Tre kusiner

Lilla D har fått en till kusin, en liten O!
Hon bor i Singapore med sina föräldrar, så det lär tyvärr dröja ett tag tills vi får träffa henne. Men foton har vi sett idag och hon är såklart fantastiskt söt! Jag är så enormt glad att hon är här och att allt gick bra, det har varit ett par dagar av nervös väntan på nyheter (Singapore ligger i en annan tidszon och internet fungerade visst inte så bra på sjukhuset) efter att vi visste att de kommit in till BB.

Vi har vetat ganska länge att även denna kusinen skulle bli en flicka, och nu finns det på min mans sida tre barnbarn.
Tre flickor, födda tre olika år (M i oktober 2011, Lilla D i april 2012, och Lilla O nu i januari 2013), i tre olika länder.
Jag tycker att det är ganska häftigt, och föreställer mig familjesemestrar i Västergötland med tre busiga ungar som springer runt farmor/mormors hus och ropar till varandra på en blandning av svenska, danska, engelska och kinesiska.

Och jag tittar på fotona av Lilla fina O om och om igen och letar efter släktdragen som finns mellan min dotter och Lilla M. Det är ju så svårt att se på nyfödda, men jag anar att de kan bli lika varandra alla tre när O växt till sig lite. På en del av bilderna från i somras när M och Dorothea träffades ser nämligen M precis ut som Dorothea gör nu, i den ålder M var då.

Jag tycker om den tanken, för om Lilla D aldrig skulle få några småsyskon (vi kan ju inte bara "skaffa ett barn till" och hur som helst är det ALLDELES för tidigt att börja tänka på sådant på några år, men det kan bli så), så har hon ändå kusiner som hon liknar och som liknar henne. Två andra ansikten att spegla sig i, en större kompis att lära sig av och en mindre att lära ut saker till.
Det är ju viktigt, det där med rötter, och släkt, och familj.
/L

Kusinmys

Lilla M och Lilla D pratade om superviktiga baby-hemligheter när de träffades hemma hos sin mormor/farmor förra veckan (jag var inte med eftersom jag jobbar, D och Lilla D åkte själva ner till Västergötland).
Dorothea var väldigt intresserad av M, fast inte som en lekkamrat utan mer på samma sätt som hon gillar Tösen: nåt som rör sig och som måste petas på och helst smakas på också. M, som är en stor tjej nu (hon har fyllt ett) försökte leka med lillkusinen och ge henne saker (fast också stjäla hennes leksaker), men D har inte riktigt förstått poängen med det ännu. Till sommaren, när de förhoppningsvis båda två kan ta sig runt för egen maskin kan de nog däremot hitta på en hel del bus tillsammans.....Hur som helst var de väldigt söta ihop:

 

 
/L

Om hur ett blöjbyte kan ge en mamma ett jobb

Förra helgen var det Kulturnatten här i Uppsala. Det är ett jättearrangemang, i år var det över 600 programpunkter i centrala stan. Det är uppvisning i massor av olika danser och andra sporter, musik, provsmakning av mat och dryck, försäljning av bland annat hantverk, konst och begagnade böcker, och musik av alla de slag. Det är aktiviteter för barn och vuxna när föreningar, butiker, stora och små företag, kommunen, museer, landstinget och universiteten visar upp sig och sin verksamhet.

Lilla D och jag fick sällskap av E (som bodde i Kalmar samtidigt som D och jag), och även om vi inte hittade det vi tänkte göra (te-provning och dans från Påskön), så hade vi väldigt trevligt ändå. Vi tittade på bokförsäljning och fikade på Upplandsmuseets gård. Det var blåsigt där nere vid ån, men väldigt gott fika med bakverk från flera olika länder (som Röda Korset sålde till förmån för de civila offren i Syrien) och (vilket är extremt ovanligt i den här stan, trots att den är fullpackad med caféer och andra matställen) till trevliga priser - allt kostade 10 kr styck. Vi åt iransk saffranskaka, indisk morotskaka, "afrikanska bullar", och mintchokladkakor som tydligen skulle vara typiskt svenska. Dorothea somnade till ljudet av det brusande vattnet, och E och jag pratade om allt möjligt, som vi brukar göra.

