Fotbollsfrun och jag

Det finns en bloggare som heter Malin Wollin. Hon har en blogg som heter Fotbollsfrun, och en annan blogg som hon startade när hon och sambon väntade sitt fjärde barn.

Malin bor i Kalmar och är tre år äldre än jag. Hon är journalist och fantastiskt bra på att skriva - rolig, lagom vass och med skinn på näsan men också ödmjuk.

Jag har läst på Fotbollsfrun av och till, men jag började följa den andra bloggen efter att hon länkat till det här inlägget. Bara två meningar långt, men det är alla ord som behövs:

"Barnet hade dött i magen.
I morgon ska jag föda fram vårt fjärde barn."

Så skrev Malin i maj förra året, och jag började följa hennes väg genom det helvete som jag känner igen så väl: att förlora ett efterlängtat barn. Hon skrev, och vi läsare kommenterade i båda hennes bloggar. De allra flesta visade sin sympati, och många av oss berättade våra egna historier. Tyvärr var det några riktiga idioter som skrev okänsliga saker också, och jag beundrar Malin något alldeles oerhört för att hon orkade bemöta dem.

Jag har tänkt så mycket på henne sedan dess, och är inne på båda bloggarna varje dag. För det är inte bara så att hennes historia berör mig på samma djupa sätt som alla historier jag har fått höra och läst om sedan D och jag förlorade Alice, den liknar dessutom min egen historia väldigt mycket.

Malin och Joakims fjärde barn föddes nämligen dött i samma graviditetsvecka, i samma stad och på samma sjukhus som Eskil och Max. Jag kan så väl föreställa mig hur deras lilla bebis såg ut, eftersom han eller hon förmodligen var väldigt lik vår Eskil. Han dog ju också i magen innan han föddes, och hade legat kvar därinne ett par dagar. Förmodligen träffade Malin och Joakim en del av den personal som vi träffade, men jag hoppas att de fick ett bättre bemötande än vi fick. Inte för att jag tror att personalen var oberörda av vår situation där vi låg och väntade på att få veta om vi skulle förlora en av eller båda våra pojkar, men de hade dåliga rutiner för omhändertagande av så små barn tyckte vi. De blev helt enkelt inte tillräckligt mycket behandlade som just små älskade barn, och vi inte som deras föräldrar (utan som en kvinna som nyss fått missfall och hennes partner, som mer eller mindre råkade vara där). Det kan bero på att jag var inskriven på gynavdelningen och inte BB (där var personalen bra, även om barnmorskan hade kunnat visa mer medkänsla) eller neonatalen, eller på att sjukhuset är så litet, men ändå. Kontrasten mellan pojkarnas födelse och Alices var väldigt stor, och det gör mig fortfarande arg och ledsen att tänka på. 

Hur som helst, jag tycker att ni ska ta och läsa Malins blogginlägg. Både de om barnet som dog och de andra, för det är de väl värda. Och gå in på mamas hemsida och läs intervjun som skrevs när Malin blev deras nya krönikör också, den träffar rätt i hjärtat.

Det numret av Mama är den enda gravidtidning jag har läst under den här graviditeten (eller kanske till och med den enda någonsin, om jag tänker efter). Jag tycker att de verkar så hysteriska redan innan jag blev gravid första gången, och efter att Alice dog fick åsynen av sådana tidningar mig att må illa. Jag tyckte bara visade hur underbart och fantastiskt allt skulle bli per automatik efter plusset på stickan, och det var ju inte min verklighet.  Det tycker jag väl fortfarande, att de är för glättiga och spär på köphysterin runt graviditet och barn, men det där numret var väl ändå ganska ok.

Varje gång jag satt i ett väntrum efter Alice så har jag vänt på såna tidningar om de legat på bordet framför mig, och istället letat reda på något mer neutralt att läsa. Men, när jag läste att Malin skulle vara med i Mama, då tänkte jag: om jag ser den tidningen så ska jag faktiskt plocka upp den, för jag vill läsa den artikeln. Och nästa gång jag var på MVC låg den där på bordet :) Upp- och ner, som om någon annan hade tänkt likadant som mig. Jag läste, och jag grät en tår eller två.

/L

Kommentarer
Postat av: Malin

Jag tänker på dig och hoppas att du får snart hålla ditt barn i famnen. Ett alldeles rosigt och levande ett. Kram Malin

2012-03-28 @ 12:04:53
URL: http://blogg.mama.nu/malinwollin/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0