I tidningen

Vår lokala tidning har som de flesta andra en familjesektion. Alla som fyller arton eller jämnt får hem ett brev med erbjudande om att gratis få en liten notis med bild. Födelsedagsbarnet eller någon i familjen skriver texten och väljer ut en bild, och familjeredaktionen får mer att fylla ut sina sidor med. 

När D fyllde 30 skickade vi in en sådan text som jag skrivit och han godkänt (och en bild som jag valt ut), och när min födelsedag började närma sig gjorde han samma sak för mig. Strax därefter blev han mailad av någon på redaktionen, som undrade om han kunde fråga mig ifall jag kunde tänka mig att vara med i den lite längre artikel som också är med varje dag - "UNT gratulerar".

Jag funderade lite, och tänkte att det kan väl inte vara så farligt. Kanske kunde jag få tillfälle att prata lite om barnen och Spädbarnsfonden, och vara till hjälp för någon nydrabbad som läser tidningen?, tänkte jag. Så jag sa ja, och bestämde träff med journalisten Marianne vid min skola. Det skulle kanske komma en fotograf också, hade hon skrivit innan, och det var väl det jag var mest nervös över. Men det kändes ok, han var trevlig och vi tog en massa bilder ute i Engelska parken. Sen gick jag och Marianne in och satte oss och pratade. Hon var också trevlig och lätt att prata med, och när barnen kom på tal när hon frågade mig om hur min familj ser ut tyckte hon att det skulle vara en bra vinkel på storyn, om jag kände att det var ok. Jag fick se hennes stolpar, och vi mailade utkast med kommentarer fram och tillbaka ända tills jag kände att texten funkade och hon lämnade in den. Så jag visste vad som skulle stå i artikeln i förväg, och det var skönt.

Artikeln var i tidningen dagen före min födelsedag. Jag tycker att den blev bra, och bilden hyfsad. Det är visserligen ett faktafel: Sveg (där D och jag träffades på Bäckedals folkhögskola) ligger i Härjedalen och inte i Jämtland, men jag kanske inte kan kräva total perfektion :)


Texten syns inte så bra på fotot, så här har ni den (med de gamla vanliga maskningarna):

"Förtjust i historiska material
Dagens jubilar, Lina [...], har hunnit uppleva mycket under sina 30 levnadsår, både av sorg- och glädjeämnen. Dessutom en massa flyttar.

Hon föddes i Bjursås i Dalarna. Där bodde hon fram till dess det var dags att börja på gymnasiet. Valet föll på Bolandsskolan i Uppsala och ett program där man kunde läsa om mode och scenkläder. Ett intresse hon haft ända sedan hon var barn.

Hon tog studenten år 2000 och fick då rådet av en av sina lärare att fortsätta att utveckla sitt specialintresse för textil och design på en folkhögskola. Ett råd som hon tog till sig. ­Valet föll på Bäckedals folkhögskola i Sveg i Jämtland. Temat för utbildningen hon valde var Trådens möjligheter och fokuserade på historiskt hantverk från råvara till färdig produkt.
– Vi fick prova på det mesta. Klippa får, tova ull, bereda lin, spinna och färga garn, väva, sy för hand och tillverka våra egna redskap. Stickning räknades som en lite för ny teknik för att ingå i läroplanen. Däremot fick vi lära oss nålbindning och olika ­tekniker för att väva och fläta band.

I en annan klass på folkhögskolan gick en viss D[...] som läste kursen Människa, natur och teknik. Det sa klick som det heter och allt sedan dess har de två varit ett sammansvetsat team.

Efter året på folkhögskolan ­bestämde hon sig för att fortsätta att utveckla sitt textila intresse på en tvåårig hemslöjdsutbildning på ­Sätergläntan, Hemslöjdens gård, i ­Insjön i Dalarna. Flytt igen alltså.
Det var under åren där hon kom fram till att hon skulle byta spår och utbilda sig till arkivarie. Hon ville jobba med gamla dokument och hade så länge hon kunde minnas ­varit intresserad av böcker och ­historia.

Nu gick flytten norrut, till Umeå, där hon tog en kandidatexamen i ­etnologi, historia och idéhistoria vid Umeå universitet. D[...] hängde med och utbildade sig till tandtekniker.
Det blev han som fick jobb först. Så nästa flytt blev det hon som hängde med. Den här gången gick flyttlasset söderut, mot Kalmar. Men på vägen dit bodde de några månader i D[...]s hemstad Falköping där de gifte sig i hans mammas trädgård i juni 2008.

Deras första barn, dottern Alice, föddes 17 veckor för tidigt på Universitetssjukhuset i Linköping. Hon ­levde bara fyra timmar. Ett år senare föddes tvillingpojkarna Eskil och Max i Kalmar. Även de kom för tidigt och klarade sig inte heller. Barnen ligger begravda på Uppsala gamla kyrkogård. D[...] och hon besöker ofta graven.
– Sorgen går aldrig över, men man lär sig leva med den.

Det var för ett år sedan de flyttade till Uppsala. För hennes del var det tillbaka. Och nu är det slut på flyttandet hoppas hon.
– Jag vill alltid bo här. Uppsala känns som hemma.

Innan vi skiljs åt berättar hon att de väntar barn igen. Nu skall hon ­genomgå ett ingrepp, ett så kallat cerklage, för att stabilisera livmoders­halsen i syfte att ge ökade möjlig­heter för henne att behålla barnet. Den här gången hoppas de att det kommer att gå bra.
Både hon och D[...] har bestämt sig för att vara öppna med det de gått igenom. För dem känns det rätt. Engagemanget­ i Spädbarnsfonden i Uppsala ger också stöd."

 


Texten i faktarutan:
"Lina [...]

Arbetsplats: Läser andra året på masterprogrammet i ABM (arkiv, bibliotek och museivetenskap) med inriktning på arkivvetenskap vid ­Uppsala universitet.

Familj: Maken D[...] och katten Tösen. Föräldrarna i Dalarna och lillasyster i Oslo.

Intressen: Textila hantverk, återbruk, loppisfynd, balkongodling, brädspel, retro-tv-spel, böcker, umgås med familj och vänner, leka med katten Tösen.

Engagemang: Aktiv i Spädbarnsfonden i Uppsala.

Fyller: 30 år den 15 oktober."

 

 

Vad säger ni?

/L

Kommentarer
Postat av: Emilie

Vad roligt! Jag har alltid undrat hur de väljer ut folk till den där artikeln. Vi har DN så jag missade det där, får leta i mamma och pappas pappersinsamling i helgen tror jag!! =)

2011-10-18 @ 18:52:34
Postat av: Tess W

Grattis i efterskott!



Fin artikel, bra att ni är öppna med vad som hänt, det borde kunna hjälpa andra i samma situation.



Jag håller tummarna att cerklaget kommer på plats som det ska!



Stora kramar Tess W

2011-10-18 @ 18:59:58
Postat av: Lillasyster i Oslo

Vad roligt! Detta har jag inte hört nånting om! Gött å bli kändis på sin födelsedag :) Stor kram!

2011-10-18 @ 21:41:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0