Livet i arkiven
Idag har jag varit praktikant på Stadsarkivet i fyra dagar. Hela den tiden har jag ägnat åt det första steget i en arkiveringsprocess, nämligen: inventering.
Jag jobbar med delar av ett stort arkiv som fortfarande är aktivt, och tanken är att jag ska komplettera det så mycket jag hinner genom att ta hand om gamla leveranser som inte är inordnade i arkivet ännu.
Det är roligt och spännande, men jag är så himla trött i både kroppen och sinnet, och jag längtar till helgen då jag kan vila mer (och slippa gå upp klockan 6 på morgonen). Min nacke är stel, mina axlar ömmar, min ländrygg och min högra handled gör ont (och när jag skriver det här märker jag hur ofta jag faktiskt använder de små musklerna som styr fingrarna, tur att jag har ett bra handledsskydd), och jag har blåsor i handflatorna. Det sista kan iofs bero på att jag satt ganska länge i roddmaskinen på gymmet igår, men det hjälper mig inte direkt i jobbet.
För den som inte vet så mycket mer om vad en arkivarie gör än att det handlar om "gamla papper" (många verkar inte ens veta det, utan blandar ihop oss med arkeologer, arkitekter eller antikvarier) kanske det inte låter som ett tungt jobb, och det måste det väl inte heller vara eftersom en arkivarie också kan syssla med digitala dokument, utbildning, utställningar, studiebesök, forskarservice, föreläsningar m.m. Men, just att ordna ett arkiv så att det går att söka i, det kan vara tungt.
Så här har min dagsrutin sett ut större delen av veckan:
*Kollat av listan jag fått på vad som skall ingå i arkivet.
*Hittat någon som kan låsa upp arkivlokalerna i källaren där mycket av materialet finns (som praktikant får jag ingen egen nyckel).
*Hämtat materialet: Efter att ha puttat upp den tunga brandsäkra dörren, släckt lyset och vridit om dörrvredet har jag tagit med mig en av de högljutt skramlande arkivvagnarna från arkivlokalen där jag har min arbetsyta och gått genom korridoren och en första dörr (som ibland måste skjutas upp) till fikarummet. Sedan har jag gått genom fikarummet, öppnat nästa dörr med dörröppnaren och så ner för den lilla branten och genom nästa korridor. Ut genom dörren till forskarexpeditionen och öppna en dörr till, trycka på knappen till hissen, skjuta in vagnen i hissen och gå och öppna dörren till trappan (hissen kräver också nyckel). Gå ner för trappan till källarplanet till hissen och hämta vagnen, skjuta den genom nästa korridor till en av arkivlokalerna och öppna den brandsäkra dörren där, slå på lyset och skjuta in vagnen.
Är i med än så länge? :)
Sen kommer själva hämtningen av materialet. Jag ska hitta rätt hylla, öppna skåpet genom att vrida på vredet, och så plocka ner pärmarna, arkivboxarna eller vad det nu ska vara från hyllorna. På med materialet på vagnen tills den är full (och tung!), och så göra om allt det andra, fast baklänges. Alltså: släcka lamporna, arkivdörren, korridoren, hissen, trappan, dörren, forskarexpeditionen, dörren, korridoren, branten, dörren, fikarummet, dörren, korridoren, arkivdörren, tända lamporna, rulla in vagnen till min arbetsplats.
Och sen ska materialet upp i hyllorna där, helst i en ordning som gör det lättöverskådligt för mig att hitta i när jag börjar på nästa steg i processen.
Den här typen av hyllor är det. Varje hylla har ett nummer, och hyllplanen har också varsin bokstav som namn. Man räknar uppifrån från A till F. Så om jag ska hitta något på till exempel 8:318C ska jag till arkivlokal nummer 5, hylla nummer 318 och tredje hyllplanen uppifrån.
Det blir ganska många varv om dagen på sådana här handtag i kompakt-systemet. Som tur var verkar alla fungera som de ska (dvs att ingen är onödigt trög), och golvet är jämt och fint, så jag slipper problemet jag hade med kompakten på museet i Kalmar där en av hyllorna ville åka tillbaka samma väg som den kom och jag måste skynda mig att ställa något i vägen för att slippa bli klämd.
Så det är nog inte så konstigt att jag är lite sliten, men jag har roligt! Och jag har verkligen insett att det är väldigt viktigt att jag tränar upp musklerna i bålen och styrkan i armarna så mycket jag bara kan inför mitt framtida yrkesliv.
