Svar på en kommentar
Jag fick en anonym kommentar på inlägget om dödsannonsen jag skrev om, som jag gärna vill svara på.
"Har följt din blogg länge och önskar er all lycka!
Bara en tanke. Har du kollat med mamman och pappan att det är ok för dem att du lägger upp deras dotters dödsannons på nätet, namnger dem, berättar att och när du sett dem på en specifik mottagning på sjukhus och hur de betedde sig där? Jag förstår att du blev väldigt berörd med tanke på din historia, men om jag var den mamman hade jag känt mig kränkt och att du gått över min privata gräns, om du inte frågat om lov innan...
All lycka med Mini!"
Nej, jag har inte frågat föräldrarna, eftersom jag inte känner dem. Annonsen var publicerad i tidningen både i pappersform och på internet, så jag skulle inte hålla med om att jag "lagt upp den på nätet". Däremot har du rätt i att det kanske inte var helt genomtänkt av mig att använda den i inlägget, det hade varit bättre att bara skriva om det i mer allmänna ordalag eftersom det var mina upplevelser jag ville dela med mig av.
Att mamman eller pappan, eller båda skulle ha blivit kränkt/kränkta av mitt inlägg kan ju i och för sig varken du eller jag veta, men det skulle faktiskt förvåna mig. Min erfarenhet av att vara mamma till barn som dött är snarare att jag blir glad och rörd varje gång som någon uppmärksammar mina barn och visar att vår historia berör dem, men naturligtvis vill jag inte ta den risken. Föräldrarna har det svårt nog just nu och lång tid framöver, och eftersom det här visserligen är en liten blogg så är den ändå offentlig, och man vet aldrig vem som läser den.
Så, därför ska jag nu ta bort annonsen och namnet på den lilla i inlägget.
Tack för din kommentar.
/L
"Har följt din blogg länge och önskar er all lycka!
Bara en tanke. Har du kollat med mamman och pappan att det är ok för dem att du lägger upp deras dotters dödsannons på nätet, namnger dem, berättar att och när du sett dem på en specifik mottagning på sjukhus och hur de betedde sig där? Jag förstår att du blev väldigt berörd med tanke på din historia, men om jag var den mamman hade jag känt mig kränkt och att du gått över min privata gräns, om du inte frågat om lov innan...
All lycka med Mini!"
Nej, jag har inte frågat föräldrarna, eftersom jag inte känner dem. Annonsen var publicerad i tidningen både i pappersform och på internet, så jag skulle inte hålla med om att jag "lagt upp den på nätet". Däremot har du rätt i att det kanske inte var helt genomtänkt av mig att använda den i inlägget, det hade varit bättre att bara skriva om det i mer allmänna ordalag eftersom det var mina upplevelser jag ville dela med mig av.
Att mamman eller pappan, eller båda skulle ha blivit kränkt/kränkta av mitt inlägg kan ju i och för sig varken du eller jag veta, men det skulle faktiskt förvåna mig. Min erfarenhet av att vara mamma till barn som dött är snarare att jag blir glad och rörd varje gång som någon uppmärksammar mina barn och visar att vår historia berör dem, men naturligtvis vill jag inte ta den risken. Föräldrarna har det svårt nog just nu och lång tid framöver, och eftersom det här visserligen är en liten blogg så är den ändå offentlig, och man vet aldrig vem som läser den.
Så, därför ska jag nu ta bort annonsen och namnet på den lilla i inlägget.
Tack för din kommentar.
/L
Kommentarer
Postat av: K
Jag tänkte faktiskt likadant. Det du skrev var absolut inte kränkande, det var.skrivet med empati .men jag tror inte själv.jag hade varit bekväm med om jag hade blivit "uppmärksammad" så, speciellt inte om jag just förlorat mitt barn. Så även om syftet.var gott, jag föredrar den omgjorda avidentifierade varianten. Kram karolin
Postat av: Lina Svarar
Tack, Karolin. Ja, det är ju tur att det framgick att jag inte menade nåt illa, för jag skäms över hur klumpigt jag bar mig åt. Jag borde veta bättre, och brukar ju vara så noga med att andra människor som förekommer på bloggen ska vara anonyma.
Trackback
