livetefteralice

Att vara gravid betyder ju för mig att jag får extermt långsam matsmältning, med allt ont (bokstavligen) som det för med sig. Med en massa tips och trix från barnmorska, läkare, vänner, bloggläsare och många internetsökningar har jag lyckats få magen att funka hyfsat genom att:

ta Vi-Siblin två gånger om dagen
dricka ett stort glas vatten och sedan vänta en halvtimma innan jag äter frukost
dricka en massa vatten under dagens lopp
äta päron i frukostfilen, och flera gånger till de dagar det behövs
försöka att vara ute och röra på mig i väldigt lugnt tempo åtminstone varannan dag (till exempel när jag ändå ska till barnmorskan, eller följa med D till mataffären)
varannan dag dricka marrockanskt mint-te och varannan rent kamomill-te.

Men så plötsligt vid jul, med ovana mängder kött och socker i magen blåste jag upp som en ballong. Varenda dag gick jag omkring och kände det som att jag skulle spricka, och hade konstant ont i magmusklerna. När det var som värst mådde jag illa och hade svårt att andas. Ut på nätet igen, och så fråga barnmorskan, familj och vänner om hjälp.

Värmekudde på magen innan jag skulle sova och att ha benen högt i vinkel funkade ibland.
Att röra på mig hjälpte också lite, men inte tillräckligt.

Min psykolog tyckte att jag borde gå och prata med vårdcentralens dietist, så jag bokade en tid till henne via min BM. Vi pratade i telefon, och hon tyckte att jag skulle börja med att gå och testa mig för laktos- och glutenintolerans nu idag när vårdcentralen öppnade igen efter nyårshelgen, och prova att utesluta mjölkprodukter ur min kost så länge.

Jag ringde min syster experten, som själv är laktosintolerant, och fick en lista på vilka produkter som det finns laktosfria alternativ till. Sen fick jag börja titta på hur mycket mejerivaror jag faktiskt äter normalt - och det var mycket! Vi har matlagningsgrädde, mjölk, margarin, cremé fraiche eller matlagningsyoghurt i nästan all mat D och jag lagar, känns det som. Dessutom äter vi mycket mackor, och så gott som alltid fil till frukost.  

Och jag har aldrig känt av några problem av det förut. Visst får jag ont i magen av vissa matvaror: vitt bröd, och friterad mat, en del halvfabrikat, lösgodis (eller stora mängder av andra sötsaker), och av att äta mycket kött vid ett tillfälle, speciellt nötkött, men mejeriprodukter? Tydligen kan laktosintolerans bryta ut tillfälligt (eller i värsta fall permanent) vid hormonförändringar, och graviditet är ju en sådan om något.

Så jag väntar på provsvaren, och hoppas, hoppas, hoppas att jag inte har fått laktosintolerans, (och definitivt inte celiaki), och att om jag har det att det är tillfälligt. 

Jag menar: det blir svårare att äta ute (om jag intealltid vill ha sushi), och inget messmör på mackorna? Ingen mjölkchoklad? Ingen GLASS? (jo, jag vet att det finns alternativ till gräddglass, men inte hos Ben & Jerry's och de andra lite "lyxigare" märkena). Och ett liv utan spannmål har jag svårt att överhuvudtaget föreställa mig....

Under tiden är jag tacksam för den officiella födelsedagspresenten jag fick av min syster och hennes sambo D förra året: böckerna om huskurer och skönhetsvård av James Wong.


I "Grow your own drugs" fanns dels tips om att te på kamomill och pepparmynta kan hjälpa till att lugna en orolig matsmältning (att mynta påverkar den lärde jag mig redan på semestern i Marocko, fast då överdoserade jag ju eftersom jag drack teet flera gånger varje dag), och så hittade jag det här receptet på ett ört-te som faktiskt verkar hjälpa *peppar, peppar*

"Fyra vindars te" (Four Winds Tea)

1 tsk hel brödkummin
1 tsk fänkålfrö
1 tsk hackad torkad pepparmynta
1 tsk kamomillblommor

Mortla brödkummin och fänkål för att frigöra oljorna i fröerna, blanda med peppermynta och kamomill.
Häll på 2,5 dl hett (inte kokande) vatten.
Låt dra i ca 15 minuter.
Drick medan det fortfarande är varmt.

/L