/L
Jag jobbar med delar av ett stort arkiv som fortfarande är aktivt, och tanken är att jag ska komplettera det så mycket jag hinner genom att ta hand om gamla leveranser som inte är inordnade i arkivet ännu.
Det är roligt och spännande, men jag är så himla trött i både kroppen och sinnet, och jag längtar till helgen då jag kan vila mer (och slippa gå upp klockan 6 på morgonen). Min nacke är stel, mina axlar ömmar, min ländrygg och min högra handled gör ont (och när jag skriver det här märker jag hur ofta jag faktiskt använder de små musklerna som styr fingrarna, tur att jag har ett bra handledsskydd), och jag har blåsor i handflatorna. Det sista kan iofs bero på att jag satt ganska länge i roddmaskinen på gymmet igår, men det hjälper mig inte direkt i jobbet.
För den som inte vet så mycket mer om vad en arkivarie gör än att det handlar om "gamla papper" (många verkar inte ens veta det, utan blandar ihop oss med arkeologer, arkitekter eller antikvarier) kanske det inte låter som ett tungt jobb, och det måste det väl inte heller vara eftersom en arkivarie också kan syssla med digitala dokument, utbildning, utställningar, studiebesök, forskarservice, föreläsningar m.m. Men, just att ordna ett arkiv så att det går att söka i, det kan vara tungt.
Så här har min dagsrutin sett ut större delen av veckan:
*Kollat av listan jag fått på vad som skall ingå i arkivet.
*Hittat någon som kan låsa upp arkivlokalerna i källaren där mycket av materialet finns (som praktikant får jag ingen egen nyckel).
*Hämtat materialet: Efter att ha puttat upp den tunga brandsäkra dörren, släckt lyset och vridit om dörrvredet har jag tagit med mig en av de högljutt skramlande arkivvagnarna från arkivlokalen där jag har min arbetsyta och gått genom korridoren och en första dörr (som ibland måste skjutas upp) till fikarummet. Sedan har jag gått genom fikarummet, öppnat nästa dörr med dörröppnaren och så ner för den lilla branten och genom nästa korridor. Ut genom dörren till forskarexpeditionen och öppna en dörr till, trycka på knappen till hissen, skjuta in vagnen i hissen och gå och öppna dörren till trappan (hissen kräver också nyckel). Gå ner för trappan till källarplanet till hissen och hämta vagnen, skjuta den genom nästa korridor till en av arkivlokalerna och öppna den brandsäkra dörren där, slå på lyset och skjuta in vagnen.
Är i med än så länge? :)
Sen kommer själva hämtningen av materialet. Jag ska hitta rätt hylla, öppna skåpet genom att vrida på vredet, och så plocka ner pärmarna, arkivboxarna eller vad det nu ska vara från hyllorna. På med materialet på vagnen tills den är full (och tung!), och så göra om allt det andra, fast baklänges. Alltså: släcka lamporna, arkivdörren, korridoren, hissen, trappan, dörren, forskarexpeditionen, dörren, korridoren, branten, dörren, fikarummet, dörren, korridoren, arkivdörren, tända lamporna, rulla in vagnen till min arbetsplats.
Och sen ska materialet upp i hyllorna där, helst i en ordning som gör det lättöverskådligt för mig att hitta i när jag börjar på nästa steg i processen.
Den här typen av hyllor är det. Varje hylla har ett nummer, och hyllplanen har också varsin bokstav som namn. Man räknar uppifrån från A till F. Så om jag ska hitta något på till exempel 8:318C ska jag till arkivlokal nummer 5, hylla nummer 318 och tredje hyllplanen uppifrån.
Det blir ganska många varv om dagen på sådana här handtag i kompakt-systemet. Som tur var verkar alla fungera som de ska (dvs att ingen är onödigt trög), och golvet är jämt och fint, så jag slipper problemet jag hade med kompakten på museet i Kalmar där en av hyllorna ville åka tillbaka samma väg som den kom och jag måste skynda mig att ställa något i vägen för att slippa bli klämd.
Så det är nog inte så konstigt att jag är lite sliten, men jag har roligt! Och jag har verkligen insett att det är väldigt viktigt att jag tränar upp musklerna i bålen och styrkan i armarna så mycket jag bara kan inför mitt framtida yrkesliv.
/L
Kommentarer
Trackback
