Kämpigt - ett inlägg om amning

Jag menade alltså precis jag skrev i förra inlägget - jag HAR problem med att hinna äta, sova, duscha, gå på toaletten och sådant som kroppen behöver rutiner kring för att fungera. Och det har med amningen att göra.

När jag var gravid var mina dagar extremt inrutade (i alla fall med mina mått mätt), jag var tvungen att vakna på samma tid varje morgon, äta vid samma tider och på ett bestämt antal gånger under dagen, och gå och lägga mig vid samma tid varje kväll. Dessutom tog jag flera kosttillskott för att kompensera för att jag rörde på mig så lite. Om jag inte gjorde så, glömde att dricka en massa vatten, eller åt/drack något som min kropp inte lätt kunde ta upp (vitt bröd, socker, kött, kolsyrad dryck) så strejkade min matsmältning, och jag fick fruktansvärt ont i magen.

Och sen kom Dorothea och vände upp och ner på hela tillvaron. :)

De första veckorna sov och åt hon regelbundet, men så hände det något. Hon började sova längre perioder på nätterna, och det var oerhört skönt de första dagarna, men sen kom min mjölkproduktion igång och nu vaknar jag varje natt vid den tid hon ville äta förut, eftersom min kropp inte har fattat att det inte är matdags för Lilla D. Men visst, när jag väl fått låna en bröstpump av fina vännen M så löste ju sig det problemet. Visst är det jobbigt att gå upp och pumpa ur när jag egentligen bara vill sova, men att låta bli gör ju ont så jag har nog med motivation. Dessutom kan ju hennes pappa flaskmata henne då och då när han är hemma (han jobbar väldigt varierande tider), och det är mysigt för dem och avlastande för mig. Innan jag hade så mycket mjölk frågade vi på MVC om vi kunde ge lite ersättning i flaska om vi tyckte att hon inte varkade bli mätt, och det gick bra. Så ibland får hon ren mjölk, ibland ersättning, ibland bröstet och ibland ersättbning och mjölk blandat i flaskan. Speciellt på kvällen verkar det fortfarande vara svårt för henne att bli mätt, och då får hon mjölk med ersättning.

Från första början har det också gjort ganska ont att amma, men jag tänkte att det väl var för att jag var ovan, och att det skulle bli bättre med tid och övning. Huvudsaken var ju att vi fortsatte försöka. Jag fick en mildare mjölkstockning ganska tidigt ("bara" ont i brösten och inte feber eller andra symptom) men bet ihop och fortsatte ge henne bröstet.

Ungefär i samma veva fick Lilla D sin första skena, och då blev det ju svårare att amma. Vi kan ju till exempel inte ligga ner, och jag har svårt att hålla henne på något annat sätt än rakt framför mig. Fördelen är att hon inte kan sprattla omkring så mycket, nackdelen att det är svårare för henne att själv justera sin position. Det började göra ännu mer ont att amma, och Dorothea kinkade jättemycket när hon försökte äta. Jag grät och spände mig och kände mig som världens sämsta mamma, men fortsatte ändå att försöka. Tills dess att jag var så desperat att jag insåg att jag behövde hjälp av ett proffs, ringde amningsmottagningen på Ackis och fick komma dit samma dag. Sköterskan vi träffade var jättebra, jag fick en massa användbara tips, och hon observerade oss och hjälpte mig att lägga Lillan på rätt ställe.

Vi åkte hem, och även om det fortfarande går dåligt ibland så går det bra ofta, och riktigt bra en del gånger också. Mindre kink, och nöjdare bebis. Jag, och amningssköterskan trodde att problemet var att Lilla D fick för litet tag, och med alla tipsen borde vi kunna åtgärda det. Och jag bestämde mig för att amma ännu oftare, för att vi skulle lära in den nya tekniken.

