Mina barns ansikten
När Dorothea är vaken ser jag mig själv, min man, min syster, mina föräldrar, och hans föräldrar i hennes ansikte.
När hon sover, då ser jag Alice, Eskil och Max. Speciellt i profil syns likheten mellan de fyra så tydligt. Jag har varit lite rädd för att leta efter de där släktdragen, det där syskonskapet. Antar att jag var lite rädd för att det skulle göra mig sorgsen, men det gör det faktiskt inte. Istället känns det fint att mina andra små finns kvar på det sättet, i Hon som fick stanna.
/L
När hon sover, då ser jag Alice, Eskil och Max. Speciellt i profil syns likheten mellan de fyra så tydligt. Jag har varit lite rädd för att leta efter de där släktdragen, det där syskonskapet. Antar att jag var lite rädd för att det skulle göra mig sorgsen, men det gör det faktiskt inte. Istället känns det fint att mina andra små finns kvar på det sättet, i Hon som fick stanna.
/L
Kommentarer
Postat av: Claes Ekblad
Dessa underbara små liv , som med sina megakrafter kan hjälpa till... att läka en stor,stor sorg..att förflytta berg...att väcka underbara minnen ....
Postat av: mamma/mormor
Håller med F,mycket sant det han skriver! Kramar....
Trackback