Sen gick vi en sväng på stan, och jag kom på att Stadsarkivet brukar ha öppet på Kulturnatten, så jag ville passa på att bara smita in och säga hej. Jag småpratade lite med de i personalen som satt i receptionen just då, men så tjöt Dorothea till och meddelade att det var dax för henne att bli bytt på. "Ni har väl inte nåt skötbord här, va?". frågade jag (och tänkte att jag inte hade något minne av det från min praktik där, och att jag skulle få byta på Lilla D i vagnen. Det brukar gå alldeles utmärkt, bara jag har med mig vattenflaskan. Och det har jag alltid, eftersom jag alltid är törstig..).
 
"Gå in och byt på henne där inne du", sa den snälla personalen. Dörren in till personalutrymmena låstes upp, och jag tog med mig skötväska och bebis och traskade in. På vägen till toaletterna träffade jag på chefen och en av de andra arkivarierna i köket, och fick veta att de hade mailat mig om ett jobb. Av någon konstig anledning hade de fått tillbaka mailet, och de hade inga fler kontaktuppgifter till mig (vilket får mig att undra varför i hela världen jag inte gav dem mitt telefonnummer och min adress när praktiken var slut?). "Fast jag ser ju nu att du väl inte kan jobba ändå", sa chefen och syftade på Dorothea.
 
Det där snurrade runt i huvudet på mig medan jag bytte på Mini och gick tillbaka ut till E, som hade roat sig med att titta på den nya utställningen (och en stund trott att vi gått utan henne, eftersom vagnen hade flyttats när hon inte var i rummet) i arkivets bibliotek. "Jag MÅSTE ju tala om för dem att jag faktiskt kan jobba nu", tänkte jag. "D har ju tagit ut föräldraledighet fram till sista maj, för att jag ska kunna göra klart uppsatsen och de två kurserna som jag inte orkade med när jag var gravid. Klart att det kan bli lite kämpigt att jobba heltid och plugga halvtid i november och december, men det ska jag väl fixa. Det är ju ett JOBB! Som arkivarie!".
 
Så, jag bad att få prata med chefen igen, och hon sa: "ja, men kom in på måndag då så pratar vi om det".
Måndag morgon kom jag till hennes tjänsterum med ett CV och mina viktigaste referenser i en mapp, och det tog väl tio minuter efter att hon sagt att "referenser behöver vi inte titta på, vi vet ju att du kan jobba" till dess att hon tyckte att jag skulle komma tillbaka igen på fredagen och skriva kontrakt!
 
Tre månaders anställning, heltid och med en vettig lön.
 
Jag är överlycklig (men såklart nervös: hur ska jag klara av att vara ifrån Dorothea så mycket?!)!
 
Och allt för att jag fick ett infall att gå in på arkivet, och för att Lilla D behövde bytas på.
 
/L
 
 

Jag vågade!

Jag har funderat på det i mer än ett år. Det är ju så snyggt, och det verkar så praktiskt och skönt - håret torkar fort, behöver minimalt med styling, och det passar bra i hop med både glasögon och alla stora örhängen som jag älskar.

Så igår var jag på min favoritsalong nere på stan igen, och frågade min frisör om hon trodde att min idé skulle fungera med min ansiktsform och mitt hår, eller om vi skulle prova något annat. !"Vi kör!", sa hon. Och det gjorde vi:

Det blev en Mohawk!
/L
 
 

Vad vi fick med oss hem från semestern - secondhandfynden

I alla fall en del av det. :)  Först tar vi second-handfynden/presenterna som är köpta på¨diverse loppisar och auktioner i Dalarna, Falbygden (min mans hemtrakter) och Västmanland (där min syster bor).

 Ett par små mjukisdjur till Dorotheas babygym, från backluckeloppis i Särna. Hela fyra kronor kostade de :)
 
 
Pixieböcker och visböcker, presenter från Lilla Ds mormor
 
 
En ko som plingar, prasslar, har en spegel och olika fack som går att öppna och stänga (ännu en present från mormor) . Än är Lillan lite för liten för att uppskatta den, men jag kan tänka mig att den blir populär inom de närmaste månaderna.
 
