livetefteralice

Först klarade vi oss fram till vecka 12 (då risken för tidiga missfall brukar räknas som i princip över).

Sedan gick det bra att sätta in cerklaget i vecka 14.

Vi gick igenom hela vecka 19 (då vi förlorade våra älskade Eskil och Max).

Vecka 22 kom och gick, och med den började Mini räknas som ett barn enligt WHOs standarder, och därför skulle medicinsk hjälp sättas in om hon skulle födas. 

Sedan gick vi igenom hela vecka 23 (då Alice föddes och dog), och plötsligt hade jag fortfarande en bebis i magen i vecka 24+0 och var mer gravid än jag någonsin varit förut (och mer gravid än jag egentligen trodde att jag någonsoin skulle få bli).

Vecka 25+0 kom, och med den var vi plötsligt i tredje trimestern/tredjedelen av en graviditet.

Och nu idag är det vecka 26+1! Enligt en av de två böcker jag fick hos barnmorskan vid inskrivningen betyder vecka 26 att Mini borde väga ca 8-900 gram och vara ungefär 32 cm lång. Hon är alltså nära att väga ett kilo, och det är en väldigt viktig milstolpe i sig själv, men det viktigaste med vecka 26 är det här:

"Barnet har nu passerat en viktig gräns. Det har kommit så långt i sin utveckling att det sannolikt skulle överleva utanför livmodern".

Är det inte underbara ord? Såklart hoppas vi att hon ska stanna kvar minst till veckan då cerklaget klipps upp (i vecka 33-34 om jag minns vad läkaren sa senast), men det är så tydligt nu att varje dag och varje vecka som går betyder så otroligt mycket för Minis chanser.

/L