livetefteralice

Det började nog iochförsig så gott som direkt då vi fick hem henne, men efter Alices födelse och död har katten Tösen blivit ännu mer behandlad som en bebis. Med det menar jag att hon får väldigt mycket av vår uppmärksamhet och kärlek. Hennes hälsa och beteende, hennes busiga upptåg och konstiga små pipljud diskuteras i detalj. Vi bär omkring på henne, gosar med henne och pratar med henne fastän hon (antar jag) inte förstår oss. Vi är noga med att hon får bra mat och att lägenheten är anpassad till hennes behov, så att hon inte kan skada sig och har plats att titta ut, klättra och tillgång till leksaker och mysiga sovplatser. Och jo, jag får dåligt samvete när hon är på kattpensionat och vi är på semester ;)

Och nu har vi köpt en kattigloo till henne. Den matchar till och med hennes päls (fast det var faktiskt en tillfällighet).

Fint va?