Efteråt

Tack för alla fina, omtänksamma kommentarer! Även om inte jag alltid kan hoppas känns det bra att ni kan.

Idag mår jag som vanligt igen (dvs ganska bra).

Det behövde väl helt enkelt komma ut en stund, så som jobbiga känslor ofta gör.

Jag grät hysteriskt en lång stund.

Jag pratade med D i telefon.

Jag pratade med min underbara svägerska en väldigt lång stund, och eftersom hon i mångt och mycket förstår hur det är att vara nervös och rädd för att en graviditet ska gå på tok (även fast hon tack och lov aldrig förlorat ett barn) och samtidigt är bergfast övertygad om att det kommer att gå bra för oss och Mini mådde jag mycket bättre efteråt.

Resten av dagen med att göra vad jag kände för - det innebar mycket kattgos och talbokslyssnande, en del sötsaker och te, lite hantverk, och en lång tupplur.

/L

Kommentarer
Postat av: Nava

:)

2011-11-27 @ 16:14:02
Postat av: Marre

Härligt att du har så många som tycker om dig och bryr sig om dig vännen. Synd att jag flög omkring medan du mådde dåligt men vill väl bara säga följande: att oroa sig är lite onödigt för om allt går vägen så har man ju gjort det helt i onödan. ;) Sedan är det inte en på och av-knapp att oroa sig förstås, men kan vara bra att hålla i bakhuvudet.



Kram



Bror din

2011-11-28 @ 05:09:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0