livetefteralice

I torsdags var jag på mitt andra möte hos Spädbarnsfonden, och det var det bästa hittills. Vi var ganska många (mest mammor), och jag fick för första gången träffa en annan kvinna med cervixinsufficiens öga mot öga. Och när jag fått höra hennes historia och lite om hur det gick till rent praktiskt att vara gravid med ceklage, och att hon fått två levande, friska barn med hjälp av den här behandlingen, då hände något.

Jag började hoppas igen. Där satt jag, omgiven av föräldrar som förlorat minst ett barn men sedan ändå fått minst ett levande. Och jag började tänka att kanske, kanske kan jag också bli en sådan förälder.

/L