Jag blir så ledsen...

I vår lokaltidning UNT idag debatterar ett gäng Kristdemokrater för att den övre gränsen för abort borde sänkas bland annat därför att:

"Vi [....] idag [kan] rädda livet på för tidigt födda barn i den 21:a graviditetsveckan."

Som om det vore en självklarhet att barn som föds i vecka 21 överlever. Som om det faktum att till och med barn som föds i vecka 24 bara har 50% chans att överleva, ens med massiva medicinska insatser (och inte ens då är det säkert att de är helt friska). Som om det bara handlar om själviska kvinnor som väntar länge med att bestämma sig för att abortera sina barn sent i graviditeten och därför utsätter den stackars vårdpersonalen för att behöva handskas med dessa små människor och tvingas se dem dö (jag vill inte alls trivialisera vårdpersonalens upplevelser, men frågan är större och mer komplicerad än så).

Som om allt är svart och vitt och det inte finns några gråzoner. De använder barn som dör i ungefär samma vecka som mina pojkar som slagträ i abortdebatten, och det gör mig faktiskt illamående.

Som om att abort inte alltid är ett fritt val (och inte också detsamma som sent missfall, eller medicinskt påtvingat föräldrarna), och långt ifrån något välkommet. Att föda fram sitt eller sina barn i döden kan inte vara något som någon kvinna någonsin tar lätt på, det kan jag bara inte tro. Jag tror alltså att de som frivilligt genomgår en sen abort lika mycket utsätter sig själva för en fruktansvärd upplevelse, och de behöver inte beläggas med mer skuld och skam än de redan ger sig själva.

Och så det här med att inte ett ord nämns om i vilken vecka KD vill sänka aborträtten till. Eller att man nog kanske egentligen vill avskaffa den helt, eftersom ofödda barn har rätt till liv oavsett omständigheterna, för kom igen nu - det vet vi väl att det är vad de egentligen vill?

Men OK, säg att jag köper att det "bara" handlar om en sänkning. Det är fruktansvärt viktigt att veta vilken vecka de i sådana fall eftersträvar sänkningen till. Om gränsen sänks till under vecka 21 måste man vara helt säker på att alla gravida erbjuds rutinultraljud innan den veckan - annars upptäcks inte de skador som kan göra att en så pass sen abort ofta genomförs idag. Det kanske går att lösa genom att helt enkelt flytta ner rutinultraljudet, men jag är inte säker på hur mycket som går att se på ultraljud innan vecka 18-19. Och då hamnar vi i en annan gråzon - den om de graviditeter som avslutas för barnets skull, därför att det inte skulle klara sig.

Ja, abortmotståndarna/reformivrarna har helt rätt i att det inte bara handlar om att "ta bort en cellklump" i sena aborter, men att skuldbelägga dem som väljer eller tvingas till sådana aborter löser inga problem och räddar inga liv. Vill KD istället tvinga kvinnor att bära och föda svårt sjuka barn? Eller för den delen - barn som är resultatet av övergrepp som våldtäkt eller incest? Vad händer med de kvinnor som inte vill ha barnet de bär men som upptäcker sin graviditet för sent för att få abort  - antingen för att de faktiskt inte förstått att de var gravida (vilket jag personligen tror är en väldigt liten grupp), eller för att de intalat sig själva att de inte är det. Ännu en gråzon-

Insatser måste sättas in långt innan dess - samhället måste se till att så få oönskade barn som möjligt blir till överhuvudtaget - för oönskade barn är den största tragedin. Billigare preventivmedel, bättre sex- och samlevnadsundervisning för att minska oönskade aborter - bra stöd till föräldrar i riskgrupper och som sista utväg underlätta för inhemska adoptioner.

För vi behöver definitivt inte förbjuda aborter - vi behöver minska andelen oönskade barn.

/L

Kommentarer
Postat av: FC

Jag håller med dig - och säger för övrigt hej också fast jag kommenterat någon gång förut. Abortfrågan är alltför komplicerad för att man ska kunna gå in och hänvisa till sorgen hos dem som förlorat efterlängtade barn. För att man ska använda mina försök att beskriva det som var normalt och fint i hans utseende (vi upptäckte ma och faktiskt åkte jag också in i abortstatistiken som tydligen inte tar hänsyn till att mitt barn dött redan innan "aborten" i v. 16)som ett bevis för att det är ett barn som har rätt att leva. Det är inte samma sak. Och mitt val att urnsätta honom ska inte förväxlas med att jag därmed tagit ställning för en "oinskränkbar rättighet till liv". Tvärtom egentligen. Jag har egentligen inga svårigheter med att i samma vecka som jag sörjde intensivt, väljer någon annan att avsluta en graviditet... Jag kan snarare känna ett oerhört medlidande med de kvinnor som tvingas genomleva de där förfärliga timmarna och den där förfärliga smärtan utan mening. För mig var det då jag förstod och tog in. Jag behövde allt det där. Föreställningen om att kvinnor lättvindigt väljer abort, ens en sen abort inom den fria aborträtten, tror jag är gravt felaktig och bara skapad av dem som vill fördöma handlingen.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0