Uppdateringar

Uppdatering nr 1: Enligt testsvaren har jag inte gluten- eller laktosintolerans, och min barnmorska tyckte att jag kunde försöka börja med vanliga mejeriprodukter igen så smått.
Jag är lite tveksam, dels för att min laktosintoleranta syster säger att man visst kan ha det utan att det syns på blodprov, och dels för att jag faktiskt känner mig lite bättre sedan jag började med laktosfritt. Om det inte var det som gjorde skillnaden, så är det örtteet som jag dricker två gånger om dagen.
Och visst, jag vet att vissa huskurer och naturmedicin kan ha riktigt god effekt, men ändå: jag blandar fyra vanliga kryddörter med hett vatten, och det fungerar bättre än medicin från Apoteket?

Tror att jag ska fortsätta med laktosfritt ett tag till, det är ju lättare för kroppen att ta upp, och dessutom ska jag som mest bara behöva göra det i lite mer än tre månader till (oavsett när graviditeten tar slut).
När Mini väl är född borde min matsmältning (och alla andra ansträngda delar av kroppen) återhämta sig ganska snabbt, när jag kan börja röra på mig normalt igen.

Uppdatering nr 2: D tog Tösen till hennes återbesök hos veterinären igår. Hon verkar ha svarat bra på medicinen, men det konstaterades att hon har en gammal skada som hon på något vis slagit upp, och att det kan hända igen. Vi vet ju nästan inget om henes bakgrund innan hon kom till Katthemmet Kompis, så vi kan bara gissa att hon kanske ramlat olyckligt, blivit klämd, biten av ett större djur eller sparkad (av ett stort djur eller en människa) på bondgården där hon tydligen bodde med en massa andra katter innan hon blev omhändertagen.

Vi fick rådet att ta vår lilla sötnos till en sjukgymnast för att få lite tips och råd, och så ska vi vara noga med att se till att hon inte blir överviktig eftersom det belastar leden i onödan. Om det blir värre (vilket det nog tyvärr kan bli med åren, även om vi gör vårt bästa) är det värsta scenariot att hon behöver steloperera leden, eller kanske till och med amputera hela eller en del av benet. "Hjälp!", tänkte jag när D berättade för mig att veterinären sagt det. "Stackars lilla sötkissen"! Men, dels behöver det ju inte gå så illa, och dels kan innekatter tydligen leva ett alldeles utmärkt liv med bara tre hela ben. Och vi ska göra allt vi kan för att Tösen ska ha fortsätta ha det bra och bo med oss så många år som hon fortfarande mår bra av det. Vi älskar ju henne :)



/L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0