Keramiken
Efter en trevlig helg hemma hos mor och far med loppisbesök, teköp, god mat, söt film (Yes Man) och framförallt trevligt umgänge med mor, syster, far och pensionärs katten Elvis (16 år) är jag nu hemma i Uppsala igen och ska sätta igång med "vanliga studier" efter praktikens slut. Lägg till det att jag hann med en sväng till grannbyn för att träffa bästa Petra, hennes man P och deras tre gosiga hundar, så kan ni kanske gissa att jag är glad idag.
Jag tittade på Resebyrån på SVT-play idag, det handlade bland annat om Marrakesh. Inte det bästa reseprogram jag sett om man vill få en bra bild av hur det är att vara där, men jag blev ändå inspirerad till att skriva ett till inlägg i min lilla serie om vår semester.
Vi håller ju på att planera för vad vi ska sätta upp på väggarna efter att vi fick nya tapeter i lägenheten, och i köket ska de här två skönheterna få plats - våra vackra fat.
De är båda köpta på Ensamble Artisenal. Den övre valde jag ut, och den nedre är Ds val. Förmodligen går de lika bra att äta på som att hänga på väggen, men de är faktiskt gjorda med tanke på att de skall kunna vara till prydnad, baksidan ser nämligen ut så här:
Vi såg exempel på att keramiken fick visas upp som det konsthantverk den är både "hemma på Riaden" och på museerna som vi besökte.
Det här är från vårt rum på Riad Quenza.
Och det här från ett av sällskapsrumen på bottenvåningen.
Det blev inte någon keramik i den här stilen med ljus botten för oss, men det blev å andra sidan inte heller någon med matt glasyr och i övrigt helt utan dekor,
(som den här, som jag lånat på nätet men inte minns var)
eller något med metalldekor, som i den lilla skålen och krydd-taginen min syster och hennes sambo fick i present.
Den här bilden är från sista kvällen på Quenza och lite suddig, men ni kanske kan få en känsla för hur det såg ut ändå, hoppas jag.
Nåja. Vi fick med våra krydd-taginer och våra fat hem, och man kan inte få allt man önskar sig här i världen. Fast jag hade nog gärna bytt ut det mesta av porslinet vi har hemma mot sådant köpt i Marrocko, bara vi hade kunnat få med oss det hem. Jag har väl helt enkelt fastnat för den marrockanska inredningsstilen.
Nästa gång blir det mer om lyktor, tror jag :)
/L
Jag tittade på Resebyrån på SVT-play idag, det handlade bland annat om Marrakesh. Inte det bästa reseprogram jag sett om man vill få en bra bild av hur det är att vara där, men jag blev ändå inspirerad till att skriva ett till inlägg i min lilla serie om vår semester.
Vi håller ju på att planera för vad vi ska sätta upp på väggarna efter att vi fick nya tapeter i lägenheten, och i köket ska de här två skönheterna få plats - våra vackra fat.
De är båda köpta på Ensamble Artisenal. Den övre valde jag ut, och den nedre är Ds val. Förmodligen går de lika bra att äta på som att hänga på väggen, men de är faktiskt gjorda med tanke på att de skall kunna vara till prydnad, baksidan ser nämligen ut så här:
Vi såg exempel på att keramiken fick visas upp som det konsthantverk den är både "hemma på Riaden" och på museerna som vi besökte.
Det här är från vårt rum på Riad Quenza.
Och det här från ett av sällskapsrumen på bottenvåningen.
Det blev inte någon keramik i den här stilen med ljus botten för oss, men det blev å andra sidan inte heller någon med matt glasyr och i övrigt helt utan dekor,
(som den här, som jag lånat på nätet men inte minns var)
eller något med metalldekor, som i den lilla skålen och krydd-taginen min syster och hennes sambo fick i present.
Den här bilden är från sista kvällen på Quenza och lite suddig, men ni kanske kan få en känsla för hur det såg ut ändå, hoppas jag.
Nåja. Vi fick med våra krydd-taginer och våra fat hem, och man kan inte få allt man önskar sig här i världen. Fast jag hade nog gärna bytt ut det mesta av porslinet vi har hemma mot sådant köpt i Marrocko, bara vi hade kunnat få med oss det hem. Jag har väl helt enkelt fastnat för den marrockanska inredningsstilen.
Nästa gång blir det mer om lyktor, tror jag :)
/L
Kommentarer
Trackback
