Hejdå, vännen!

Nu är det tomt därhemma i huset jag växte upp i.
Vår älskade gamla katt Elvis fick somna in i helgen, och även om det var han själv som visade att han hade gett upp genom att sluta äta och dricka, och han fick ha ett långt och bra liv (nästan 20 år) så är det så himla sorgligt att han är borta.

Jag minns när vi fick hem honom kort efter att vår första katt Murre blivit påkörd. Jag hade sagt till mina föräldrar at de absolut inte fick köpa en ny katt, men så hade en klasskompis familjs katt fått ungar. Hon vädjade till oss andra att ta hand om en unge, för annars skulle de dödas. Så jag kom hem och hade gjort en helomvänding: vi måste ta en av de kattungarna nu på en gång! Och det gjorde vi, en liten grå hane. Han var den enda ungen i den kullen som överlevde, och familjen röstade för att han skulle heta Elvis. Det var mitt förslag, fast mest på skämt. Egentligen tyckte jag att han skulle heta Ringo, men Elvis visade sig passa bra. Han tog stor plats, hade god aptit och backade inte för något. Och var vacker när han var ung :)

Fina lilla gubben, jag saknar dig!





/Lillmatte


Kommentarer
Postat av: Malin

Åh en sån vacker kille! Älskar gråa katter, de är speciella på nåt vis.

På tal om inhandla tidigare så kom jag på att jag hade ett pinglande halsband som hängde ner på magen när jag väntade min Mini, sen hängde vi pinglan i vagnen så blev det ett tryggt och vant ljud när han var född. =) Ganska mysigt tyckte vi!

2012-02-20 @ 20:09:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0