I morgon börjar skolan!
Vi cyklade ner på stan idag och köpte de två böcker på min avsevärt längre lista som fanns inne på Akademibokhandeln LundeQ:
Synd att inte fler av de andra fanns också, det var en väldigt trevlig och sällan upplevd känsla att kunna lämna över presentkort och coop-check och gå hem med gratis böcker i sin påse!
Nu ikväll har jag beställt tre andra böcker från Bokus, och de texter som fanns som e-bok har jag redan hämtat hem, och jag har kollat upp i vilket hus institutionen ligger, så jag känner mig ganska väl förberedd.
/L
Synd att inte fler av de andra fanns också, det var en väldigt trevlig och sällan upplevd känsla att kunna lämna över presentkort och coop-check och gå hem med gratis böcker i sin påse!
Nu ikväll har jag beställt tre andra böcker från Bokus, och de texter som fanns som e-bok har jag redan hämtat hem, och jag har kollat upp i vilket hus institutionen ligger, så jag känner mig ganska väl förberedd.
/L
Uppkoppling
Vi har fått nätet tillbaka! En hel del av möbler och flyttlådor är uppackade så det börjar kännas ganska hemtrevligt, även om vi måste vänta på besked om tapetsering innan vi sätter upp något på väggarna. Till månadens slut bor vi nämligen i andra hand hos den gamla hyresgästen, vårt kontrakt ska börja gälla från 1:a september, och det blev en del anmärkningar på väggarnas skick under besiktningen. Det blir i sådana fall den första gången vi själva kan påverka hur vår lägenhet är tapetserada, och det ser jag fram emot efter alla fula, trasiga väggar vi har fått stå ut med innan.
Lägenheten är större än den gamla och ligger bara en trappa upp, tvättstugan är stor och välskött med elektoniska lås så det borde inte kunna bli några grannfejder om dubbelbokning och sådant. Vi är inte helt säkra, men tror att vi har ett dubbelt så stort förråd (som i Kalmar) ute i trapphuset, det är fem minuter till stadsdelens centrum med två stora mataffärer, apotek, florist, djuraffär (som säljer Tösens favoritmat i stora säckar), tandvård, vårdcentral osv, och det tar 20-30 min ner till universitetet/city med cykel om väglaget är bra och det inte blåser alltför jäkla mycket. Sammantaget gör allt det här att vi kan se oss själva bo kvar här i ganska många år, även när vi blir fler i familjen igen (oavsett hur det går till så ska det bli så, bara så att ni vet). Det känns väldigt skönt, som att mina drömmar om att rota oss någonstans faktiskt kan bli verklighet här.
Vi har installerat katten på den nya (inglasade!) balkongen och hon verkar trivas rätt bra nu när hon har sin hylla och sin kudde, utsikt och en massa saker att undersöka, hoppa upp på, krypa under osv. Fast mest trivs hon nog för att hon har sina människor, och det gäller ju oss också, fast omvänt: vi trivs för att vi har vår kisse.
Skolan börjar på måndag med introduktion till ABM-programmet, fast universitetet har välkomstmottagning för nya studenter redan i morrn. Jag är fökyld men hoppas kunna gå ändå. Håller på och tittar efter begagnade kursböcker, men tack vare KLM har jag ju pengar att köpa nya för också, om det krisar.
Livet är ganska bra.
/L
Lägenheten är större än den gamla och ligger bara en trappa upp, tvättstugan är stor och välskött med elektoniska lås så det borde inte kunna bli några grannfejder om dubbelbokning och sådant. Vi är inte helt säkra, men tror att vi har ett dubbelt så stort förråd (som i Kalmar) ute i trapphuset, det är fem minuter till stadsdelens centrum med två stora mataffärer, apotek, florist, djuraffär (som säljer Tösens favoritmat i stora säckar), tandvård, vårdcentral osv, och det tar 20-30 min ner till universitetet/city med cykel om väglaget är bra och det inte blåser alltför jäkla mycket. Sammantaget gör allt det här att vi kan se oss själva bo kvar här i ganska många år, även när vi blir fler i familjen igen (oavsett hur det går till så ska det bli så, bara så att ni vet). Det känns väldigt skönt, som att mina drömmar om att rota oss någonstans faktiskt kan bli verklighet här.
