livetefteralice

Det finns butiker även inne i soukerna som har fasta priser (de skyltar ofta på engelska och har prislappar på i alla fall en del av sina varor), men i de flesta går affärerna till så att kunden (läs: den rika, lite lättlurade turisten) och försäljaren försöker komma fram till ett pris som passar dem båda så bra som möjligt. Jag och D (det blev så att han skötte det mesta förhandlandet eftersom han började och det var helt ok med mig att jag slapp) ville alltså betala så lite som möjligt, eller i alla fall ett pris som vi tyckte var skäligt, och försäljarna ville få väldigt bra betalt.

Prutandet blir en liten ritual som kan vara lite svår när man är van vid försynta svenska butiksbiträden och prislappar, men inte vid att folk slänger käft med en och höjer sina varor till skyarna. Och det senare oavsett om det är handgjorda och unika föremål som tillverkats i Marrocko eller billiga prylar importerade från Kina.

Det börjar med att försäljarna säger ett pris som är minst tre gånger högre än vad varan är värd. Då går du ner till hälften av det du kan tänka dig att betala, och sen föreslår de ett pris någonstans däremellan, men fortfarande för högt. Då går du kanske upp lite, och de ner lite. Så är det i alla fall tänkt, vi har tre "chanser" att komma fram till en affär som gör båda sidor nöjda.

Fast som kunder hade vi ju ett övertag (och det tog säkert halva resan innan vi verkligen insåg att det var så): vi var inte tvingade att köpa något, och kunde helt enkelt fortsätta hävda det pris som vi tyckte var lagom. Eller gå därifrån, vilket oftast ledde till att vi hann tre-fyra steg innan försäljaren ropade oss tillbaka eller kom efter, och räckte fram handen för att skaka på att affären var avslutad. En annan fördel som just D och jag hade var förstås att vi kunde prata det för majoriteten av alla andra människor i stan totalt obegripliga svenska språket sinsemellan, och komma överens om vad vi skulle säga härnäst och vad vårt slutpris skulle vara.

Det här var både något roligt och något jobbigt med att handla i Marrakesh. Inte för att jag kände det som att jag alltid blev lurad (även om det bevisligen hände några gånger, t.ex. betalade jag 80 dirham för ett par örhängen i en liten butik med metallvaror en av de första dagarna. Exakt likadana örhängen visade sig kosta 15 dirham på torget några dagar senare..), egentligen. Jämfört med vanliga marrakech-bor var jag ju rik, och priserna var dessutom ändå så låga och så mycket var handgjort och unikt att även överpriser egentligen var rimliga. Och jag började efter några dar se det som att vi betalade för upplevelsen också, när vi handlade.

Det var mer det att jag kände mig tvingad att köpa saker som jag tittade på, och det gjorde att vi till exempel inte var inne och tittade i antikvitetsbutikerna. Vi gick inte heller in i de små butikerna i soukerna (de var ofta små men djupa), och såg därför bara de varor som visades längst ut, runt dörröppningarna.

I den här butiken lyckades jag ändå köpa något mer eller mindre själv (eller med ganska mycket hjälp av D om ni frågar honom):


De hade väldigt många schalar att välja på...


Men jag hade bestämt att den måste vara randig (det fanns väldigt många randiga textilier i alla möjliga färger och material: schalar, överkast, kuddfodral, väskor, plånböcker, sittpuffar, pennfodral... ), för jag tyckte att det var så fint och var så marockanskt på nåt vis. Jag hade tittat på massor av schalar varje dag men inte hittat en som var riktigt så som jag tänkt mig. Det skulle vara många olika färger i smala ränder, och helst utan en massa otäcka oidentifierade syntetfibrer. Bomull, med ränder i alla rängbågens färger, det var vad jag skulle ha.

Och så hittade jag den här. Den har breda ränder, inte så många färger och är möjligtvis delvis vävd i någon sorts viskos/rayon (för er som inte är lika mycket textilnördar som jag är viskos en cellulosafiber) och har helt klart vissa ränder i chenille (tänk: sofftyg). Jag avskyr chenille. Men den hade ju så vackra färger, alla mina favoriter, och så fin glans!

Så, jag förhandlade, och fick ett pris jag var nöjd med (samma som för en handvävd bomullschal på Ensemble Artisanal), och så här ser den ut på.


Fin, eller hur? Överlevde en tvätt i maskin gjorde den också (efter att jag handfållat den för att jag var rädd att den annars skulle repa upp sig), så nu ska jag börja använda den.
Jag tror den kan passa till.... nästan allt, faktiskt! :)


/L