En till sån där låt...

Jag lyssnar lite av och till på Musikhjälpen i år igen, och precis nyss var den en liten flicka som låg inlagd på sjukhus som hade önskat sig en låt.

Det var "Ängeln i rummet" med Eva Dahlgren, och medan den spelades började tårarna rinna på mig. Låten i sig är ju fin och lite högtidlig i tonen och handlar om kärlek, så jag har gillat den länge, men nu gick delar av den rätt in i hjärtat på mig:

Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mig lugn
Och hon viskar till mig
Allt det jag säger dig


Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp
Och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig


Det bor en ande vid min fot
Som blåser värme över huden
Det kittlar och du såg att jag log
Men när hon andas på mig
Är det för att du ska komma och värma dig

Och här är jag med allt det andra
Som gör en människa hel
Och jag hoppas
Jag hopppas att du orkar
Och att ängeln i rummet
Det är henne du ser

/L

Slutet är inte här än

Idag när jag cyklade hem lyssnade jag på "The End", med Beatles (från Abbey Road-albument). Jag lär knappast vara vare sig den första eller sista personen som fascinerats av den sången, speciellt av de sista raderna.


"And in the end,
the love you take,
is equal to the love
you make"


Så sjunger Paul McCartney, och jag blir på något sätt tröstad av det. Jag tänker på de där orden på två sätt: dels som i att den kärlek jag skapat har resulterat i tre älskade barn, och det är ett väldigt stort mått på hur mycket kärlek jag tagit, eller fått om man hellre vill se det så, av D. Och han av mig, tänk att jag kan vara kapabel till att
skapa något så stort som det vi delar.

Och så tänker jag att den kärlek jag tagit som blivit en Alice, en Eskil och en Max, den måste ju då också räcka till lika många barn till. Och då hoppas jag att vi ska kunna få tre levande barn också, även fast jag vet att jag förmodligen måste "nöja mig" med ett, oavsett om jag föder nästa barn själv eller inte. Men drömmer om tre barn till, det gör jag ändå när jag lyssnar på Pauls röst som ekar ut i den sista sång som alla fyra beatlar sjöng in tillsammans.



/L



RSS 2.0