Så häromdagen fick hon alla sina mål från bröstet, och fick så klart också äta så länge hon själv ville. Det blev väldigt ofta, och väldigt länge. Under ungefär 12 timmar åt hon varannan timme, och i nästan en timme varje gång. När hon var klar var jag så trött att jag bara kunde tänka på att få några minuters sömn till, och jag åt inget under natten. Vi hade gått och lagt oss vid åtta på kvällen eftersom D hade ett av sina tidiga pass dagen därpå (när han börjar ungefär mellan tre och sex på morgonen), och vid åtta på morgonen var jag fruktansvärt hungrig, och började frysa. Dorothea var inte tillräckligt mätt för att somna om utan låg och gallskrek i sitt baby-nest på soffan, och jag satt brevid invirad i en filt och hade frossa. Jag skakade och hackade tänder, och mådde så fruktansvärt dåligt över att inte ha kunnat göra mitt barn mätt, men tanken på att resa mig upp ur soffan, gå de få stegen till köket och hämta mat till oss var outhärdlig. Om jag rörde mig det allra minsta blev frossan ännu värre, och det enda jag klarade av att göra var att sitta där och ha ångest. Efter ett tag ringde D (på en av sina raster), och han övertalade mig att jag måste gå och äta något och låta Lillan skrika. Efter att vi båda tillslut fått i oss mat la jag mig på soffan och sov med en varm liten Dorothea på magen, fullt påklädd och med yllekofta och inlindad i två stora filtar. Och ändå tog det flera timmar innan jag slutade frysa. Den upplevelsen hade jag gärna varit utan.


Lärdomen av att få amningsfrossa? Ät ordentligt, även om barnet är hungrigt samtidigt som mamma! Ät medan du ammar, om du måste.

Sen dagen du jag hade frossa har min mjölkproduktion ökat ÄNNU mer, så nu vet jag i alla fall att det finns gott om mat till Lilla D, och det känns ju bra. Problemet är ju bara att få den från fabriken till konsumenten, så att säga...

För nu börjar jag tyvär tro att vi hade fel om varför det inte funkar som det ska. Hon HAR nämligen rätt tag så gott som varje gång nu, men ändå gör det ont och ändå kinkar hon. Och jag tror att det beror på att jag helt enkelt inte orkar hålla upp henne tillräckligt högt. Det leder till att hon sliter och drar, och jag för ont och blir öm, och mjölken rinner inte till ordentligt när hon är hungrig. Istället kommer den varannan, var tredje timme hela dygnet, och så ofta orkar jag varken amma eller pumpa. När jag väl kom på tanken att det är min brist på styrka i överkroppen som kan vara problemet lät det väldigt logiskt - de senaste nio månaderna har jag tränat ordentligt ungefär två gånger (precis i början av graviditeten), och promenerat väldigt lugnt varannan dag (sedan efter att jag fick cerklaget), men inte burit eller lyft så mycket som en katt eller en soppåse. Så jo, jag har nog tappat en hel del styrka i armar, rygg, axlar och nacke, och det är nog också mycket därför som jag har så jävla ont där hela tiden också.

Och visst, för varje gång jag nu faktiskt lyfter/bär en katt, en soppåse, matkassar, tvätten, en bilbarnstol, babynest med en baby i eller bär omkring på Dorothea så blir jag lite starkare, men det går för långsamt. Och jag ska inte träna än på en månad eller så, när såren efter förlossningen har läkt helt. Under tiden lider jag, och min lilla älskling blir stressad av att äta hos mig. Jag känner för att bara säga: "skit samma" och ge upp alltihop. jag var själv flaskbarn (mycket på grund av min skena), och det verkar ju ha gått bra. Men samtidigt säger den lilla rösten i huvudet att det måste vara värt besväret om vi kan få det att funka. Amning har ju så många fördelar, och det hamras ju in i huvudet på alla nyblivna mammor att det är det bästa för barnet.

Blä.