Vi har installerat katten på den nya (inglasade!) balkongen och hon verkar trivas rätt bra nu när hon har sin hylla och sin kudde, utsikt och en massa saker att undersöka, hoppa upp på, krypa under osv. Fast mest trivs hon nog för att hon har sina människor, och det gäller ju oss också, fast omvänt: vi trivs för att vi har vår kisse.
Skolan börjar på måndag med introduktion till ABM-programmet, fast universitetet har välkomstmottagning för nya studenter redan i morrn. Jag är fökyld men hoppas kunna gå ändå. Håller på och tittar efter begagnade kursböcker, men tack vare KLM har jag ju pengar att köpa nya för också, om det krisar.
Livet är ganska bra.
/L
Flyttkaos
Nu är det väl i princip klart att vi flyttar redan i nästa vecka. Första lasset går på onsdag, svärfar kommer ner och hjälper till, och så på fredag städar vi ut, lägenheten besiktigas och så flyttar vi in på kvällen!
Vi är i full fart med att packa alla våra saker, skrubba och feja alla de där vrårna som man inte bekymrar sig om när man bor någonstans, men som plötsligt blir väldigt viktiga inför en flyttstädning.
Därför blir jag nog frånvarande ett tag, men jag kommer tillbaka med rapport från Uppsala så fort vi har kommit tillrätta och skaffat ny internet-uppkoppling.
/L
Vi är i full fart med att packa alla våra saker, skrubba och feja alla de där vrårna som man inte bekymrar sig om när man bor någonstans, men som plötsligt blir väldigt viktiga inför en flyttstädning.
Därför blir jag nog frånvarande ett tag, men jag kommer tillbaka med rapport från Uppsala så fort vi har kommit tillrätta och skaffat ny internet-uppkoppling.
/L
Oväntade presenter och andra nytillkomna guldkorn
Förra onsdagen var jag och fikade med goda vänner som var på tillfälligt besök i stan. Det var Petra, som gjort mitt halssmycke med barnens namn på, hennes man P och hennes systerdotter M. Det var som alltid härligt att träffas och prata om gamla tider och vardagssaker: våra flyttplaner, deras hus, deras hundar (de har tre), vår katt, film och en massa annat. Jag känner också att jag kan prata med dem om barnen om jag vill, på ett naturligt sätt, och det betyder extra mycket för mig.
Som ett extra plus fick jag en fin present av Petra:
Två Old Höganäs-delar. Krukan tror jag är till för marmelad. Om det lilla fatet vet jag ingenting, men det passar perfekt till en kaka eller två... :). Jag har lyckats "smitta" P med min passion för Old Höganäs, så nu tror jag minsann att hon också kommer att börja samla snart :), fast då den blå serien:
Som också är så jäkla snygg, även i stengods som den här koppen är, men nu började jag ju med grönt så jag får väl begränsa mitt samlande till EN färg...
I förra veckan kom också ett nytt Tradera-paket med en burk från Lundgrens:
Den hade t.o.m. en del te kvar, fast jag vet inte om det var originalet. Hur som helst så fick det slängas, eftersom jag använder mina burkar till att ha mitt eget te i. Det är nog min sjätte eller sjunde Lundrgens-burk, och fler lär det bli, eftersom jag känner till att de hade minst tre blandningar till i sitt sortiment.
I förrgår damp det ner en paket-avi i brevlådan. "Vad är det här?", tänkte jag, eftersom jag inte väntade mig något mer paket just då. Fast just det, vännen Hanna skulle ju kanske skicka förslag på monogram med barnens initialer som jag kunde brodera på min väska, bredvid Alice-ängeln som redan finns där. Väldigt nyfiken cyklade jag till Konsum och hämtade ut en liten grön postens vadderade påse som var mjuk när jag klämde på den. Väl hemma kom ett fint handskrivet brev och detta ut ur påsen:
Monogramförslag, Hanna-färgat garn, choklad, en supersöt virkad japansk docka, och grönt jasminte (som jag ääälskar, och drack redan då D och jag lärde känna Hanna på Bäckedals fhsk för nio år sedan. Ett uppmuntrings-paket, kallade Hanna det. Jag blev SÅ glad!
