Trogna läsare
Om det går mer än tre dagar mellan mina blogginlägg ringer alltid någon av mina föräldrar och undrar varför jag inte skriver något. Eller, "om jag har flyttat", som mor min uttryckte sig idag :)
Det är till att ha trogna läsare!
Svaret är att jag försöker hinna med så mycket som möjligt inför Minis ankomst, om hon nu skulle vilja komma direkt när cerklaget är borta: skriva så mycket som möjligt på uppsatsen och samtidigt köpa och organisera de sista av hennes prylar och "boa" lägenheten i stort. Det ska fortfarande sys ett babynest, fixas det sista på Totorofilten, och så vill jag gärna sy en elefant åt lilla fröken innan förlossningen. D har fått ett allmänt ryck av inredningsmani, så han har satt upp tavlor och tyger på väggarna och möblerat om lite här och var. Han vill inte borra i våra betongväggar efter att hon har kommit hem, säger han. Och far omkring som en virvelvind. Mycket smart tänkt och duktigt fixat av honom, tycker jag!
Men trots att han gör det mesta av jobbet och hushållssysslorna är det inte helt lätt för mig att få något vettigt gjort när jag är tung som en flodhäst, trött som en gnu, konstant hungrig och/eller kissnödig, fortfarande nervös för att Mini helt plötsligt ska sluta röra sig i magen, inte kan sitta rakt upp mer än korta stunder innan jag får ont både i ryggen och av åderbråcken, och har fått om möjligt ännu mer kass (eller heter det kassare?) matsmätning än jag redan hade.
Då får bloggen stryka på foten lite, förstår ni.
/L
Det är till att ha trogna läsare!
Svaret är att jag försöker hinna med så mycket som möjligt inför Minis ankomst, om hon nu skulle vilja komma direkt när cerklaget är borta: skriva så mycket som möjligt på uppsatsen och samtidigt köpa och organisera de sista av hennes prylar och "boa" lägenheten i stort. Det ska fortfarande sys ett babynest, fixas det sista på Totorofilten, och så vill jag gärna sy en elefant åt lilla fröken innan förlossningen. D har fått ett allmänt ryck av inredningsmani, så han har satt upp tavlor och tyger på väggarna och möblerat om lite här och var. Han vill inte borra i våra betongväggar efter att hon har kommit hem, säger han. Och far omkring som en virvelvind. Mycket smart tänkt och duktigt fixat av honom, tycker jag!
Men trots att han gör det mesta av jobbet och hushållssysslorna är det inte helt lätt för mig att få något vettigt gjort när jag är tung som en flodhäst, trött som en gnu, konstant hungrig och/eller kissnödig, fortfarande nervös för att Mini helt plötsligt ska sluta röra sig i magen, inte kan sitta rakt upp mer än korta stunder innan jag får ont både i ryggen och av åderbråcken, och har fått om möjligt ännu mer kass (eller heter det kassare?) matsmätning än jag redan hade.
Då får bloggen stryka på foten lite, förstår ni.
/L
Kommentarer
Postat av: Tess W
Du får förlåta oss läsare om vi blir lite nerviga om du inte skriver varje dag men vi vill er så väl och håller alla tummar vi har (iallafall jag) så det kommer att bli ännu värre när cerklaget är klippt!
Jag vill så gärna få se det där underverket du haft i magen på ett vanligt foto nu!
Stora kramar Tess W
Postat av: Lina Svarar
Det är ju bara härligt att ni bryr er så mycket, och inte alls något som behöver förlåtas eller ursäktas varken från er eller min sida. :) Jag skriver så mycket jag orkar och hinner, och ni gör detsamma med läsningen, så blir det nog bra :)
Postat av: mamma
Ja ,prata om trogna läsare!! Men jag förstår dig allldeles precis och hur du/ni tänker just nu.Kramar!
Postat av: Malin
Vi förstår! Ta hand om dig och Mini, det är det viktigaste. Allt annat kan vänta! =)
Trackback
