Pojkarnas årsdag
Krysanthemum är alla tre barnens blomma på något sätt, kanske för att vi valde sådana att följa med urnorna. Solrosor får mig också att tänka på dem, men de är svårare att få tag på så här års. Krysanthemum är i alla fall väldigt vackra, precis som kärleken Eskil och Max förde med sig den tid de levde i min mage.
Älskade små pojkar, jag saknar er. Er lillasyster gör ett bra jobb med att läka mitt blödande mammahjärta, men ni har för evigt en plats i det, som känns lite extra varje år i början av mars. Den här årsdagen var den "lättaste" hittills tack vara Lilla D, men smärtfria är de aldrig!
Jag har skickat in en minnesannons som kommer i den ena lokaltidningen nu på torsdag (den andra ville ha 770 kr för att sätta in en annons till i går...), jag hoppas att den blir bra. Ska försöka komma ihåg att publicera den här sedan.
Tack ni tappra som fortfarande kikar in här trots att jag blivit så dålig på att skriva. :)
/L
