En ny serie inlägg...

...känns på sin plats. Om jag inte delar upp det på något sätt är det svårt att veta var jag ska börja berätta om resan. Och det tänker jag göra, med risk för att ni blir så trötta på mig att ni skriker "inte ett ord till om Marrakesh!" och tar bort bloggen från era länklistor :)
Så bra, och spännande, och konstigt, och sorgligt, och främmande, och välbekant, och vackert, och smutsigt, och roligt var Marrakesh, nämligen. Överväldigande, kan man väl sammanfatta det som.

Så: del 1 i "Tio dagar i Marrakesh" börjar här, med första bilden på en av alla de fina saker vi köpte med oss hem.

Min fina nya handarbetsväska.





En stråväska med läderhandtag i grunden. Tyget med guldbroderier är fastsytt med yllegarn i ljusblått och gult, och tunna satinvävda band i mörkare blått och koppar.

Jag köpte den på Ensemble Artisanal, ett hantverkscenter som säljer många av de vanligaste typerna av varor som man kan köpa i souqerna (de övertäckta marknaderna i medinan, den gamla stadsdelen innan för muren), men där man kan gå och titta i lugn och ro (dvs utan att alla försäljare inom synhåll försöker ropa in dig till just deras butik), utan att behöva förhandla fram ett pris och riskera att betala många gånger mer för varan än vad den är värd i den lokala valutan. Den där förhandlingsritualen har iofs sin egen charm och är väldigt mycket en del av upplevelsen, men det kan bli väldigt jobbigt i längden när man inte är van. Mer om det en annan gång. På Ensemble Artisanal har de istället statsreglerade priser och experter som gratis berättar om material och vad en vara borde vara värd, och dessutom säljer hantverkarna oftast själva sina varor (till skillnad från i de flesta av souqerna, där de har köpts in av minst en mellanhand och tillverkaren antagligen fått dåligt betalt) så vi fick dessutom också se lite hur de tillverkades.

Såna här stråväskor fanns till salu överallt i stan: i butiker och gatustånd på och runt hela det centrala torget Djemaa el Fna, i souquer som sålde allt från bara väskor till nötter och torkad frukt, i Menara-flygplatsens turistbutiker och på två ställen på "Artisanalen" som D och jag kom att kalla detta underbara ställe. De fanns i massa olika färger och med olika broderade former på, eller med mormorsrutor på utsidan, färggranna trasor inknutna och i olika modeller. Det är en lite dålig bild, men ni kanske kan få en liten idé om hur många varianter det fanns:


Jag tror faktiskt att jag hade kunnat hitta en väska som skulle passa perfekt till många av mina käraste vänner och släktingar bara därinne på "Artisanalen", om jag bara haft plats i väskorna på hemvägen :) Och de gjorde en massa andra fina saker också: korgar, lådor med lock, fat, hattar... Inte undra på att jag ser lite bortkommen ut på bilden här nere, som är tagen utanför själva butiken där jag köpte väskan. Det var ett japanskt par därinne samtidigt som oss, och varannat ord som kom ur deras munnar när de jämförde väskor (och iofs ett av de få ord D och jag förstod...) vad "kawaii!" Och de hade de ju rätt i. Söta, fina, vackra saker gjorda med skicklighet och en fantastisk känsla för design (och vad som går hem hos både turister och medborgare), som inte bara gällde de som jobbade i strå utan också keramiken, järnsmidet, textiler av allehanda slag, träarbeten, de vackra te-seten, smyckena, kläderna.... Tja, ni förstår kanske? 


Vi handlade av en gammal man som inte förstod varken japanska eller engelska, och ingen av oss kunder var vidare bra på franska, men han skrev ned vad sakerna kostade (de flesta hade till och med prislappar), vi betalade och allt var frid och fröjd.

/L

Kommentarer
Postat av: Jorma Rousu

Så fina bilder! Jag har varit i Tanger 3 gånger och 1 gång i Agadir, älskar Marocko. Min pojkvän är marockan, från Tanger men han bor här i Göteborg, har gjort det sen 1999 och han och jag har varit ihop sen 2004. Jag vill se störta moskén i Casablanka nästa gång

2011-12-14 @ 15:09:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0