Hellsings ABC är till Dorothea, syboken till mig och Transformers till D.Det finns ett jättebra antikvariat en kort promenad från min svärmors hus, och det var där vi hittade dem. Jag tror vi betalade mindre än 30 spänn för allihop. De har mycket barnböcker och annan skönlitteratur på Farendal, väl värt ett ebsök om ni är i närheten av Falköping.
 
Jag och D fick också fina saker:
Hänkelskål från Old Höganäs, köpt på auktion i Idre.
 
Två gamla strykjärn som mina föräldrar hittade på loppis. Jag har dem som bokstöd :)
Tre blombord/pidestaler i rotting och glas som vi hittade på en stor loppis i Falköping.
 
 
 
Och tre superfina burkar som pryder sin plats i teskåpet.
 
/L
 

Fina nya skor

När mina älskade gamla (mer än femton år) handsydda lädersandaler gav upp förra sommaren insåg jag att det var dags att köpa nya, men det blev inte av då eftersom jag klarade mig ganska bra på mina sommarskor av andra modeller (ballerinor och kinaskor), och dessutom sköt jag på det eftersom jag verkligen inte gillar att prova skor. Så har det varit så länge jag kan minnas - mina fötter är långa men breda och går utmärkt i kängor och gympaskor, men ser oftast för djävliga ut i sandaler och andra öppna skor.

Min kära mor kan intyga att vi spenderat många timmar med att hon försökt övertyga mig att inte tvinga in mina fötter i nätta skor med smala sulor och en massa remmar. För det var ju precis sådana skor jag ville ha, men inte kunde ha....

 
Men nu kändes det alltså som att jag inte kunde skjuta på saken längre: jag behövde nya sandaler. De skulle vara i läder, de skulle ha platt sula, och de skulle ha en massa remmar, alltså nån form av "gladiatorsandaler". Och jag hittade ett par ganska tidigt på sommaren när jag gick förbi Indiska här i stan. De hängde på väggen och jag hade inte tid att gå in i butiken just då, men jag kollade upp dem på nätet. Turkosa lädersandaler med pärlbroderier - kan det bli mer sommar? Eller med Lina, för den delen? Jag älskar turkost, och Indiska, och "etno-bling". Men jag tyckte att 499 kr var ett lite väl saftigt pris, och de såg väldigt ljust turkosa ut på Indiskas hemsida. De kanske skulle vara svåra att matcha med mina sommarkläder, och bara bli liggande i en låda? Och dessutom drog jag mig för att åka ner på stan och prova dem, som jag brukar göra när jag känner att jag måste köpa nya skor. Och sedan åkte vi på semester.
 
Men jag tänkte på de där sandalerna ofta, och pratade om dem, och tittade på bilderna på hemsidan. Och argumenterade för och emot varför jag skulle eller inte skulle köpa dem. Och när vi var i Skövde över dagen hade jag bestämt mig för att gå in och prova dem. De var lätta att hitta i butiken, och de var nu på rea för 349 kr men: de fanns bara i st 38 och mindre. Jag provade ändå, men det gick så klart inte. Jag bad min syster titta i Västerås, och jag tittade i en av Uppsalas två butiker och på Indiskas webshop när vi kom hem igen - men nej. Jag intalade mig själv att de säkert var för smala i sulan ändå, eftersom jag tyckte att det vara lite pinsamt att bli så besviken över ett par skor. D, Lilla D och jag åkte till ett av Uppsalas köpcentrum och gick i skoaffärrer, och jag hittade ett par svarta lädersandaler på rea som jag betsämde mig för skulle duga. När jag kom hem och gick omkring i dem lite mer insåg jag att de faktsikt gjorde mer än dög, de var ju riktigt fina, och bekväma. Inga turkosa sandaler med pärlor, men snygga och enkla att matcha med vad som helst.
 
Och så fick jag ett sms från min systers äldsta barndomsvän (de har varit bästa vänner sedan första klass och mina föräldrar räknar henne som en del av familjen), som på eget bevåg tittat efter sandalerna på ett Indiska i Stockholm. Där fanns det inte bara ett par i storlek 39, utan två! Och fast jag inte såg sms:et förrän butiken stängt för dagen och det därför blev ännu lite krångligare för henne, så gick hon tillbaka dagen efter, köpte dem åt mig och postade dem till Uppsala (självklart fick hon betalt för det).
 
