Den första minnesplatsen
Så här blev det när vi satt favoritkorten i ramar och möblerat om lite så att det står mer centralt i bokhyllan i mitten av vardagsrummet. Nu behöver jag bara vända på huvudet när jag sitter i soffan för att kunna titta på vår älskling så mycket jag vill.
Födelsedagen igår var jättefin, med många hälsningar (tack så mycket alla vänner!), Half-baked-glass från Ben & Jerry's och filmmys i soffan tillsammans med D och katten.
Idag får vi se vad det blir, förmodligen en promenad och mer film (med mer glass!) i kväll. Jätteskönt med fyra dagars ledighet när vi båda är hemma.
Men jag saknar Alice extra mycket idag.
/L
Lillskrållan! Det är viktigt med minnesplatser tror jag. Och glass är aldrig fel!
Hejsan Lina!
Jag beklagar så oerhört mycket er sorg och förlust!
Inget kan vara värre än sorgen efter sitt barn, så känner iaf jag.
Ens barn är det mest älskade och heligaste för en förälder och det är så otroligt orättvist att så små inte ska få överleva med sina familjer.
Ledsen att jag inte har svarat å ditt inlägg tidigare men jag har haft så mkt runt mig så kommentarerna har legat på hyllan ett tag.
Hur mår du?
Jag har inte läst igenom din blogg så jag vet inte vad som hände ditt barn?
Är det ok om jag länkar till din blogg på min blogg?
Jag brukar göra det när jag stöter på andra änglaföräldrar just pga att det blir lättare för föräldrar som mist sina barn att hitta till varandra om någon länkar!
Massa styrkekramar och beklagar sorgen otroligt.
Jag saknar också Alice.
Jättefint Lina!
Kramar
Emma: Tack!
Sofie: Klokt och sant, som vanligt!;)
Moster Maria: Det vet jag att du gör, och det älskar jag dig extra mycket för!
Vilken fin minnesplats ni har ordnat. Där kan hon vara med er varje dag och finnas nära. Jag tror att det är viktigt att låta ens barn synas även efter att det har dött och låta det få en naturlig plats i vardagen. Det blir kanske lite lättare för andra runt omkring också att prata om henne när ni ger henne en central plats i ert hem.
Kram, Tildas mamma
