Omamori

Innan jul fick jag ett litet paket av en god vän med ett jättefint brev, en massage-ring för svullna fingrar, och en liten tygamulett med japanska tecken.

Hon förklarade att amuletten kom från ett japanskt tempel, och att hon fått den av en munk som sa att den var "good for baby". När min vän och hennes sambo (numera make) kom hem till Sverige igen och väntade sitt första barn var lille L på väg att titta ut alldeles för tidigt, och när de väl fick komma hem igen till resten av en jobbig graviditet med ungefär lika mycket tvångsvila som jag nu har i min, så fick amuletten följa med på alla besök på sjukhuset och hos barnmorskan ända fram tills deras fina lille kille kom till världen för snart två år sedan. Han var fortfarande lite tidig, men frisk och kry, och när de fick komma hem från Neonatalen hängdes amuletten upp vid hans säng.

Så kanske var den "good for baby", vem vet? Jag är ju som ni läsare kanske redan vet inte religiös av mig på något vis (snarare är jag ateist numera), men jag blev så glad när jag fick amuletten med hälsning att det nu var Minis tur att ha den. Att den enligt tron på omamori redan tappat sin kraft (den ska hålla ett år och sen tas tillbaka till ett tempel för att förstöras där) känns faktiskt ännu bättre än om den fortfarande varit "aktiv", för nu blir det bara en vacker "lycka till"- present från en kär vän till mig och älskade Mini.

Efter lite surfande på Wikipedia kom jag fram till att det är en Omamori. De finns i både Shinto- och buddistiska tempel, och ges ofta som presenter till andra för att till exempel lyckas på examinationer, ge lyckliga äktenskap och skydd i trafiken. Och så som skydd för gravida då, för att graviditeten ska bli hälsosam och förlossningen lätt. Då heter de "Anzan" - och så här ser min ut (förutsatt att det är en anzan, jag kan ju inte veta det eftersom jag inte kan läsa japanska skrivtecken):




Det är tydligen vanligt att hänga dem just på handväskor, så att de går att ta med överallt. Jag har haft den här väskan med på alla besök till sjukhus, barnmorska och psykolog sen jag fick min omamori, utom ett då jag av någon anledning bytte väska och glömde att föra över den.

Och i dag är vi i vecka 25+0, och jag har varit gravid i en vecka och en dag längre än jag någonsin varit förut. Mini sparkar ofta och mycket (och hårt!), och jag är glad och tacksam att hon bor kvar i sin etta. För hennes skull kan jag stå ut med hur mycket obehag (många sparkar på samma ställe, sömnbrist) och smärta (trött rygg, åderbråck och ansträngd matsmältning) som helst (precis som jag gjorde för hennes syskon), och vilka uppoffringar som helst också (men fasen vad jag längtar efter gräddglass, mjölkchoklad, chips och annat onyttigt som min mage inte längre verkar tåla! För att inte tala om ädelost....)!

/L

Kommentarer
Postat av: Anna

Märkligt det där med allt som man inte får/bör äta. När jag var gravid kunde jag ha mördat för vissa saker som bör undvikas som tex salami och ädelost. Nu när jag kan äta dem igen känns det plötsligt inte lika viktigt ;) Grattis till vecka 25!

2012-01-11 @ 22:30:05
URL: http://annasviktiga.blogspot.com
Postat av: Lina Svarar

Anna: ja, märkligt var ordet. Det är ju inte ens så att jag äter varken ädelost, salami, eller glass och godis med mjölk i särskilt ofta i vanliga fall, men nu är jag extra sugen. Och tack för "grattiset" :)

2012-01-20 @ 11:34:11
URL: http://livetefteralice.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0