Så nu har jag inte bara ett par fina sommarsandaler som jag borde kunna ha glädje av i många år, utan två! :) Och de kostade tillsammans ungefär lika mycket som de från Indiska gjorde från början, dessutom.
 
Jag tittar ner på mina finklädda fötter och känner mig riktigt böjd med mig själv. Och lättad över att jag definitivt inte behöver köpa nya sommarskor nästa sommar!
/L

Kusinträff

Nu har vi äntligen fått träffa Ds syster, hennes man och deras lilla dotter M. Det var första gången kusinerna fick se varandra, och självklart togs det en MASSA kort, men eftersom M är ett litet energiknippe på åtta månader var hon lite svårare att fånga på bild än vår Lilla D (som ju är så illa tvungen att ligga ganska stilla pga skenan). De här bilderna tog min svägerska, och jag har fått tillstånd att dela med mig av dem.


"Hej kusinen! Ska vi dra iväg på bus?!


"Vad liten du är!"

Visst är de söta? Åh, vad jag hoppas att de ska komma bra överens och ha mycket roligt tillsammans när de blir större.

/L



Om kungliga namn

Estelle. Först tyckte jag att det var konstigt, men nu gillar jag det. Det är speciellt, och vackert, och framförallt helt oväntat.

Vi satt faktiskt och väntade på att nyheten skulle komma ut, så att vi fick veta den lillas namn. Inte för att vi är rojalister, för det är vi helt klart inte! Jag är republikan av demokratiska skäl - det är helt absurt att en svensk familj inte ska ha samma skyldigheter och rättigheter som vi andra bara för att deras förfader blev vald till kronprins på 1800-talet.

Nej, vi ville veta namnet därför att det hade pratats så mycket om att den nya Bernadotten nog skulle få ett namn taget från en tidigare drottning eller prinsessa av Sverige. Och det gör faktiskt namnet vi valt till Mini också. Det är ett fint och lite ovanligt namn och vi är väldigt nöjda med det, så det hade varit så tråkigt om prinsessan döpts till det, för då kände vi att vi var tvingade att byta namn.

Ulrica, Ingrid, Astrid, Désirée, ­Margareta, Sofia, Christina eller Alice var väl de namn som jag såg på flest ställen i spekulationerna innan kungens tal, så jag kände mig inte överdrivet orolig för att Vickan och Daniel skulle "knycka vårt namn". D däremot, var lite mer nervös.

Men, det ordnade sig ju. Vi behåller de två namn vi har bestämt att Mini ska få, och om hon mot förmodan skulle visa sig vara en pojke så har vi ett fint pojknamn med mellannamn på lager också. Fast det är så vitt jag vet inte kungligt, men också ovanligt. Speciellt med den stavning som vi gillar bäst. 

Mer än så får ni inte veta, vi vill att det ska vara en överraskning ;)

/L


"Inte-julklappar"

Det är märkligt, och gulligt, och trevligt, och börjar bli lite förutsägbart:

Jag talar om för familj och släkt att vi inte tänkte ha några julklappar i år, men får paket ändå. :) (samma sak hände ju på vårt bröllop, och på min födelsedag året då vi förlorade Alice)

När mamma och pappa var här och firade "Mini-julafton" (i ordets båda bemärkelser) med oss hade de med en hel kasse med fina saker. Bland annat hade visst min kära pappa handlat på Tradera en hel del under hösten :)



Vi fick tre vaser av Marie Simulson för Uppsala Ekeby! De är så himla fina och passar så bra in hemma hos oss. När julpyntet är bortplockat ska vi arrangera om lite i hyllorna, så att alla föremålen får ta den plats de förtjänar.

Av mamma fick vi en fin julgrupp, en julduk och en bonad som alltid har hängt i köket hemma hos dem över jul, och så deras sällskap och en massa mat, såklart! Jag kände mig riktigt bortskämd.

När svärmor var här på julafton fick jag den här underbara teburken (köpt i Köpenhamn) med julte i av henne, och fina små burkar med smakprov av olika teer från min svägerska. Jag tror att all jag känner har förstått att jag gillar te vid det här laget..... *L*




Perfekta att ha även efter att innehållet är slut, eftersom jag brukar ta med mig mina favoritteer när jag är på resande fot.

