Lite överväldigad...

... känner jag mig av alla de lyckoönskningar jag fått här, på Facebook och vidarebefodrade genom släkt och vänner.
Från er som jag känner, er som jag aldrig träffat, och er som jag inte ens visste läser bloggen.

Tack till er allihop!

På onsdag ska jag på inskrivning hos barnmorskan, och det känns skönt att komma in i vårdkedjan tidigt. Jag ska ju så småningom flyttas vidare till specialistmödravården på Ackis, där alla högrisk-graviditeter hamnar, och det finns mycket att tänka på redan nu. Många frågor att ställa och hjälp med flera olika problem att be om.

Först och främst ska jag följa min svärfar sjuksköterskans råd att skaffa en samtalskontakt av något slag, och så ska jag be att få ett tidigt ultraljud. Det första för att det här är den graviditet som min förlossningsläkare i Linköping pratade om - den som känns för djävlig. Hon hade själv förlorat ett barn, och beskrev greviditeten efter det när hon sa så till oss. För tyvärr är det så - hur mycket jag än försöker ta åt mig positiva tankar så tror jag inte på allvar att det här kan gå bra. Jag tror faktiskt att även vårt fjärde barn ska dö. När som helst nu i början. I samband med operationen/cerklaget i vecka 14-15. I samma vecka som Eskil och Max (v 19+), eller i samma vecka som Alice (24+). Det är min erfarenhet att mina graviditeter slutar i tragedi, i död och tårar, och något annat kan jag egentligen inte föreställa mig. 

Så min käre, kloke svärfar har helt rätt - det är viktigt att jag ser till att få ett proffs att prata med.

Ultraljudet vill jag ha för att så fort som möjligt få veta om det är ett eller två barn vi väntar. Och jag vill helst inte tänka tanken att vi väntar två barn igen - hur mycket jag än skulle älska att få vara mamma också till levande tvillingar. För riskerna är (bevisligen) så mycket större med två barn i magen, och min kropp kommer nog aldrig att klara av det, troligen inte ens med cerklage.

Så jag hoppas att det är ett barn som växer därinne, för då har det i alla fall en hyfsad chans att överleva. Om operationen går bra, och om jag tar det lugnt. Och om vi har tur.

Det är mycket som rör sig i mitt huvud just nu, och det mesta är nattsvart.

/L



Kommentarer
Postat av: karolin, min blogg och jag

Jag är glad för din skull och jag håller alla tummar.



Jag tycker oxå det låter bra med en samtalskontakt, ett stöd och ett "bollplank" i ditt svåra, jobbiga, lyckliga tillstånd. Har du tagit kontakt med Maria, min kompis, som jag tipsade dig om för ett par månader sedan, om cerklage osv?



Stor kram. Jag håller alla tummarna för Alices, Max´och Eskils småsyskon.

2011-08-29 @ 21:30:51
URL: http://omunkavlad.wordpress.com
Postat av: mamma

Kramar.....

2011-08-29 @ 22:17:05
Postat av: Elin Isaksson

Förstår att det måste kännas avlägset att det kommer att gå bra. Jag har inte haft några medicinska problem men att vara gravid nu efter det som hände Oscar innebär mycket mera oro. Hoppas att du kan finna någon bra att tala med. Annars finns ju vi från samtals gruppen. Kram Elin

2011-08-30 @ 07:53:14
Postat av: M

Hej!

Har följt dig anonymt lite från och till. Förlorade själv en dotter under förlossningen 2009 men fick i januari ett levande syskon. Är så himla glad för din skull att tårarna trillar, jag har inte mist så många barn men vet ju vad det innebär. Stort stort grattis till graviditeten! Den sistnämnda graviditeten för oss var en enda lång period av oro och känslan av att nu var det över. När vi fick förlossningsdatum bestämt var det som att få dödsattesten i handen igen. Bra att du håller hjärnan sysselsatt och pluggar ett tag till. När vi väntade andra barnet vågade vi inte tro att det skulle gå bra, till den grad att vi inte ens vågade sätta upp skötbord eller ta fram babygrejerna igen, så det är bra att prata med någon professionell så att man inte fjärmar sig för mycket känslomässigt för barnet i magen. Håller alla tummar och tår för att denna resa slutar bra./Mamma med ett barn för lite

2011-08-30 @ 12:21:54
Postat av: Tildas mamma

Jag har tydligen missat något stort här när jag varit frånvarande från bloggvärlden ett litet tag, vilken glad överraskning att komma tillbaka och mötas av så goda nyheter!

Varmt grattis till dig och D! Nu kommer jag att tänka extra mycket på er lilla familj och hålla tummarna för er.

Det låter väldigt bra att du skaffar en samtalskontakt att prata med, någon som orkar lyssna på samma farhågor om och om igen. Jag har haft turen att få levande barn efter varje graviditet, men jag känner igen mig i tankarna om att den första graviditeten efter att man har förlorat ett barn blir extra jobbig. Rädsla för att det inte ska gå bra, men kanske också en hel del skuldkänslor gentemot barnet som dött. Det är ingen lätt balansgång att glädjas åt ett barn i magen och samtidigt sörja det barn som dött, så kände i alla fall jag. Lufta tankarna, så blir de lättare att bära (men det vet du ju redan :-)

Kram, Tildas mamma

2011-09-01 @ 18:22:57
URL: http://tildasmamma.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0