/L








Kommentarer
Postat av: Johanna

Man får höra så mycket positivt om amning, men aldrig de dåliga. Att man blir sååå bunden, de gör ont, blir sår m.m Ingen lätt uppgift man har att ge sitt barn mat. Tog över en månad innan det funkade någorlunda för mig med Noel. Hoppas ni får ordning på matandet! Det tar tid, men kom ihåg att ersättning oxå är bra mat för dom små! =) kram

2012-05-24 @ 16:16:09
Postat av: Malin

Usch, lider med dig! För oss funkade amningen bra först efter två-tre månader, tiden innan dess var bökig med amningsnapp, ersättning, missnöjd bebis och föräldrar som var rädda att bebis inte fick tillräckligt med mat. Vet i tusan om jag skulle göra om det, men i efterhand är jag glad att jag höll ut för sen var amningen guld värd under den varma sommaren. Men huvudsaken är att mamma och bebis mår bra och är mätta, om det sker med bröstmjölk eller ersättning spelar ingen roll!

2012-05-24 @ 20:11:25
Postat av: Mamma till en i himmeln och en på jorden

Hej! Vi höll också på med amning, flaska och pumpade. Tillslut insåg jag fördelarna med flaska och jag pumpade ett par gånger om dagen och gav både bröstmjölk och ersättning. Fördelen med ersättning/bröstmjölk och flaska är att man har koll på hur mycket mat de får i sig, ett mätt barn är oftast inte kinkigt och sover bättre. Bra att ge ersättning på kvällen även om du fortsätter att amma. Gör det som är bekvämast för er. Jag pumpade i 6 månader och det var skönt att kunna bli avbytt och vårt barn och sambon har en jättefin relation från början eftersom han var med vid starten helt enkelt. Finns fördelar med allt, men det låter som att ni har det lite jobbigt. Skit i vad andra har för krav och tycken och gör det som känns rätt. Det viktiga är att ni alla mår bra och orkar stå på benen. Kram och grattis till er fina lilla flicka!

2012-05-24 @ 22:09:30
Postat av: Mamma till N, Lillebror och Lilla O

Amningsfrossa var ett nytt ord för mig men upplevelsen känner jag igen från efter alla mina tre förlossningar, och då ammade jag ju ingalunda efter den första... Jag har istället haft andra teorier om vad det handlade om.



Det är väl en välsignelse att det finns ersättning men förstår att det inte är enkelt alla gånger. Kuddar, kuddar och kuddar, kan det hjälpa? Eller fåtölj m höga armstöd? Har funkat ib

2012-05-24 @ 22:11:19
Postat av: Mamma till N, Lillebror och Lilla O

(forts) ibland för mig, att jag sluppit hålla hela vikten själv, men å andra sidan har vi inte skena, o iaf ena barnet var lättammat. Huvva, lycka till hur som helst, duktiga ni.



(Det största problemet är ju oftast att man upplever att det är ett problem, barnet får så det klarar sig oavsett!)

2012-05-24 @ 22:18:08
Postat av: Lina Svarar

Tack så mycket för alla hjälpsamma och stöttande kommentarer!

2012-05-27 @ 10:40:43
URL: http://livetefteralice.blogg.se/
Postat av: Anna

Amningen i sig är ju inte det som är bäst för barnet, utan bröstmjölken. Om det funkar för dig att pumpa,kanske du kan pumpa och ge i flaska istället?

Här var det ett rent h-vete med amningen de tre första månaderna och jag önskar så att jag hade kunnat pumpa, men jag får bara fram droppar när jag försöker.

Vad jag egentligen försöker säga är att du ska göra det som känns bäst för dig och lilla D. Om du känner att det är värt att fortsätta amma så gör du det, men om du vill gå över på flaska eller ersättning så gör du det. En bra mamma ger sitt barn mat, sen spelar det ingen roll om det är bröstmjölk eller ersättning. Lycka till med vad du än väljer att göra.

2012-05-27 @ 22:52:30
URL: http://annasviktiga.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0