/L

Julpyntat


Köksfönstret


Köksbordet


Ovanför spisen

Vid köksdörren


I vardagsrummet, på hyllan bredvid tv-bänken (spontant nyinköp som D kom hem med en dag efter jobbet)


Granen pyntad och klar


Vardagsrumsfönstret

/L

Överraskningspaket

Idag kom brevbäraren med ett uppmuntringspaket från en gammal klasskamrat, bara sådär för att hon tycker att jag "förtjänar och behöver lite uppmuntran".

Jag ÄLSKAR övveraskningar :)

Tack snälla Emma!


Ett grönt te med frukt och blommor, en liten ängel, ett litet hjärta (det blev visst baksidan här på fotot  - det står "kram" på den andra sidan), och en klubba som ser väldigt smaskig ut.

Sånt kan pigga upp vilken förmiddag som helst :)

/L

Ett hejdundrande kalas

Jag fyllde 30 år i förrgår (lördag) och blev grundligt firad i två dagar :)

På fredagen bakade vi som galningar - D gjorde sin underbara hemmagjorda Devil's food cake med mjölkchokladmousse, jag hade redan bakat äppelkaka och Double chocolate chip cookies, och så bakade vi bullar tillsammans. 





Det är tredje året jag får en variant av den här chokladtårtan på min födelsedag, och den blir alltid fantastiskt god och väldigt mäktig. Trots att ungefär 10 personer redan har ätit av den har vi mer än en tredjedel kvar, för ingen klarar av att äta en bit som är bredare än ett par centimetrar. :)

Vi åt en massa fikabröd och drack te i lördags, och så spelade vi spel. Vi var så många så partierna gick ganska långsamt, men det var lika roligt för det. På kvällen traskade de som var kvar bort till vårt lokala köpcenter och köpte sushi (alla utom D, som hellre ville ha pizza) med misu-soppa, och så spelade vi mer spel. Klockan var halv tolv när de sista gästerna gick, och även om jag var riktigt riktigt trött då hade jag en helt underbart mysig och rolig kväll.

Och jag är fortfarande helt överväldigad över vilka fantastiska presenter jag fick, och hur många de var! Hade inte väntat mig att alla gästerna skulle ha med sig gåvor, men där hade jag tydligen fel.

Förutom att ha bakat, städat, fixat och grejat i flera dar gav min fine man mig också två älskade tv-serier på DVD, en receptbok för marockanska bakverk och ett tv-spel:


Jag fick fyra olika sorters te (de två vännerna som kom med varsitt paket hade dessutom lyckats pricka in en var av mina favoritteer), chokladpraliner, handvävda kökshanddukar, tv-serien Blackadder (Svarte Orm) på DVD, en underbar stor te-låda från Lundgrens, ett handsytt gosedjur från Lilla längtan (som hjälper ett ungt par att samla ihop pengar till sin adoption, gå in på deras hemsida och kika NU), och ett sprillans nytt Nintendo Wii med kontroller och sex spel! Dessutom fick jag och D biocheckar av mina kusiner med familjer (han fyllde ju 30 förra månaden).









På söndagen hann jag med ett kort besök på återträffen för Spädbarnsfondens samtalsgrupp hemma hos en av familjerna, och sen kom mamma och pappa ut dit och hämtade upp mig. Vi var vid graven och tände ett ljus, och mamma lade dit en sten hon valde ut på stranden i Turkiet förra månaden. Den ligger bredvid de andra stenarna och de tre kastanjerna som min svärmor lämnade när hon var på besök.

Sen for vi hem till mig och D, fikade och öppnade ännu fler paket: underbara blommor (med tillhörande Uppsala-Ekeby vas!), tallrikar, en ungsform och en kanna med lock från den gröna Old Höganäs-serien som jag älskar, en "Pysselpåse" från min f.d skolkamrat på Sätergläntan, den otroligt begåvade Pierina (som har eget företag i min hemby), gamla modevisningar från gymnasiet och Sätergläntan + skolans avslutnings cabaré i klass 9 och musikalen min gymnasieskola satte upp när jag gick i trean som pappa fört över till DVD.







