Celebrations of life - projektet
Min vän N bad sina vänner att bidra till en mycket speciell födelsedagspresent - en sammanställning av fyrtio berättelser om speciella händelser, nya vanor, oväntade möten, "slumpmässig vänlighet", ett projekt som blivit klart och som man är riktigt nöjd med eller något annat som fått oss att känna oss "well and truly [..] wonderful about being alive".
Jag mailade henne och sa att jag gärna ville vara med men att jag inte visste hur jag skulle kunna berätta om det största som någonsin hänt mig utan att det sorgliga tog överhanden. N föreslog att vi skulle använda "Mitt (nya) kontrakt med mig själv", och efter lite fler mail fram och tillbaka och en infogad bild på mina älsklingars händer blev detta resultatet:
Texten syns lite dåligt här, men det är i princip en översättning av mitt original med några tillägg i de grå fälten, och så har vi skurit ner texten till bara själva "kontraktet".
I det första grå fältet står det, som förklaring till punkt 4 (om att inte läsa för mycket i böcker och på familjesidor att försöka att inte oroa mig för vad som är "normalt" och inte) att vecka 23 är viktig eftersom det var då som Alice föddes och dog.
I det andra grå fältet står det att vecka 30 är viktig eftersom de flesta barn som föds (för tidigt) då ändå överlever, och det är en av våra största milstolpar under den här graviditeten. Därför har barnens pappa och jag bestämt att vi inte ska köpa de stora sakarna (barnvagn och liknande) förrän efter att vi har klarat oss igenom den veckan. Eftersom en normal graviditet beräknas på någonstans mellan vecka 37 och 42 har vi ju ändå god tid på oss att fixa allt det där även om vi väntar.
De blev så fina, de här bilderna, och jag är så glad att jag fick vara med i min kära väns projekt och att berättelsen om Alice får möjlighet att beröra ännu fler människor. Det är ännu en värdig hyllning till all den kärlek och stolthet som vår dotter förde med sig de 23 veckor, 6 dagar och 4 timmar hon fanns på denna jord.
Tack min vän!
/L
Jag mailade henne och sa att jag gärna ville vara med men att jag inte visste hur jag skulle kunna berätta om det största som någonsin hänt mig utan att det sorgliga tog överhanden. N föreslog att vi skulle använda "Mitt (nya) kontrakt med mig själv", och efter lite fler mail fram och tillbaka och en infogad bild på mina älsklingars händer blev detta resultatet:
Texten syns lite dåligt här, men det är i princip en översättning av mitt original med några tillägg i de grå fälten, och så har vi skurit ner texten till bara själva "kontraktet".
I det första grå fältet står det, som förklaring till punkt 4 (om att inte läsa för mycket i böcker och på familjesidor att försöka att inte oroa mig för vad som är "normalt" och inte) att vecka 23 är viktig eftersom det var då som Alice föddes och dog.
I det andra grå fältet står det att vecka 30 är viktig eftersom de flesta barn som föds (för tidigt) då ändå överlever, och det är en av våra största milstolpar under den här graviditeten. Därför har barnens pappa och jag bestämt att vi inte ska köpa de stora sakarna (barnvagn och liknande) förrän efter att vi har klarat oss igenom den veckan. Eftersom en normal graviditet beräknas på någonstans mellan vecka 37 och 42 har vi ju ändå god tid på oss att fixa allt det där även om vi väntar.
De blev så fina, de här bilderna, och jag är så glad att jag fick vara med i min kära väns projekt och att berättelsen om Alice får möjlighet att beröra ännu fler människor. Det är ännu en värdig hyllning till all den kärlek och stolthet som vår dotter förde med sig de 23 veckor, 6 dagar och 4 timmar hon fanns på denna jord.
Tack min vän!
/L
Kommentarer
Trackback
