livetefteralice

Sitta i soffan brevid min man och titta på film, med en varm och sömnig katt som ligger mellan oss och vill bli kliad på magen. Gå och handla mat, tvätta kläder eller traska i snön hem hele vägen från centrum, och inse att allat som är jobbigt och tråkigt blir lite bättre bara vi är tillsammans.
Titta på mina ringar och inse att jag nästa år har spenderat en tredjedel av mitt liv med min bäste vän och den finaste partnen jag kan tänka mig.
Bli jublande glad när jag kommer hem och möts i hallen av D, fastän jag bara varit borta i tre timmar.
Att han går upp klockan sex och tvättar all vår tvätt helt själv, för att jag har sovit dåligt eller behöver åka till skolan.
Att han fixar och planerar vår första stora utlandssemester nästan helt själv när jag är stressad av skolarbete.


Att jag bakar kladdkaka som en överraskning när han kommer hem från jobbet.
Att skicka fånigt söta små sms när vi är ifrån varandra.
Att laga hans vantar när de går sönder och fålla hans nyinköpta byxor, fastän det är bland det tråkigaste som finns. Att han tackar mig när jag fixar vantar och byxor. :)

Att oroa mig för hur ensam och uttråkad sötkatten ska bli när vi åker på semester (fast hon ska förstås ha någon som kommer hit och tittar till henne med jämna mellanrum, två kattlådor med ny sand, massa mat och vatten och alla sina leksaker utlagda). Borsta henne när hon ligger på golvet i vardagsrummet och fällda hårstrån flyger omkring i luften, för att hon spinner som en tokig och rullar runt för att bli borstad lite mer på magen.

Bli gosad på näsan av Tösen när jag håller henne i famnen.
Märka hur hon blir mer och mer avslappnad runt andra människor i takt med att hon litar mer på mig och D.

Förutom det jag redan skrivit om:
Mamma och pappa som åker i ilfart ner till Kalmar när jag blev inlagd på sjukhuset  i mars, som alltid finns där när jag behöver hjälp eller stöd eller ett skratt.
Att de betalade min hyra och mat för att jag skulle kunna gå i gymnasiet här i Uppsala när det visade sig att bostadsbidraget var rena skämtet.

Att skriva om hur mycket det betyder för mig att de finns.
Att försöka ordna de perfekta födelsedagspresenterna och julklapparna, som när pappa fick se Elton John live i Stockholm.
Att köpa pappas frukostyoghurt och Earl Gray-te så att det finns hemma när han kommer på besök.
Att bjuda på nya maträtter som jag tror att mamma kommer att gilla.

Min syster som skickade sms varje dag veckan efter att Alice dog, och kallar sig själv moster och mig mamma.
Att hon, tillsammans med D:s syster var värd på vår bröllopsfest, fastän hon egentligen inte gillar att prata inför folk. Att prata, och prata och prata lite mer över Skype om allt som händer och inte händer i våra liv.

Att laga hennes trasiga kläder när jag är på besök, sy i blixtlås för hand (minst lika tråkigt som att fålla byxor) på klänningen hon vill ha på sig nästa kväll :)
Att komma ihåg att laga mat utan mjölk när hon är på besök.


Vänner som åker mer än 20 mil för att vara med på mina barns begravning. Vänner som lyssnar, mailar, kommenterar, sms:ar och visar att de bryr sig och att de finns kvar även om jag knappt gör det. Vänner som skickar fina gåvor för att visa att de tänker på mig.


Blå streck på två graviditetstest. Blå avtryck av små, små fötter. Ultraljudsbilder. Alice. Eskil. Max.


/L