Mamma och pappa hade också med sig lillasyster och hennes sambos presenter - två böcker om naturlig kosmetik och huskurer av James Wong som jag önskat mig jättelänge (sedan jag såg serien Naturapoteket på SVT) och ett par jättefina stift i titan med små krokar att hänga större örhängen på (jag kan bara ha örhängen om jag hänger dem på titansmycken, det är väl nån sorts nickelallergi).



Jag hade en underbar födelsedags-helg, och det känns som en bra uppladdning inför operationen nästa måndag.

/L



En fin present

Svärmor hade överraskningspresenter med sig när hon var här - vi ska få en av hennes fina bilder, och så hade hon med sig den här:



Ett Marie Simmulson-fat från Uppsala Ekeby!

/L

En liten dansk

I morse fick min svägerska och svåger i Köpenhamn en liten dotter!
Trots att E blev inlagd för några dagar sedan för att hon fått preeclampsi (havandeskapsförgiftning) gick allting bra. Det blev inget snitt, och både mor och barn mår fint men ska ligga kvar några dagar för observation.

Lilla M var planerad till den sista oktober, så hon är ju bara några veckor tidig, och hon är SÅÅÅÅ söt!

Jag är så jublande glad att det gick bra - välkommen till världen lilla underverk!
D har blivit morbror, och det känns som att jag blivit moster eller faster
(fast det har jag ju inte - blir jag tant åt den lilla, eller finns det något annat ord?) -
så jag låtsas att hon är mitt syskonbarn också :)


/L

Uppiggande

Jag är nästan frisk igen, och tog mig igenom sista seminariet för kursen, så jag slipper restuppgifter och kan koncentrera mig på tentan nästa vecka.

Och dessutom har jag fått fina saker med post, och genom min mor när hon och hennes kompis sov över här natten innan de åkte på solsemester till Turkiet.

Först, den här fina lilla varianten av Imperial Te från Lundgrens, från fina A, min kusins fru.

Hon hälsade att det "bara var så att jag skulle ha den" och att jag ska "dricka te och njuta av magen".
Tack snälla du för omtanken och den fina presenten!

Och så kom ett paket från svägerskan E i Köpenhamn! Hon har varit supergullig och handlat lite på Stof 2000, och Husflid åt mig:


Det blev mönster på en kofta med hängande framstycken (jag har tre köpta koftor i den modellen, det är världens bästa plagg när det är kallt, speciellt för en gravid). Jag har sett jättefina ylletyger på Ohlsons tyger som borde bli jättefint till en sån kofta.


En stor bit helt underbar 70-tals frotté, som jag hoppas ska få bli ett bebistäcke så småningom.

Det rengbågsfärgade bomullstyget ska nog också bli någon form av sängkläder.

Och så blev det två stora tygmärken, en elefant:


och en uggla.


En hel burk med vackra pärlor...


Och en liten överraskning - ett par små lila ugglepärlor i porslin! :) 


/L

Balkongodlingar

I år är det är tredje sommaren i rad som vi  har en massa plantor på balkongen.
Det började så här:






och ser idag ut ungefär så här:



Det är så härligt att gå ut på morgonen, känna doften av allt det gröna och se efter om det har kommit några nya grönsaker under natten. Desutom fungerar alla plantorna lite som ett insynsskydd till vårt kök och vardagsrum, och det ser mysigt ut med alla stora gröna blad.

Hur går det då? Jo, hittills har vi skördat en hel del örter,

två zucchini/sommarsquash/courgette (som blev en jättegod pastarätt med parmesan):


, två mini-aubergine:


, och ett gäng körsbärstomater:


Årets lärdomar: nästa gång ska vi ha större krukor för squashen och auberginen, och se till att plantorna får mer gödning (vi ska nog försöka med nässelvatten). Och jag ska odla fler sorters örter redan nu i höst, mest för att se om de klarar sig i köksfönstret.

