livetefteralice

I år blir det andra gången i mitt liv jag firar jul utan antingen min eller Ds familj. Förra året var vi ju i Marrakesh och undvek julen helt och hållet, och det kändes väldigt skönt. Det enda tecknet på att det var jul fanns på vår Riads innegård, där kocken Raja hade pyntat palmen som stod där i sin kruka (och att hon önskade oss god jul den 25:e):





I år ska vi vara här hemma, i lägenheten. Mina föräldrar och min syster ska fira jul ihop med systers sambos familj, och vi ska få sällskap av min underbara svärmor.

Jag vågar inte resa någonstans eftersom vi är mitt i den första mest kritiska månaden då i december (veckorna mellan den då Max och Eskil kom och den då Alice kom), tanken på att vi skulle befinna oss mer än de tio minuters bilfärd från Ackis som vi normalt har ger mig panik. Faktum är att jag inte tror att vi kommer att resa någonstans alls förrän graviditeten är slut, hur mycker jag än längtar hem till mamma och pappas hus och familjens älskade gamla katt Elvis.

Det blir annorlunda att inte fira jul i ett hus, jag är så van att jul betyder att umgås med en massa folk som jag tycker om, pynt och klappar och mer mat och godis än vad som är riktigt bra för någon av oss.

Visst ska vi äta julmat här, och titta på Kalle, och pynta lite, men vi har ju inga traditioner att följa eftersom det är första gången.

Vi HAR köpt en gran, på sätt och vis. Den kommer från Panduro och ser ut så här:

Ja, fast vi kommer inte att pynta den exakt så här, det är lite för gulligt för min smak. D har köpt en ny liten ljusslinga och små röda hjärtformade glaskulor, och vi har en del pynt från föregående år som kanske också kan passa.

Och så har jag sett de här julpynten från Åhlén som är så vansinnigt söta och funderar på vart de skulle kunna passa....





Och nu ska jag surfa på Tradera efter jultextilier från 50-, 60- och 70-talet..

/L