkt ? Incest ? Missbildningar ? Ärftliga sjukdomar ? Risk för moderns liv ? Risk för barnets liv ? Och när vi ändå diskuterar deras luddiga formuleringar, är de bara emot aborter som initieras på kvinnans villkor, eller vad räknar de som abort ? Är spontana aborter (till exempel de som sker eftersom läkare vägrar att ge värkstoppande mediciner innan vecka 21, eller som i mitt fall, medicinskt startar förlossning vid infektioner hos modern) också fel ? Hur är det med dagen efter piller ? Och varför dra gränsen vid just 12 veckor ? Vilken medicinsk expertis stödjer de denna politik på ? Men den stora frågan är: kommer de verkligen att stanna där, eller kommer de så småningom att vilja förbjuda alla aborter, oavsett orsak ? Oavsett om detta skulle ske genom lagstiftning, eller som de lite luddigt uttrycker det, genom "utbildning" och "stöd till unga mödrar", så vill de i slutändan att svenska kvinnor inte ska få genomgå aborter. Observera att jag skriver genomgå där, förresten. Jag tvivlar på att någon kan ta en abort på annat än största allvar, och en sen abort kan inte annat än vara traumatisk för varje kvinna som genomgår den.

Slutligen – deras namn i sig är ett stort skämt, eller ska man kanske snarare kalla det falsk marknadsföring? Sverigedemokraterna. SverigeDEMOKRATERNA. Ett parti som skiljer ut vissa grupper av befolkningen (läs: muslimer ) och menar att dessa inte är, och aldrig kan bli, ”riktiga svenskar”. I en modern demokrati har alla invånare, även de som inte är medborgare, men speciellt de som innehar medborgarskap, lika stort värde och samma friheter, rättigheter och skyldigheter. Det är själva grundbulten i demokrati som vi har idag. Alltså kan Sverigedemokraterna inte vara demokratiska. Eller, tja, om de med demokrati menar just den ursprungliga grekiska betydelsen, där medborgerliga fri- och rättigheter endast gällde fria (i motsatsen till slavar), vuxna män, så är de ju i högsta grad demokratiska, speciellt om man tittar på deras familjepolitik. Fast det blir ju också svårt, eftersom majoriteten av SDs manliga politiker och anhängare (antar jag) inte är från Grekland. Och i antikens Grekland var för övrigt medborgarnas fruar och döttrar bara marginellt mer fria än sina slavar.

Och det är egentligen den största och viktigaste anledningen till att varken jag, du, eller någon annan någonsin borde rösta på SD. De är inte ett demokratiskt parti. De utnyttjar det moderna demokratiska systemet till att föra fram åsikter som är anti-demokratiska, och det faktum att de har rätt att göra det innebär inte att de har rätt i sina åsikter.

/L

 

 


RSS 2.0