/L


Mammabesök

I förra veckan hade jag min älskade mamma på besök i tre dagar - och vilka fullspäckade dagar det blev!
Vi har:
Besökt kyrkogården och planterat en fin höstaster hos barnen (en present från deras mormor),


gått på loppis och fikat på Capella,

(jag köpte spets, böcker, en matlåda i tre våningar och en plåtlåda för mackor)


förgäves letat efter den perfekta linnetunikan till mamma i inte mindre än tre Dea & Axelssons-butiker (en i Uppsala, två i Stockholm),

ätit take away-sushi från Mikaku Sushi vid Vaksala torg,

tagit tåget till Stockholm och tittat på utställningarna "Kunglig vintage" och "Manligt: ur Gustaf V:s garderob" på Livrustkammaren (vi hann med det mesta av de fasta utställningarna också - Karl XII:s uniform får ju en textilnörd som jag inte missa att titta på igen),


ätit glass och indisk buffé, och strosat runt i Gamla stan,

tränat på stretching-tekniker för min överansträngda handled,

och så pratat och skrattat en massa, druckit te och slöat i soffan.

Det var jättehärligt att ha henne på besök!

Ny frisyr och annat fint

Jag klippte mig förra veckan. Min salong har en ny frisör, en liten energisk isländska som ska börja läsa vid SLU och som tyckte att det var jättekul att få i princip fria händer med mitt hår. Jag är som vanligt supernöjd :)


Det blev undercut på sidorna.


Långt och flikigt fram.


och jättekort bak.

Jag kom hem från Västergötland igår. D och jag åkte ner tillsammans, och sedan var jag kvar själv efter att han åkte tillbaka till Uppsala på torsdagen. Vi har ätit hemma hos hans far och varit på Falbygdens Ost (Eller Osten, som vi säger. Det är en butik med fabrikens ostar och en massa andra delikatesser + café), tittat på djuren på Mössebergs Djurpark med svärfar, Ds bror och hans fru. Där bodde bland annat jättevackra fåglar: påfågel, guldfasan och japanska silkeshöns, men också getter, får, ponnyer och hjortar. Och vi fikade uppe på Mössebergsgården. Där satt vi och pratade om T och Y-Cs liv i Singapore och tittade på den fantastiska utsikten över Falköping.

Vi bodde i min svärmors underbara gamla hus med den prunkande trädgården, och umgicks med henne, T, Y-C och Ds syster E (hennes man har precis börjat en ny utbildning och var tyvärr kvar i Köpenhamn). Jag har varit på loppis, antikvariat och strosat runt inne i Falköping, pratat, skrattat och som vanligt ätit en massa god mat. Och en jäkla massa körsbär, biggaråer och plommon från trädgården. Och onyttigheter!

Singapore-borna hade med sig en massa olika godis och snacks därifrån, och hade dessutom köpt färsk baklava i Köpenhamn på vägen, och E gjorde smaskiga bakelser på chokladrulltårta med nån sorts chokladgrädde.

Två goda sorters mjölkchoklad - Cadburys dairy milk, och Merlions med makadamianötter inuti från Singapore.  Merlion är en officiell symbol för landet och kan väl ungefär översättas till "Sjöjungfrulejon".


Indiskt mjölk-te i snabbversion och torkad mangostan.

Det är sy mysigt att åka ner till Falköping, och det är så skönt och avslappnat hemma hos svärmor. Det har blivit ett sådant ställe som mina morföräldrars fäbod (nu mina föräldrars sommarstuga) är för mig - en plats där jag bara har det bra och laddar mina batterier. Och det var så kul att få träffa Ds syskon och Y-C igen, vi har det så trevligt när vi träffas allihop.

/L

En fin utflykt - del 1

Vi var på Furuviksparken förra veckan, maken och jag. Vi, och så en massa "vanliga" föräldrar med sina barn, naturligtvis. Och det funkade bra! Jag såg ganska många nyfödda, och flera väldigt gravida magar utan att det kändes jobigt alls. Istället fokuserade jag automatiskt på det som var trevligt och roligt runtomkring mig - en jättestor skillnad mot hur det har varit de senaste två åren.

D hade en av sina lediga fredagar, och på sådana har vi nu under sommaren försökt att hitta på något att göra tillsammans - haft spelkväll hemma med vännerna, eller gjort utflykter. I fredags stod det mellan att åka Lennakattens ånglok ut på den uppländska landsbygden, att åka till Eskilstuna och gå på Zoo, eller Furuvik. Det som avgjorde var väl egentligen mest det att de har många primater, och vi har som så många andra människor en fascination för apor. I Umeå hade vi National Geographic Channel, och fastnade ofta framför deras serie "Monkey World".

