27+0
En vecka kvar till v 28, som varit en av våra stora milstolper redan från början, eftersom barn som föds då nästan alltid överlever. Vi har vänner som är födda i den veckan, och en av dem brukar säga ungefär så här: "jag är född i vecka 28 och det är ju inga större fel på mig". Och det håller vi med henne om :)
Jag brukar, förutom att läsa i böckerna jag fått av barnmorskan också titta på två olika webbsidor inför varje ny vecka, och på en av dem står det så här om vecka 27:
"Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu mellan naveln och revbensbågen.
Fostret väger runt ett kilo, och kan vara omkring 37 centimeter långt. Håret kan ha börjat växa ut. Vissa barn kommer att födas med mycket och långt hår, medan andra inte har något hår alls när de föds.
Det finns ännu gott om plats för fostret att röra sig på. Många foster är mer vakna på kvällen, då man kan märka att det sparkar mer i magen. När fostret rör sig tränar det upp sin fysik för att bli starkare i kroppen.
De flesta barn skulle överleva nu om de skulle födas för tidigt. Varje vecka, även dagar, gör stor skillnad. Om barnet skulle födas nu klarar tarmarna av att ta emot modersmjölk. Lungorna har utvecklats mycket, men även om barnet nu skulle klara av att andas luft behöver lungblåsorna ännu mer tid för att utvecklas fullt ut."
(Landstinget i Uppsala läns webbportal 1177)
På Stockholms läns landstings webbportal Vårdguiden står det:
"Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt. Vikt 1 kg."
De allra vackraste orden finns i den ena boken från mödravården (trots att den är sponsrad av Libro tycker jag bäst om den, för den är mycket mer detaljerad än den andra). Där står det nämligen:
"Skulle barnet födas i vecka 27 har det mer än 90% chans att överleva, det har allt som behövs för ett liv utanför livmodern".
Vi får kanske behålla vår lilla älskling i livet ändå, nu när vi kommit så här långt.
Jag börjar nästan kunna tro på det, faktiskt.
Här är vi igår, dvs i 26+6. Hon börjar bli tung nu, den lilla!
/L
Vad fina ni är, du och magen!
Så himla härligt! Många varma kramar till familjen!
Du är så fin!
Mini verkar trivas i sin etta så vi bestämmer att hon stannar ett rejält tag till tycker jag!
Men som det stod varje dag är en vinst och ett steg närmare att ni äntligen får träffa den där lilla damen som huserar i din mage :)
Håller fortfarande tummarna att hon fortsätter trivas där hon just nu mår bäst av att vara i din mage!
Stora kramar Tess W
Ni är så fina, tycker att Minis etta blir större o större,har hon byggt ut igen.? Kramar...
