Jag är inte pausunderhållningen
Ibland när D ringer mig från jobbet brukar jag reta honom för att det oftast är då han har något i ugnen, antingen värmer han sin lunch i mikron eller så väntar han på att ett arbete ska bli klart.
Idag frågade jag därför med ett leende i rösten om det var så att "jag bara var pausunderhållning" under hans arbetsdagar. Ungefär som sådan där usel musik man kan tvingas lyssna på i telefonkön, eller uppträdanden på tv-sända galor som ingen minns efter en vecka.
Hans svar: "det är tiden på jobbet som är pausunderhållningen, tiden med dig är huvudnumret".
Är det konstigt att jag tycker att han är den bästa livspartner jag skulle kunna önska mig?
Vi har haft en fruktansvärd otur och drabbats av två stora tragedier under de senaste två åren, men vi har ändå haft tur.
För jag har honom, och han har mig.
/L
Idag frågade jag därför med ett leende i rösten om det var så att "jag bara var pausunderhållning" under hans arbetsdagar. Ungefär som sådan där usel musik man kan tvingas lyssna på i telefonkön, eller uppträdanden på tv-sända galor som ingen minns efter en vecka.
Hans svar: "det är tiden på jobbet som är pausunderhållningen, tiden med dig är huvudnumret".
Är det konstigt att jag tycker att han är den bästa livspartner jag skulle kunna önska mig?
Vi har haft en fruktansvärd otur och drabbats av två stora tragedier under de senaste två åren, men vi har ändå haft tur.
För jag har honom, och han har mig.
/L
Kommentarer
Postat av: Anna
Vad romantiskt sagt av D och vad fint skrivet av dig. Det är inte alla förunnat att få vara huvudnumret för någon!
Postat av: Johbur
Som din D borde de flesta svara i den bästa av världar...för inget borde vara viktigare än de man älskar.
Ni har tur i oturen.
Bra att du hantverkar och inte sitter apatisk i allt det oerhörda som hänt er under så kort tid. I takt med att soffkuddarna (fina!) växer har du något mjukt att landa i när du sörjer dina tre barn...
Tänker på dig!
Johbur
Postat av: Ulrika
Hittade din blogg av en slump och vill gärna lämna en kommentar. Du har ett sådant vackert språk när du skriver om det svåra som har hänt. Beklagar din stora sorg!
Trackback
