Ett långt och jobbigt besök på Ackis

Jag hade tid för inskrivningssamtal klockan 10 i morse, och vi var kvar på sjukhuset i över två timmar. Det var jättelånga väntetider, och vi skickades mellan olika undersökningsrum, läkare, läkarstudenter och sjuksköterskor på två avdelningar.

Det var jättejobbigt, och både jag och D var trötta och ledsna när vi gick därifrån. 

Dels för att verkligheten liksom sjönk in när vi satt där på BB (bara att vara på den avdelningen var ju ganska jobbigt, med barnskrik och nyblivna föräldrar som vandrade runt i korridorerna med sina små) - jag ska opereras på måndag, och det är skitläskigt.

Men det värsta var när doktorn (som jag inte träffat förut) mätte min cervix (det stod inte på kallelsen att jag skulle undersökas, så det var också jobbigt eftersom jag inte var förberedd), och sa att visst skulle det gå att sätta cerklage på den, men den var ju lite kort - lite över två cm istället för tre.      

Och sen sa hon inget mer, så vi fick intrycket av att tappen redan har förkortats. Och blev såklart livrädda av den tanken. Om det redan börjat gå dåligt, hur ska vi ens våga hoppas att det här kan sluta väl? Jag bröt ihop och grät när vi väl var hemma igen, men hade svårt att hålla tårarna borta när vi var kvar på avdelningen.

Det var inte förrän D hade åkt till jobbet och jag lyckades hitta den här länken, där en barnmorska säger att en normal cervix kan vara mellan 1,5 och 4 cm, och att två TILL tre är normalt under graviditet.

Så, min kanske inte har börjat förkortas ännu, den kanske är runt 2 cm till att börja med. Jag håller fast vid en tanken, och berättade för D om länken när han ringde hem på sin rast. Så nu känner jag mig lite lugnare, men tanken gnager ju i huvudet ändå - vi kan ju inte veta helt säkert att tappen inte blivit kortare, eftersom vi inte vet hur lång den är normalt (den har inte mätts förut vad vi eller läkarna vet).

MEN, om den håller sig på samma längd över helgen får jag iaf cerklaget på måndag, och det (om ingreppet går bra och inte retar tappen till att öppna sig istället) ger ju Mini en chans som våra andra barn aldrig fick.


Många "om", och många "men".

/L 

Kommentarer
Postat av: mamma

Tummar !!

2011-10-20 @ 21:55:16
Postat av: Malin

Håller både tummar och tår och hoppas så klart att det ska gå lika bra för er Mini som det gjorde för vår. //Malin

2011-10-22 @ 15:12:17
Postat av: Gunilla

Det kommer att gå bra ska du se. Många kramar!

2011-10-22 @ 18:58:35
Postat av: Anna

Åh, vilken jobbig helg! Håller tummarna så de vitnar för att du får cerklaget på måndag och att allt går vägen så ni får hålla en pigg och glad Mini i era armar!

2011-10-22 @ 22:06:16
URL: http://annasviktiga.blogspot.com
Postat av: Ida Hedman

Håller alla tummar och tår! Kram

2011-10-23 @ 00:22:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0