livetefteralice

Vi var på Furuviksparken förra veckan, maken och jag. Vi, och så en massa "vanliga" föräldrar med sina barn, naturligtvis. Och det funkade bra! Jag såg ganska många nyfödda, och flera väldigt gravida magar utan att det kändes jobigt alls. Istället fokuserade jag automatiskt på det som var trevligt och roligt runtomkring mig - en jättestor skillnad mot hur det har varit de senaste två åren.

D hade en av sina lediga fredagar, och på sådana har vi nu under sommaren försökt att hitta på något att göra tillsammans - haft spelkväll hemma med vännerna, eller gjort utflykter. I fredags stod det mellan att åka Lennakattens ånglok ut på den uppländska landsbygden, att åka till Eskilstuna och gå på Zoo, eller Furuvik. Det som avgjorde var väl egentligen mest det att de har många primater, och vi har som så många andra människor en fascination för apor. I Umeå hade vi National Geographic Channel, och fastnade ofta framför deras serie "Monkey World".

Det blev en jättefin dag, vi såg många fina djur och tog en massa kort. Faktiskt så många kort att jag bara tänker bjuda er på ett urval av bilder på parkens apor.

Vi såg sakiapor:




Visst är han vacker? Påminner mig om karaktären No-face i filmen "Spirited away"





Vi såg också lemurer inomhus

och utomhus:




Schimpanser:






och så orangutanger och tamariner, men de ville inte vara med på bild.

Mest tid spenderade vi hos de här små gynnarna:


Dvärgsilkesaporna kunde vi titta på både genom glas inifrån regnskogshuset, och genom gallret på utsidan av byggnaden. Där vid gallret hade vi dem bara centimetrar från våra ansikten och det var en jättehäftig upplevelse! De verkade totalt orädda, hoppade runt bland grenarna och tjattrade, klättrade på gallret och stack ut tassarna igenom det.




Ett besök i Furuviksparken är definitivt något som jag rekommenderar, för alla som är intresserade av att titta på både vilda och tama djur, och speciellt på apor. Eftersom många av djuren både kan gå ute nu på sommaren och har innemiljöer med glasväggar kan besökarna kan komma väldigt nära de flesta av dem (vissa går helt lösa, det finns en påfågelhanne som verkar ha valt det lilla trägårdscaféet till sitt revir), och det finns också guider på plats som kan berätta om de olika djuren.

/L