En närbild på dockan:
Ja, och så var D och jag på loppis i går. Inga spektakulära fynd, bara några fler böcker (den översta ska jag vänta med att läsa tills vi har sett färdigt på tv-serien den ligger till grund för)...
... och lite smycken.
45 spänn allt som allt.
Nu får jag nog ta och masa mig tillbaka till flyttpackning-och-städning.
/L
Som ett extra plus fick jag en fin present av Petra:
Två Old Höganäs-delar. Krukan tror jag är till för marmelad. Om det lilla fatet vet jag ingenting, men det passar perfekt till en kaka eller två... :). Jag har lyckats "smitta" P med min passion för Old Höganäs, så nu tror jag minsann att hon också kommer att börja samla snart :), fast då den blå serien:
Som också är så jäkla snygg, även i stengods som den här koppen är, men nu började jag ju med grönt så jag får väl begränsa mitt samlande till EN färg...
I förra veckan kom också ett nytt Tradera-paket med en burk från Lundgrens:
Den hade t.o.m. en del te kvar, fast jag vet inte om det var originalet. Hur som helst så fick det slängas, eftersom jag använder mina burkar till att ha mitt eget te i. Det är nog min sjätte eller sjunde Lundrgens-burk, och fler lär det bli, eftersom jag känner till att de hade minst tre blandningar till i sitt sortiment.
I förrgår damp det ner en paket-avi i brevlådan. "Vad är det här?", tänkte jag, eftersom jag inte väntade mig något mer paket just då. Fast just det, vännen Hanna skulle ju kanske skicka förslag på monogram med barnens initialer som jag kunde brodera på min väska, bredvid Alice-ängeln som redan finns där. Väldigt nyfiken cyklade jag till Konsum och hämtade ut en liten grön postens vadderade påse som var mjuk när jag klämde på den. Väl hemma kom ett fint handskrivet brev och detta ut ur påsen:
Monogramförslag, Hanna-färgat garn, choklad, en supersöt virkad japansk docka, och grönt jasminte (som jag ääälskar, och drack redan då D och jag lärde känna Hanna på Bäckedals fhsk för nio år sedan. Ett uppmuntrings-paket, kallade Hanna det. Jag blev SÅ glad!
En närbild på dockan:
Ja, och så var D och jag på loppis i går. Inga spektakulära fynd, bara några fler böcker (den översta ska jag vänta med att läsa tills vi har sett färdigt på tv-serien den ligger till grund för)...
... och lite smycken.
45 spänn allt som allt.
Nu får jag nog ta och masa mig tillbaka till flyttpackning-och-städning.
/L
Utandning
I torsdags hade jag fått ett mail från Uppsalahem. Vi blev erbjudna en hyresrea och snart ska vi skriva på kontraktet! Den är lite större än den vi har nu, ligger på andra våningen i ett trevåningshus och har balkong i söderläge. Vi har inte sett den och kommer inte heller att göra det innan vi faktiskt flyttar in, men den har fått nya tapeter, luckor och liknande de senaste fyra åren eller så, och borde vara hyfsat fräsch fortfarande.
Och det allra bästa är att vi kan flytta in redan i den här månaden om vi kommer överens med den nuvarande hyresgästen! Det är så skönt att slippa fundera på hur det skulle ha blivit om jag tvingats flytta upp utan D och Tösen, och bo inneboende hos de snälla vänner som erbjudit mig plats hemma hos dem. Jag är så tacksam att vi har så goda vänner, men ett eget hem är ju ändå alltid det bästa.
Nu börjar det verkligen se ljusare ut!
