Mitt (nya) kontrakt med mig själv
*Att promenera i minst 30 minuter varje dag.
*Att dessutom träna ytterligare två gånger i veckan, till exempel yoga eller styrketräning och konditionsträning på steppmaskinen.
*Att vara noga med vad och när jag äter för att hålla illamåendet i schack.
*Att inte "förläsa mig" på information i böcker och på familjesidor, åtminstone inte förrän efter vecka 23. Då kan jag kanske bli bättre på att tänka att allt är normalt och inte nojja över att det inte skulle vara så.
*Att inte köpa de stora babysakerna (vagn, skötbord osv) förrän efter vecka 30.
* Att stå på mig och se till att jag får de extra kontroller och eventuell annan hjälp som jag kan behöva.
*Att försöka att inte ha dåligt samvete gentemot Alice (ni som har flera levande barn kanske känner igen känslan: hur ska jag någonsin kunna älska ett barn till lika mycket som jag älskar det jag redan har?!), eftersom hon oavsett vad som händer alltid kommer att vara vårt älskade (och saknade) första barn.
*Att försöka vara glad och inte oroa mig för mycket.
*Att på olika andra sätt försöka göra så att denna graviditet känns och är lite annorlunda än den förra, så att Ärtan blir en egen individ i tanken redan från början. Det kan bli svårt nog att inte känna att jag fortfarande är gravid med Alice, speciellt eftersom nästan hela den här graviditeten kommer att vara under samma tid på året. Eller kanske kan det snarare kännas som att jag är gravid med Alice igen, men hur som helst så vill jag hjälpa mig själv (och kanske även D om han också får det svårt att skilja dem åt) att tänka att det här är en ny graviditet.
I går ringde jag BM-mottagningen på sjukhuset och förklarade att eftersom vi förlorade Alice ville jag helst gå hos dem eftersom jag (kanske något underligt nog) känner mig tryggare där än på den lokala MVC-centralen. Och det gick så bra så, så nu ska vi dit nästa torsdag morgon.
/L
Mycket bra kontrakt! :-D Kloka saker, träning MYCKET bra. Det får du ju alltid igen för så att säga :-) Och dessutom vet man ju inte hur länge man klarar av att röra sig som man vill! KRAM
Jag instämmer med föregående talare :-) Kloka saker att tänka på.
Jag känner igen mig i många av dina funderingar, som har snurrat även i mitt huvud när jag tänkt på att försöka få fler barn. Särskilt skuldkänslorna gentemot Tilda. Men också skuldkänslor mot kommande småsyskon, för hur rättvist är det om vi jämför honom/henne med Tilda, som inte finns hos oss längre och därmed kanske fått en särskild plats i våra hjärtan och som vi nu bara minns de underbara sakerna om. Det är som att hon sitter på en liten piedestal, felfri och oändligt saknad. Jag vet inte om du förstår vad jag menar, men kontentan är väl att funderingarna kring skuldkänslor känner jag igen mig i.
Samtidigt så vet jag ju av erfarenhet att oron var ungefär densamma när vi väntade Tilda och undrade om hon verkligen skulle kunna vara lika underbar som sin storasyster. Och det var hon ju :-) När barnet väl föds kommer ni att se att det inte är Alice, och att de båda två är perfekta på sitt eget vis.
Även om det känns som lång tid att vänta, så tror jag att det är väldigt bra att en graviditet är nio månader. Den tiden behövs för att bearbeta alla känslor, kanske särskilt mycket för oss som förlorat ett barn och hoppas på småsyskon till våra små änglar.
Kram, Tildas mamma
Dom där katterna är bra att ha alltså, de är hela världen just nu. Selma får hur mycket kattgodis som hellst, dyr kattmat, nya leksaker och sånt hela tiden. Hon får det Emilia inte fick. Inte för att hon skulle få kattsaker men :)
Det är verkligen blandade känslor. Jag är otroligt glad över Bönan men jag mår enormt dåligt i huvudet just nu. Kan liksom inte förklara varför.
Grattis till er, vilken vecka är du i?
Rätt kul ändå. Båda heter Lina, Båda har fått flickor, båda har honkatter, båda är gravida :)
Kram Lina
Visst kan det vara bra att göra upp lite riktlinjer för dig själv, men ta dem med en nypa salt. Känn efter längs vägen hur du vill göra. Låt inte dina regler bli måsten som du måste leva upp till.
Du står inför en svår resa, för det är svårt att vänta barn efter att ha förlorat, men du är inte den första som gör det och det finns många, bl a jag, som tagit sig igenom dem ( t o m flera ggr) med ett älskat lite barn i slutet. Detta barn kommer ta sin plats, som syskon gör. Kärleken räcker till både Alice och hennes syskon.
Åter igen, lycka till och jag är glad för din skull
dethär gillar jag.
konkret o bra, o så det känns bra uti tåspetsarna.
men jag håller med det som har sagts tidigare - det kan vara bra att dessa riktlinjer med en nypa salt.
du är perfekt som du är och prefekt i hur du känner och till vilken grad du har energy och lust osv osv
vill du vara lat o ledsen så vad det också ibland...fast klart träning brukar ju göra att man mår bra.
lycka till o massa kärlek!
-naffs
Jätte bra kontrakt!! Och varma grattis kramar till det lilla pyret som nu växer i din mage!
