livetefteralice

Igår skulle vi gå och titta på vad den ganska nya lokala loppisen hade att erbjuda, eftersom den ligger på gångavstånd från lägenheten även för en långsamt vaggande mig, och för att jag inte varit på loppis sedan innan cerklaget sattes in. Vi hade till och med tänkt, att om de hade bebissaker, så kunde vi ju faktiskt passa på och titta på dem. Men, tji fick vi. Enligt hemsidan och skyltarna skulle det vara öppet, men dörren var låst. Så, det vara bara att vagga hem igen, och för mig att försöka värma upp mig med eftermiddagsfikat medan D tog cykeln till mataffären. Det var där på hemvägen som tanken slog mig: här är jag ute och går, GRAVID I SJUNDE MÅNADEN! Vi pratade lite om det då, hur vi ända fram till för några veckor sedan knappt vågade hoppas att jag någon gång skulle få vara så här mycket gravid, och hur vi utgått från att jag skulle i princip ligga ner hela den här graviditeten. Men, jag kan alltså vara ute och gå, om jag tar det lugnt (vilket kroppen tvingar mig till eftersom jag har så dålig kondition och Mini + magen är så stor nu), nästan som en normal gravid kvinna i samma vecka. Och det, det är fantastiskt! /L