Födelsedag

Min D fyllde 30 år i går, och eftersom mina föräldrar kom ner redan i förrgår och hans sista present inte kom med posten förrän idag, så kan vi påstå att han blev firad i tre dagar, och jag tror han är väldigt nöjd.



Av mina föräldrar, min syster och min svåger (syrrans sambo) fick han en hushållsassistent:


Den har redan använts för att göra både pizzadeg och milkshake, och om vi dessutom kan riva morötter till bröd och hacka lök med den så kommer den knappast att stå i hyllan några längre stunder :)

Jag spårade ur lite efter att jag redan hade beställt det ena av de andra två enda saker han önskade sig (hushållsassistenten var det första) - ett komplett Nintendo 64. Det finns många butiker på nätet, och ännu fler säljare på Tradera som säljer konsoller, tillbehör och spel till äldre modeller av tv-spel, men jag fastnade för Retrospelsbutiken.se (efter lite hjälp från "bror M".


Vår kontroll är grå, men annars ser det ut som på den här bilden.

D hade ju önskat sig ett N64, och det hade ju varit en fin present i sig själv, men "bror" och jag var på bordsloppisen på Vaksala torg i lördags, och då såg jag den andra saken D önskade sig, och kunde bara inte låta bli...

Så, det blev ett Supernintendo också. Jag fick ett spel till varje konsoll på köpet - och vi har redan testat att konsollen funkar och spelat lite på spelet.


Supernintendot såldes i sin originalkartong, med två kontroller och alla sladdar utom en. Det är ganska ovanligt med förpackningar, men vi fick till och med instruktionsböcker och en garantisedel från när det var nytt :)

D blev i allafall jätteglad för alla sina presenter, och med den (i mitt tycke) ganska fula prinsesstårtan jag bakade i söndags kväll. Och JAG är jättenöjd, för att han är glad och för att jag också älskar gamla tv-spel.

Se där - vi fyller båda 30 i år och får väl räknas som vuxna, och det firar vi med att köpa leksaker som var populära då vi var barn!

Och nu måste vi nog köpa en ny tv-bänk för att få plats med fyra olika tv-spelskonsoller (tre Nintendon och ett Playstation 2) och alla spel vi ska köpa till våra nya leksaker :)

/L

På gott humör blir jag...

... när jag sömndrucken vacklar ut i köket och hittar den här lappen på köksbordet,


från min nyutbildade busschaufför till man (han körde sin första tur med passagerare igår och ska börja jobba på riktigt den här veckan), som gick upp före fem i morse för att cykla till jobbet.

Och sen gick jag ut på balkongen med en glad katt i sällskap, och såg det här:

Squashen blommar för fullt, och min lilla te-mynta har växt till sig!



/L


För nio år sedan

För nio år sedan:
...hade jag nyss insett att jag älskade en person som jag bara hade känt i några veckor.
...fick jag bevis efter bevis på att här fanns någon som tyckte om mig trots att jag var sjuk och kunde vara väldigt påfrestande att umgås med.
...hoppades jag att jag hade hittat en person jag kunde leva resten av mitt liv med.

Och idag vet jag att trots att vi har gått, och fortfarande går igenom så fruktansvärt svåra saker, och trots att vi båda är väldigt annorlunda människor idag än vi var då, så är D det bästa som har hänt mig.

Bara vi är tillsammans blir allt det hemska lite mer uthärdligt, och vår kärlek till varandra blir bara starkare och djupare.

De första nio åren är bara början!

/L



Jag är inte pausunderhållningen

Ibland när D ringer mig från jobbet brukar jag reta honom för att det oftast är då han har något i ugnen, antingen värmer han sin lunch i mikron eller så väntar han på att ett arbete ska bli klart.

Idag frågade jag därför med ett leende i rösten om det var så att "jag bara var pausunderhållning" under hans arbetsdagar. Ungefär som sådan där usel musik man kan tvingas lyssna på i telefonkön, eller uppträdanden på tv-sända galor som ingen minns efter en vecka.

Hans svar: "det är tiden på jobbet som är pausunderhållningen, tiden med dig är huvudnumret".

Är det konstigt att jag tycker att han är den bästa livspartner jag skulle kunna önska mig?

Vi har haft en fruktansvärd otur och drabbats av två stora tragedier under de senaste två åren, men vi har ändå haft tur.

För jag har honom, och han har mig.

/L


RSS 2.0