Hjälpen dröjer

Ringde till Specialistmödravården idag för att höra om jag har fått någon tid bokad med min läkare nu efter undersökningen jag var på i måndags. Vi vill ju träffa henne innan vi känner att vi kan bestämma oss för hur vi ska gå vidare, och jag antar att hon har tänkt att följa upp mitt fall också.

Men, som jag misstänkte (och förmodligen åtminstone delvis därför att de är alldeles överhopade med jobb) fanns det inte någon sådan tid inbokad redan, och de närmaste två veckornas schema var fullspikat. De skulle försöka klämma in mig på ett besök eller en telefontid, men tyckte att jag skulle ringa igen om två veckor.

Alltså = ännu längre väntan. 

Jag känner inte att jag och D på egen hand kan bestämma att vi ska försöka få biologiska barn igen, och det gör inte han heller. Vi behöver få diskutera resultatet av hydrosonografin, få veta om det är lönt att göra andra typer av undersökningar eller ta andra prover, och få löfte om cerklage igen oavsett vilka andra fel som de kan hitta. Och en plan för hur en sådan graviditet ser ut - hur mycket vila jag ska ha, hur täta undersökningarna blir, om jag ska ligga på sjukhus och i sådana fal när, när jag ska börja gå hos specialistmödravården istället för en vanlig barnmorska. Och vilken sorts cerklage är det som gäller? Det vanligaste, som klipps upp vid ungefär vecka 37, eller ett abdominellt som sitter kvar permanent och kräver kejsarsnitt? Det abdominella har jag läst ska vara säkrare (alltså leda till fler friska fullgångna barn), men det för ju med sig mer risker för infektioner och sånt i och med att det sitter i kroppen och kräver snitt.

För det är ju så, att om vi bara försöker igen utan någon plan för hur vi ska kunna försöka förhindra att även vårt fjärde barn föds för tidigt, då kommer det barnet också att dö. Och med det vi vet nu, och det vi gått igenom de senaste två åren, så måste vi ge nästa barn bästa möjliga chanser att klara sig över vecka 23+6. Det måste få stanna kvar i magen till minst vecka 28 (dvs en hel månad längre än Alice, två månader längre än Eskil och Max), helst till vecka 32 och längre. För naturligtvis vill vi helst att barnet inte bara skall överleva, utan också ha så stora chanser att födas frisk som det bara är möjligt. Och om det skulle bli två barn igen - då måste vi verkligen ha en bra plan (som jag misstänker skulle handla om att ligga still så mycket som möjligt fram till vecka 37).

Vi vet helt enkelt fortfarande alldeles för lite, och det är otroligt frustrerande!


/L

Kommentarer
Postat av: Martina

Jag håller alla mina tummar och tår på att ni snart, snart, snart ska få en tid, en lösning på problemet och en levande bebis. Din blogg är intressant, berörane och levande.

2011-05-18 @ 10:05:56
URL: http://martina-alltochinget.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0