/L
Och det allra bästa är att vi kan flytta in redan i den här månaden om vi kommer överens med den nuvarande hyresgästen! Det är så skönt att slippa fundera på hur det skulle ha blivit om jag tvingats flytta upp utan D och Tösen, och bo inneboende hos de snälla vänner som erbjudit mig plats hemma hos dem. Jag är så tacksam att vi har så goda vänner, men ett eget hem är ju ändå alltid det bästa.
Nu börjar det verkligen se ljusare ut!
/L
Avtackning, urladdning, upptrappning
Avtackning:
Den sista veckan på praktiken hade jag avstämning med tre av de personer som har fungerat som mina handledare. På måndagen fick jag förklara för B på konserveringsateljén att projektet helt plötsligt hade växt ganska explosionsartat och att jag inte trodde att jag skulle hinna med att registrera nästan något alls i databasen. Eftersom hon började sin bana på museet som praktikant just i textilsamlingarna så verkade hon inte det minsta förvånad över det, och det var ju himla skönt.
På tisdagen fick jag snabbskriva ihop en rapport till kartinventerings-projektet åt F, och även om jag har haft lite dåligt samvete över att det inte har blivit nästan något alls gjort där sedan jag började med uniformerna så verkade hon väldigt nöjd med det jag hade åstadkommit innan dess.
Det har varit en av de bästa sakerna med den här tiden, att jag från första dagen har känt mig så väldigt uppskattad för det arbete jag har gjort. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många gånger jag fått höra hur himla bra det är att jag är där och hur mycket mitt jobb betyder. Det är så fantastiskt skönt att känna sig produktiv och uppskaffad efter så lång tid där jag känt mig så misslyckad och ensam! Och jag tror att det har varit väldigt bra för mig att ha varit så upptagen att jag inte har haft tid eller ork att sitta och grubbla, speciellt nu sidta veckan innan Eskil och Max planerade födelsedatum.
Och så på torsdagen kom liksom kronan på verket. Den samlingsanvariga chefen kom in från semestern och bjöd mig och M (som har haft en kortare tjänst på textilkonserveringen och varit mitt härliga sällskap under stor del av sommaren) på lunch med efterrätt i museets café. Och jag fick en bok som jag gått och kikat på ända sedan jag började på museet:
(Maken har ju i sin packningsiver redan stuvat undan den, så det får duga med en bild från nätet).
Dessutom fick jag ett presentkort från Akademibokhandeln på en summa som räcker till en hel del studielitteratur till hösten (eller nöjesläsning, om jag hellre vill lyxa till det i tillvaron), och ett kort med texten: " Tack! För ett fantastiskt bra jobb med vår uniformssamling m.m".
Som sagt, de är bra på att få mig att känna mig uppskattad :)
Fredagen svischade förbi i ett enda stressat rus av "måste bara hinna med det HÄR också", och sedan var det plötsligt slut. Nycklar skulle lämnas in, M kramas en sista gång, ta hissen ner till markplan och cykla hem. Och jag kände mig så konstigt tom. Skulle jag inte få sitta och diskutera allt mellan himmel och jord på lunch- och fikaraster mera, inte tampas med den där delen av kompaktsystemet som alltid vill stanna en decimeter innan den ska stängas, inte känna lukten av kamfer från kostymer och frackar i facket brevid uniformerna? Inga fler besök upp till biblioteket för att försöka identifiera den där viktiga detaljen på ett plagg som gör att jag säkert kan hävda att det är en major den-eller-den som burit den, eller att den där uniformsfracken som har ett eget inventarienummer borde hänga tillsammans med de där byxorna, som har ett annat? Ingen hembakt morotskaka till förmiddagsfikat när man sitter och titta ut över Elevatorkajen, och kaféföreståndare Ys glada kommentar om att folk som äter sötsaker innan tio på morgonen är hennes favorittyper.
Nähä. Nu var allt det där slut. Då kom sorgen över pojkarna också över mig, och det blev en bitvis riktigt jobbig helg. Urladdning, alltså.
