livetefteralice

Idag har vi varit på Ackis igen för det andra och sista bytet till större von Rosenskena. Precis som förra gången älskade Mini att bada (hon ser toklycklig ut där i baljan), men hon tyckte det var jobbigt både att tas ur den gamla skenan och få på sig den nya, och att tas upp ur badet för att bli torkad. Hennes höft är redan fixerad, men hon ska ha skenan i två veckor till och sedan frejkabyxor i sex veckor (som ska bytas till större storlek efter halva tiden), så det ser ut som att behandlingen har gått precis som den ska. Åh vad jag längtar tills hon slipper skenan! Då får hon förhoppningsvis inga skavsår, vi får bada henne hemma, och hon kan ha kläder i rätt storlek på sig igen (frejkabyxan bärs över kläderna).

D jobbar idag, så han missade besöket på ortopeden. Som tur var fick Mini och jag med oss hennes farfar som hjälp (han kom hit på besök redan igår) och sällskap istället. Vi fick skjuts till sjukhuset så vi slapp åka buss, och jag fick bärhjälp och assistans vid badet. Det var toppen! De trivs bra ihop Mini och min svärfar och det är så fint att se hur bra det går när de är ute på barnvagnspromenader och Mini sover på farfar eller i hans famn. D och jag får avlastning, och Lilla D får chansen att lära känna sin farfar i lugn och ro - kan det bli bättre? Det känns så bra varje gång jag ser vår lilla skatt med honom, eller sin morfar, mormor, farmor, moster och andra nära släktingar. Vi har ju längtat efter henne så mycket allihop...

Mini fick också prova det nya babyskyddet som farfar köpt för att kunna skjutsa sina två små barnbarn i (Mini eller hennes kusin M från Köpenhamn) och det passade jättebra trots skenan. Så nu letar jag efter en begagnad Acta Graco på Blocket så att mina föräldrar kan ha den hemma hos sig (D och jag har ingen bil, och vill heller inte ha någon). Då kan vi åka på utflykter när vi är i Dalarna på besök, och Mini kan sitta säkert på vägen upp till sin första midsommar nu i år.



/L