Vi har en skiss

D har suttit och jobbat i datorn med blyertsskissen som svärmor gjorde åt oss - förstärkt  linjer, skrivit in mått, klistrat in en bild på den sortens lykta vi vil ha, och experimenterat med vilka färger glaslöven ska göras i.

Igår fick vi den godkänd av kyrkogårdsförvaltningen, och nu ska vännerna smeden och glaskonstnären få säga sitt (de har redan sett en preliminär skiss). Den ska ju vara praktiskt genomförbar också, inte bara fin på papper och följa kraven på mått och säkerhet som gäller för vår del av kyrkogården.

Det känns bra att ha kommit så här långt i processen, förhoppningsvis kan vi ha en färdig beställning lagd inom några månader eller så. Gravvården kanske till och med kommer upp innan året är slut? Jag har ingen aning om hur lång tid den kan ta att göra klart, men det ska bli så skönt när den är på plats.

Och det speciellt eftersom gravplatsen ser så annorlunda ut nu. När jag senast var på kyrkogården (i december, när mamma och pappa var här och kunde skjutsa oss) upptäckte vi nämligen att en av de stora orsakerna till att vi valde just den platsen är borta - trädet med de små röda frukterna har sågats ner! Dessutom ser busgaget väldigt tunnt ut, men det kan ju bero på att vi har en vinter nästan helt utan snö, tillskillnad från förra året då vi fick gräva gångar fram till graven när vi skulle pynta där.


Så här såg det alltså ut när vi valde ut gravplatsen....

och nu ser det ur så här:

Jag gillar det inte alls! Det är så öppet nu, och jag gillade att det kändes lite avskiljt och privat innan med all växtlighet bakom gravstenarna. Dessutom har jag tänkt att risken för att gravpynt ska bli stulet borde vara mindre när de som går på genomfartsvägen bakom vårt "kvarter" inte kan se gravvårdarna i vår rad, och nu blir jag lite ner nojjig att saker ska försvinna därifrån.


Senast D var vid graven pyntade han med det här mosshjärtat som vi köpte hos vår lokala florist. Jag piffade till det lite med hjärtan i zinktråd och tre pärlemorskimrande plastpärlor. Kanske borde vi ha klippt ner feliciorna innan vintern, men det blev inte av. Jag hoppas att de kommer att vara lika fina i år som förra året, men om de inte tar sig får vi helt enkelt plantera något annat. Vi har pratat om snödroppar till våren, och så smultron och förgät-mig-ej till sommaren. Jag längtar tills jag kan ta mig för egen maskin till graven igen, saknar att få vara där och pyssla och känna att jag gör något konkret för att vårda minnena av Alice, Eskil och Max.

/L




Kommentarer
Postat av: Anna

Oj! Det ser ju inte alls ut som när ni bestämde er för platsen! Förstår om du är besviken, men det blir bättre till våren när grönskan kommer tillbaka. Är nyfiken på hur er gravvård kommer att se ut, den låter fin på beskrivningen.

2012-01-30 @ 09:08:17
URL: http://annasviktiga.blogspot.com
Postat av: Lina Svarar

Nej, det är stor skillnad, tyvärr. Jag ska försöka beskriva gravvården lite bättre när vi har beställt den, och så får ni se skissen när det hela är färdigt.

2012-02-04 @ 12:16:37
URL: http://livetefteralice.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0