Hon har byggt ut
Musklerna mitt fram på magen är spända nästan jämt av tyngden, jag har börjat bli rejält trött i ryggen av ansträngningen att bära vår lilla guldklimp (att jag har svaga rygg och magmuskler sedan innan gör ju inte saken bättre, direkt), och det börjar bli svårare att hitta kläder som passar.
Och det är faktiskt på det sättet jag märkte häromdan hur mycket större jag är nu än jag någonsin hann bli i mina andra två graviditeter.
Byxor är ju en sak, mina vanliga jeans utgick jag ifrån att jag inte skulle kunna ha ens i början av andra trimestern. Därför har jag köpt två par "mammabyxor" med en rejäl mudd som går över magen, och flera par leggings (eller tights, som de hette förra gången de var på modet, när jag gick i mellanstadiet. Hjälp, vad fort tiden går!) - några med mudd och andra utan.
Många av de tunikor, toppar, koftor och klänningar jag har till vardags när jag inte är gravid är ganska vida och/eller långa (och jag köper överdelar som jag kan använda även efter graviditeten), så jag jag har inte direkt märkt av om de passar sämre nu än tidigare. Och alla mina linnen och de tunna långärmade tröjorna som jag brukar ha under mina andra kläder (jag vill gärna att Mini är säkert inbäddad i flera lager som håller upp och håller om magen, det är varmare och dessutom skönt för ryggen är super-elastiska), så de anpassar sig ju efter min form.
Men häromdan provade jag en klänning som jag hade på mig ofta i båda de andra graviditeterna, och då såg jag verkligen hur stor jag blivit. Vi ska ta veckans magbild i den sen, så får ni också se. Det är en jättefin klänning från HM Mama, som jag också använt mycket som sommarklänning mellan graviditeterna, och eftersom den har ljus botten står magen rakt ut när jag har den på mig. Det blev väldigt tydligt hur mycket större den är nu än den någonsin har varit! Från mitt prespektiv rakt uppifrån har ju Minis etta sett enorm ut ganska länge nu, och jag har svårt att se skillnaden från vecka till vecka även om jag vet att den borde finnas där.
Idag vaggade vi dessutom iväg till barnmorskan, Mini och jag. Där fick jag magen mätt två gånger - både av en barnmorskestudent och av min vanliga BM. Och vi har en jättefin kurva, den ligger precis i mitten och ökar som den ska. Två centimeter större har magen blivit sedan förra mätningen, så det är inte konstigt att jag har svårt att sova på nätterna ibland av all aktivitet där inne i ettan :) Det tycker jag är lite mysko förresten, det där med att mäta magens storlek från kanten på bäckenbenet till livmoderns övre kant. Med måttband. Vad får man egentligen ut av det? Det säger ju inte något om hur mycket barnet växer, och det är väl det viktigaste?
Hursomhelst. Utbyggnad pågår!
/L
Det där har jag också funderat på, med mätningen. Jag blev skickad på tillväxt-ultraljud två dagar innan beräknad förlossning för att magen inte vuxit på en vecka, sen att hela härligheten hade sjunkit ungefär en decimeter för att vår Mini var på väg ut togs det ingen hänsyn till... Skumt det där! Bygg på och ta hand om er!
Fast är det inte precis det som SF-måttet visar? Att bebisen växer och därför växer livmodern så att bebisen får plats? Jag har ingen aning, utan det är en reflektion bara.
Fortsätt att bygga ut Mini!!
Hejsan!!
Sitter här och googlar lite på cerklage och hamnade här av en slump.
Jag kommer, förhoppningsvis, få cerklage insatt vid nästa graviditet och jag vill så klart ha massa information nu innan.
Framför allt hur du har levt efter operationen?
Sjukskriven något?
Finns det saker du undvikit och har du kunnat jobba som vanligt?
Vore sååå tacksam om du vill skicka ett mail och svara på lite frågor. Lycka till!! :)
Malin: Skumt är ordet!
Anna: Ja, jag antar att det är så det är tänkt, men funkar det verkligen? Bebisen växer ju i sin egen takt ändå.
Maria: Jag har mailat som du sett, och det är bara att höra av dig igen om du undrar nåt eller vill prata av dig längre fram när du fått cerklaget.
