Magbild V 29+0
Så här ser vi ut idag.
1177.se har det här att säga om vår nya vecka:
Mini "väger nu runt 1400 gram och är ungefär 40 centimeter lång. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på revbenen och även slå mot urinblåsan. " Jo tack, det har jag märkt!
"En del [bebisar] kan sparka så hårt att man blir öm under revbenen. Ännu behöver [Mini] inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge. [Bebisen] kan drömma nu."
(text från 1177.se, med mina ändringar)
I graviditetsboken står det för vecka 28 och 29:
"Puffar du lätt på magen kan du ibland få en puff tillbaka. Det kan också sparka till som en reaktion på höga ljud [...]".
Vaddå "puff"? Hon sparkar så att jag får bulor på utsidan av magen, och jag är helt säker på att hon hämnas om jag (eller D) väcker henne genom att peta på magen när hon sover. Och det är jag glad för, för ju mer hon lever rövare, desto säkrare kan jag vara på att allt är bra med henne därinne.
"Barnet ökar i vikt med ungefär 27 gr/dag", och "Det växande barnet blir alltmer utrymeskrävande och pressar dina inre organ åt sidan. Livmodern trycker nedåt mot de stora blodkärlen".
Jamen, inte undra på att jag är trött i ryggen och har åderbråck, då ;)
Ja, och så: "Många kvinnor upplever att de nu blir mer känsliga och får humörsvägningar som de inte känner igen. Det är helt normalt".
Inte förrän nu?! Jag har fått konstiga gråattacker då och då under hela graviditeten, ju (och under de andra två graviditerna också, för den delen). Och med "konstiga" menar jag såna som inte har med sorgen efter Alice, Max och Eskil att göra, för den finns ju alltid där och lurar. Och gråter jag över dem så är det ju just för att de är döda, och inte för att jag råkar vara gravid. Om jag däremot gråter av att lyssna på "Don't Stop Believin", så är det kanske mer pga hormonerna (även om jag älskar den låten, som så många andra).
29+0! Kan ni förstå det? Det kan inte jag. Men snart, snart kan vi nog ändå våga oss på att börja köpa bebissaker!
/L
Härligt!!!
Heja!!!
Känner igen det där med revbenen ont som sjutton gjorde det!
Och när jag såg en ILLER på tv:n började jag gråta för då tänkte jag på min Iller som jag hade. Gråter inte åt det i vanliga fall! Och romantiska filmer var hopplösa att inte börja gråta till!
Men det gör ingenting för det är ju bara bra att få utlopp för alla känslor!
Skulle önska att jag kunde lugna dig med att det går över efter förlossningen men tyvärr det blir bara värre trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mycket men det kunde jag, allt vart 10 gånger starkare! Vet att du fått känna på de tråkiga känslorna mest men nu får du förhoppningsvis mest känna av de lyckliga och glada!!!
Fast det finns inga andra i världen som fortfarande får mig att känna så mycket bra som dåligt som mina tre barn gör och det lär nog fortsätta livet ut!
Oj var inte meningen att det skulle bli en så lång utläggning!
Jätte fin mage!
Stora kramar Tess w
Tror minsann att Mini har bytt upp sig till en tvåa nu, Hihi! Kramar....
Finaste Ni!
Jag har läst dig länge och berörs så av er historia och era fina små!
Jag är inte gravid nu men tjuter ändå glädjetårar varje gång jag är inne och ser att Mini mår bra. (jag har en son på 10 månader så kanske är jag fortfarande lite hormonell. haha)
Jag håller tummar och tår här i ystad för er,
och min lille Agaton likaså :)
KRAM!
