livetefteralice

Tja, det här var ju varken det mest inspirerande eller intressanta ämne jag kan tänka mig att skriva om... Det får bli en salig blandning av elände och oväsentligheter i dagen inlägg då, för först måste jag skiva av mig om det som jag tänker mest på just nu (förutom Marrakesh): 

Vi kom upp ganska sent i går morse, jag hade inte riktigt lust att stiga upp ur sängen eftersom det svarta sorgemolnet hängde över mig. I natt sov jag också väldigt lite, men av en helt annan orsak som jag inte vill skriva om här. Jag längtar verkligen efter att få resa bort och få uppleva lite av en helt annan kultur, men den stora orsaken till att jag ville resa nu ligger ju alltid och mal någonstans i den där tredjedelen av hjärnan. Jag har alltid älskat julen, men det har döden tagit ifrån mig. Precis om den tog mina barn, och därför så många andra saker som jag förr tyckte om, och alla (ofta vardagliga) saker som jag innnan Alice inte hade orsak att oroa mig för eller tycka illa om, eller undvika. Jag var en sådan som ville umgås med barn och trivdes  deras sällkap, nu kan jag ju inte se en barnvagn utan att tänka på allt jag aldrig kommer att få uppleva med Alice, Eskil och Max. Och hundra andra exempel i samma stil, som jag inte orkar lista just nu..

Och så tänker ju förstås väldigt mycket på hur Katarina och Christofer har det just nu, och det gör mig ARG på världen och får mig att minnes hur det är att kämpa mot urdåliga odds, där man bara får sämre och sämre besked från läkarna men inte varken kan eller vill släppa taget förrän hoppet verkligen är helt ute. Och det är det ju inte förrän döden kommer, när hjärtan slutat slå. Fram till dess fortsätter man hoppas på mirakel, och efteråt fortsätter man leva så gott man kan, för det finns ju inget annat val. Men folk ska inte inbilla sig att det är något annat är en kamp, eller att sorg och förlust av de man älskar är något som "går över", det är bara något vi lär oss att leva med.

Ja, så ni förstår kanske att mat inte känns så viktigt just idag. Men, jag får väl försöka ändå.

Frukost: En skål med fil, linfrö, russin, fiberrika flingor och en skivad banan. Och lite socker. Två knäckebrödamackor med smör och ost. En kopp grönt te, med havtorm och gojibär. Ett stort glas vatten. En tablett kosttillskott med probiotisk bakteriekultur, en med folsyra.

På rasten-under-föreläsningen-fika: En kopp darjeeling på påse med mjölk och lite socker. Egentligen bär det mig emot att betala 10 spänn för blaskigt pås-te, men måste man ha nåt varmt och uppiggande så måste man... :)

Lunch: Soppa på tomatbas med rivna morötter, selleri och kikärtor. D kom och mötte upp mig i skolan och vi åt varsin matlåda där innan vi fortsatte ner på stan. Tyvärr glömde jag att be honom ta med an macka, så det blev en lite tråkig måltid.

Eftermiddagsfika: Ett stort glas svart chai-blandning från Tehörnan (en av de många bra sakerna med Uppsala är att en av deras butiker finns i St: Pers gallerian) med mjölk (såklart), lite farinsocker, lite extra ingefära och ganska mycket extra kryddnejlika. En lussekatt + russinen från Ds, fyra pepparkakor.

Och till middag blir det pannkakor med hemgjort äppelmos och kardemumma, eller drottningsylt.

Innan dagen är slut lär jag ha drukit en kopp grönt jasminte också (det är min favoritsort och jag brukar dricka minst en kopp om dagen).

Extremt spännande, eller hur? :) Jag får försöka bättra mig till morgondagens inlägg, för sen blir det nog blogpaus ett tag när vi är i Marocko. Tror att jag kommer att ha lite för mycket att göra (och alldeles för roligt) för att det skall bli mycket bloggande av, även om det visst finns både internetcaféer och en hel park med små bås där man kan surfa.



/L