livetefteralice

I förrgår (fredag) när jag kom hem från praktiken hade vi fått ytterligare ett kort från Spädbarnsfonden, med den texten i. Minnesgåvan kom från min syster/barnens moster och hennes D.
Visst är det fint?

Årsdagen av pojkarnas födelse gick ganska bra ändå. Det var fördjävligt på morgonen, jag ville verkligen inte lämna lägenheten och D, men tvingade mig till bussen med tårar i ögonen. När jag väl var på plats på Stadsarkivet och kom i gång med mina uppgifter blev jag som vanligt så uppslukad att jag inte riktigt hade tid att tänka, och jag höll mig ganska mycket för mig själv under fikaraster och lunch, och gick hem en halvtimma tidigare än vanligt.

På kvällen hade vi ljuset i pojkarnas ljusstake brinnande, och även om det kom en hel del tårar kändes det bra att vara ensam med D och prata om minnena som vi delar, både de fina och de hemska.

Igår var vi en sväng till graven och tände ett ljus, och vi har börjar fundera på hur vi ska pynta den när snön är borta. De har fina rosor i betong på den lokala blomsterhandeln och en sån ska vi nog köpa, och så har vi kommit överens om att vi vill ha en nalle i betong. Det verkar vara lite svårare att hitta färdiga sådana, så nu tittar vi efter tårtformar i silikon för att kanske istället gjuta en egen.

/L