Upptrappningen kommer nu - flyttpackning, oro över att vi inte har lyckats få någon lägenhet i Uppsala ännu och att D och jag (och Tösen, inte att förglömma!) kanske därför måste bo isär i flera månader i värsta fall. Terminen börjar ju oavsett om jag har tak över huvudet eller ej...
Det är (fortfarande) mycket nu.
/L
Den sista veckan på praktiken hade jag avstämning med tre av de personer som har fungerat som mina handledare. På måndagen fick jag förklara för B på konserveringsateljén att projektet helt plötsligt hade växt ganska explosionsartat och att jag inte trodde att jag skulle hinna med att registrera nästan något alls i databasen. Eftersom hon började sin bana på museet som praktikant just i textilsamlingarna så verkade hon inte det minsta förvånad över det, och det var ju himla skönt.
På tisdagen fick jag snabbskriva ihop en rapport till kartinventerings-projektet åt F, och även om jag har haft lite dåligt samvete över att det inte har blivit nästan något alls gjort där sedan jag började med uniformerna så verkade hon väldigt nöjd med det jag hade åstadkommit innan dess.
Det har varit en av de bästa sakerna med den här tiden, att jag från första dagen har känt mig så väldigt uppskattad för det arbete jag har gjort. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många gånger jag fått höra hur himla bra det är att jag är där och hur mycket mitt jobb betyder. Det är så fantastiskt skönt att känna sig produktiv och uppskaffad efter så lång tid där jag känt mig så misslyckad och ensam! Och jag tror att det har varit väldigt bra för mig att ha varit så upptagen att jag inte har haft tid eller ork att sitta och grubbla, speciellt nu sidta veckan innan Eskil och Max planerade födelsedatum.
Och så på torsdagen kom liksom kronan på verket. Den samlingsanvariga chefen kom in från semestern och bjöd mig och M (som har haft en kortare tjänst på textilkonserveringen och varit mitt härliga sällskap under stor del av sommaren) på lunch med efterrätt i museets café. Och jag fick en bok som jag gått och kikat på ända sedan jag började på museet:
(Maken har ju i sin packningsiver redan stuvat undan den, så det får duga med en bild från nätet).
Dessutom fick jag ett presentkort från Akademibokhandeln på en summa som räcker till en hel del studielitteratur till hösten (eller nöjesläsning, om jag hellre vill lyxa till det i tillvaron), och ett kort med texten: " Tack! För ett fantastiskt bra jobb med vår uniformssamling m.m".
Som sagt, de är bra på att få mig att känna mig uppskattad :)
Fredagen svischade förbi i ett enda stressat rus av "måste bara hinna med det HÄR också", och sedan var det plötsligt slut. Nycklar skulle lämnas in, M kramas en sista gång, ta hissen ner till markplan och cykla hem. Och jag kände mig så konstigt tom. Skulle jag inte få sitta och diskutera allt mellan himmel och jord på lunch- och fikaraster mera, inte tampas med den där delen av kompaktsystemet som alltid vill stanna en decimeter innan den ska stängas, inte känna lukten av kamfer från kostymer och frackar i facket brevid uniformerna? Inga fler besök upp till biblioteket för att försöka identifiera den där viktiga detaljen på ett plagg som gör att jag säkert kan hävda att det är en major den-eller-den som burit den, eller att den där uniformsfracken som har ett eget inventarienummer borde hänga tillsammans med de där byxorna, som har ett annat? Ingen hembakt morotskaka till förmiddagsfikat när man sitter och titta ut över Elevatorkajen, och kaféföreståndare Ys glada kommentar om att folk som äter sötsaker innan tio på morgonen är hennes favorittyper.
Nähä. Nu var allt det där slut. Då kom sorgen över pojkarna också över mig, och det blev en bitvis riktigt jobbig helg. Urladdning, alltså.
Upptrappningen kommer nu - flyttpackning, oro över att vi inte har lyckats få någon lägenhet i Uppsala ännu och att D och jag (och Tösen, inte att förglömma!) kanske därför måste bo isär i flera månader i värsta fall. Terminen börjar ju oavsett om jag har tak över huvudet eller ej...
Det är (fortfarande) mycket nu.
/L
