Alicedagen

 
 
I förmiddags var jag och Lilla D på kyrkogården på egen hand för första gången. Det blev gula rosor till minne av Alice i år, jag tänkte att det skulle bli fint mot det blåa. Jag hade också med mig två nya stenar. När barnens moster var på besök vid graven sist lade hon ihop dem till ett hjärta, och det tyckte jag var så fint att det får fortsätta att vara så. Förgätmigejerna verkar för övrigt klara sig fint, men rosenskäran (tror jag i all fall att de heter) är det sämre med. Vi får ta och åka dit alla tre snart, så att en av oss kan ta hand om bebisen och den andra rensa ogräs och göra fint hos Alice, Eskil och Max.
 
Det är många dubbla känslor idag - det är ju inte bara tre år sedan vi fick och förlorade Alice, utan också två månader sedan Dorothea föddes. Jag älskar dem båda så mycket, och jag saknar Alice lika mycket idag som för tre år sedan. Hon kommer alltid att fattas mig. Jag ser spår av henne i Lillasysters ansikte, och jag är så oändligt tacksam för att jag har fått behålla ett av mina barn hos mig.
 
/L
 
 
 

Uppdatering

Som utlovat :)


Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag,
för Lilla D blir av med skenan idag,
HURRA, HURRA, HURRA!

Updaterar med en bild på sötnosen i Frejkabyxorna i kväll :)

/L

Kusinträff

Nu har vi äntligen fått träffa Ds syster, hennes man och deras lilla dotter M. Det var första gången kusinerna fick se varandra, och självklart togs det en MASSA kort, men eftersom M är ett litet energiknippe på åtta månader var hon lite svårare att fånga på bild än vår Lilla D (som ju är så illa tvungen att ligga ganska stilla pga skenan). De här bilderna tog min svägerska, och jag har fått tillstånd att dela med mig av dem.


"Hej kusinen! Ska vi dra iväg på bus?!


"Vad liten du är!"

Visst är de söta? Åh, vad jag hoppas att de ska komma bra överens och ha mycket roligt tillsammans när de blir större.

/L



Tjejerna har ockuperat soffan



Mini och jag tillbringar mycket tid här i soffan, och Tösen vill vara med.

/L

Byxor och andra fina kläder

Det var de här fina byxorna vi fick av läsar-Malin, tillsammans med tre lika fina bodys. Tack snälla du! Byxorna passade jättebra och Lilla D har haft på sig dem när vi varit ute på äventyr. De andra plaggen är fortfarande lite för stora så dem har vi inte provat ännu.





Vi har fått fler paket också.


De här söta byxorna fick vi av min goda vän S i Umeå och hennes dotter M tillsammans med ett fint brev. De kom precis efter ett byte till större skena så de är liite för smala över höfter och knän, men funkar nog utmärkt när den sista skenan har bytts ut mot frejkabyxor. Pärlplattan har M gjort till "sin nya kompis" redan när vår Mini låg kvar i magen. Visst var det otroligt gulligt?

Jag älskar ju second-hand shopping och köper mycket av mina egna kläder på det viset, så jag blir glad när Mini får kläder och andra textilier som redan tvättats och är mjuka och goa (och vi gillar begagnade leksaker och nyttoprylar också, för den delen). Det är så mycket kemikalier och skräp i nytillverkade textilier (om de inte är ekologiska), och det finns ju ett sådant enormt utbud att det känns ganska onödigt att köpa nytt.


På tal om ekologiskt så tycker jag att det är synd att det är så dyrt (även om jag förstår varför det är då), för jag skulle gärna köpa mer ekologiska kläder både till Mini och mig själv. De har ju oftast så bra kvalitet att de går att använda väldigt länge, och det är ju också bra för miljön. Så ni kan ju gissa att jag blev glad av den här fina dressen från Villervallas ekologiska kollektion som Mini fick av min ena kusins familj! Nu kan hon inte ha den, men jag hoppas att den också passar under frejkabyxorna (det tror jag). Strumporna har vi redan använt flitigt.

Från Familjen P (vänner till mina föräldrar), som jag känt i hela mitt liv och träffat nästan varje sommar när vi åker till fäboden, kom de här fina Polarn och Pyret byxorna med matchande body från Cubus. Bodyn passar, men byxorna är tyvärr för smala för att gå på över skenan.

Fast, det är ju bara två veckor kvar tills Mini får börja med kläder i normal storlek, och då ska vi prova alla byxor och en massa andra kläder igen. Jag får passa på när hon sover, för Lillan gillar inte att bli påklädd. Blöja och filt är det som gäller om hon får bestämma (och det får hon ju, så länge vi inte ska utanför lägenheten).

Vi har också fått en massa kläder (och andra prylar) av familjen, men det får bli ett eget inlägg

/L


Sista rycket med skenan

Idag har vi varit på Ackis igen för det andra och sista bytet till större von Rosenskena. Precis som förra gången älskade Mini att bada (hon ser toklycklig ut där i baljan), men hon tyckte det var jobbigt både att tas ur den gamla skenan och få på sig den nya, och att tas upp ur badet för att bli torkad. Hennes höft är redan fixerad, men hon ska ha skenan i två veckor till och sedan frejkabyxor i sex veckor (som ska bytas till större storlek efter halva tiden), så det ser ut som att behandlingen har gått precis som den ska. Åh vad jag längtar tills hon slipper skenan! Då får hon förhoppningsvis inga skavsår, vi får bada henne hemma, och hon kan ha kläder i rätt storlek på sig igen (frejkabyxan bärs över kläderna).

D jobbar idag, så han missade besöket på ortopeden. Som tur var fick Mini och jag med oss hennes farfar som hjälp (han kom hit på besök redan igår) och sällskap istället. Vi fick skjuts till sjukhuset så vi slapp åka buss, och jag fick bärhjälp och assistans vid badet. Det var toppen! De trivs bra ihop Mini och min svärfar och det är så fint att se hur bra det går när de är ute på barnvagnspromenader och Mini sover på farfar eller i hans famn. D och jag får avlastning, och Lilla D får chansen att lära känna sin farfar i lugn och ro - kan det bli bättre? Det känns så bra varje gång jag ser vår lilla skatt med honom, eller sin morfar, mormor, farmor, moster och andra nära släktingar. Vi har ju längtat efter henne så mycket allihop...

Mini fick också prova det nya babyskyddet som farfar köpt för att kunna skjutsa sina två små barnbarn i (Mini eller hennes kusin M från Köpenhamn) och det passade jättebra trots skenan. Så nu letar jag efter en begagnad Acta Graco på Blocket så att mina föräldrar kan ha den hemma hos sig (D och jag har ingen bil, och vill heller inte ha någon). Då kan vi åka på utflykter när vi är i Dalarna på besök, och Mini kan sitta säkert på vägen upp till sin första midsommar nu i år.



/L



RSS 2.0