Det blev en jättefin dag, vi såg många fina djur och tog en massa kort. Faktiskt så många kort att jag bara tänker bjuda er på ett urval av bilder på parkens apor.

Vi såg sakiapor:




Visst är han vacker? Påminner mig om karaktären No-face i filmen "Spirited away"





Vi såg också lemurer inomhus

och utomhus:




Schimpanser:






och så orangutanger och tamariner, men de ville inte vara med på bild.

Mest tid spenderade vi hos de här små gynnarna:


Dvärgsilkesaporna kunde vi titta på både genom glas inifrån regnskogshuset, och genom gallret på utsidan av byggnaden. Där vid gallret hade vi dem bara centimetrar från våra ansikten och det var en jättehäftig upplevelse! De verkade totalt orädda, hoppade runt bland grenarna och tjattrade, klättrade på gallret och stack ut tassarna igenom det.




Ett besök i Furuviksparken är definitivt något som jag rekommenderar, för alla som är intresserade av att titta på både vilda och tama djur, och speciellt på apor. Eftersom många av djuren både kan gå ute nu på sommaren och har innemiljöer med glasväggar kan besökarna kan komma väldigt nära de flesta av dem (vissa går helt lösa, det finns en påfågelhanne som verkar ha valt det lilla trägårdscaféet till sitt revir), och det finns också guider på plats som kan berätta om de olika djuren.

/L



Drömmar om Marrakesh

Eftersom det finns många matbutiker med arabiska namn i den stadsdel där E & K bor, tänkte jag att åtminstone en av dem borde sälja marrockanska/nordafrikanska bakverk, så som vår lokala grönsakshandel säljer baklava. Men tjii fick jag! Vi var inne i åtminstone fyra eller fem olika små butiker och två bagerier, och de hade många spännande varor, men inga marockanska mandelkakor eller annat som jag kände igen från vår semester.

Men så, när E och jag satt på bussen hem från middagen hos Ks pappa med fru, då såg vi det:

Um Hamza's Marrokanske Delikatesser.





Taginer i fönstret och bilder på det goda brödet vi fick till all mat i Marrakesh, och de där små bakverken som jag köpte av försäljarna med sina kärror när vi åt middag på utomhusrestaurangerna på Jema el-Fnaa!

Jippie! Vi hoppade av bussen, eftersom det ändå inte var så långt hem, och möttes av den här lappen:



"Helgen som inte blev av", var det ja....  Vi har bestämt att vi ska försöka gå dit allihop när D och jag hälsar på i höst (då två Köpenhams-bor har blivit tre) istället.

Men, trots detta lilla nederlag blev det en marrockansk prägel på min sista dag i Köpenhamn. K googlade sig nämligen fram till att det fanns en restaurang och ett fik med marrockanst tema nere i centrala stan, och vi fikade på Thé à la Menthe på Rådhusstræde 5b. De sålde också teglas, en del keramik och metallbrickor med utstansad dejor (till brickbord).







Inte så traditionellt marockanskt, mer bohem-aktigt. Påminde mig lite om Café des Espices vid vårt närmaste lilla torg Rahba Lakdima i Marrakesh, faktiskt (de flesta av deras kunder är turister).

Förutom den underbara röda färgen på väggarna som de traditionella husen där hade, på Thé à la menthe var det mer pistagegröna väggar och möbler. Men det var väldigt fint och mysigt där på Rådhusstræde, och gott mint-te hade de också!

Jag köpte mig till och med en marrockansk kaka, fast den var ganska menlös och lite torrare än jag misstänker att de ska vara. Vet inte alls vad de kallas, men det var en grov mandelmassa smaksatt med rosenvatten i en tunn deg.


Och fina lyktor hade de överallt - i fönstren, på hyllor på väggarna, på trappstegen till andra våningen, på gästtoaletten... Jag borde ha fotat dem allihop, men jag var upptagen med mitt fika och mitt goda sällskap. Några fastnade på bild, i alla fall:




Jag vill ha flera! :)

/L

Tidigare inlägg
RSS 2.0