Mardrömmar (#oslo #utoya)
Min första tanke igår var: visst är väl min syster och hennes sambo fortfarande i Sverige? Efter att ha ringt till både Ms och våra föräldrars telefoner utan att ha fått svar (jag trodde att M och D var med dem på familjens fäbod) hann jag med att bli rätt nevös innan mamma ringde tillbaka och sa att hon och min far just hört nyheten på radio, och att syster med sambo var hos hans släkt i Hälsingland.
När jag sedan pratat med lillasyster kunde jag andas ut igen. De bor i Oslo centrum, ca tio minuter från bombplatsen, och om jag har förstått det rätt ligger Ds jobb på samma gata, så där på Brasserie Hansken hade de nog känt av explosionen. Det är så otäckt, och jag är så glad att de är i säkerhet.
Nu i morse, när jag läst i vår lokala papperstidning att 17 personer bekräftats döda och sedan pratade med min D som sa att dödstalet stigit till över 80 allteftersom räddningspersonalen hittar fler kroppar ute på Utøya var det andra känslor som tog över.
Så många döda, helt utan orsak. Så många unga liv som släckts, och de flesta dog dessutom förmodligen skräckslagna och chockade. Så många föräldrar som nu tvingas begrava sina barn.
Det är så fruktansvärt hemskt och sorgligt, och mitt hjärta är tungt för alla de sönderslitna familjer som vaknat upp till ett nytt och sämre Norge idag. Och jag är rädd för att det ska hända här också, att nästa galning med en bomb inte schabblar, utan faktiskt lyckas spränga en gata eller ett hus fullt med folk, eller går bärsärkagång med maskingevär i ett köpcentrum, på en konsert eller på ett offentligt möte.
Världen är en osäker plats.
/L
När jag sedan pratat med lillasyster kunde jag andas ut igen. De bor i Oslo centrum, ca tio minuter från bombplatsen, och om jag har förstått det rätt ligger Ds jobb på samma gata, så där på Brasserie Hansken hade de nog känt av explosionen. Det är så otäckt, och jag är så glad att de är i säkerhet.
Nu i morse, när jag läst i vår lokala papperstidning att 17 personer bekräftats döda och sedan pratade med min D som sa att dödstalet stigit till över 80 allteftersom räddningspersonalen hittar fler kroppar ute på Utøya var det andra känslor som tog över.
Så många döda, helt utan orsak. Så många unga liv som släckts, och de flesta dog dessutom förmodligen skräckslagna och chockade. Så många föräldrar som nu tvingas begrava sina barn.
Det är så fruktansvärt hemskt och sorgligt, och mitt hjärta är tungt för alla de sönderslitna familjer som vaknat upp till ett nytt och sämre Norge idag. Och jag är rädd för att det ska hända här också, att nästa galning med en bomb inte schabblar, utan faktiskt lyckas spränga en gata eller ett hus fullt med folk, eller går bärsärkagång med maskingevär i ett köpcentrum, på en konsert eller på ett offentligt möte.
Världen är en osäker plats.
/L
Kommentarer
Postat av: Tildas mamma
Mina tankar går till alla som drabbats av massakern i Norge. Jag kan inte föreställa mig hur fruktansvärt det måste ha varit för de som råkade vara på fel plats vid fel tidpunkt...
Så skönt i allt det hemska att din syster och hennes sambo inte var i Oslo nu! I bland har man turen på sin sida. Jag tänker att det är värt att hålla lite extra hårt i den känslan av att ha haft tur, särskilt om man som vi har lärt sig den hårda vägen att det inte alltid går bra.
Kram, Tildas mamma
Trackback
