Veckobyte och en plan

Det är vecka 39+2 idag. Det känns helt overkligt att vi har kommit så långt, och det är något som jag skulle vara glad och förundrad över om jag inte vore så nervös och sliten.


(den här bilden är från i förrgår)

Men nu börjar vi bli nervösa av en mer positiv anledning - jag blir igångsatt på onsdag (40+0)!
Besöket på bedömningsmottagningen igår var bra, men tyvärr var jag fortfarande inte mogen nog för att skippa progesteronet och gå direkt på igångsättning med vattenfylld ballong. Lite mjukare hade det blivit, men att Minis huvud fortfarande är rörligt och alltså inte ligger och trycker på ner mot tappen gör att mina sammandragningar inte har så stor effekt som de skulle kunna ha....

Visst kan de sätta igång mig ändå redan nu, om jag (o ch D) skulle kräva det, men läkarna tycker att det bästa är att vänta så länge som jag kan stå ut (vilket är precis till 40+0, som det känns nu). Då får tappen och resten av kroppen en chans att starta förlossningen på eget bevåg, eller så kan tappen i alla fall hinna mogna lite till.

Men jag tror att det måste bli igångsättning, för jag mognar så långsamt och är så sliten nu att jag blir lite galen av tanken på att behöva fortsätta så här i mer än en vecka. Så nu är det bestämt, och det känns bra. Lite nervös är jag såklart, för även om jag blivit igångsatt förut så var jag öppen då, och helst vill jag så klart att Mini själv ska få bestämma när hon kommer ut. Det känns lite själviskt att "vräka" henne, men samtidigt så känner jag att det är värt det. Hon kommer inte att ta skada av det, och hon är ju färdigväxt och klar att födas. Doktorn som jag träffat de senaste två gångerna sa också att risken för kejsarsnitt är liten för mig eftersom jag är omföderska och det var väldigt skönt att höra, även om jag inte är särskilt rädd för snitt. 

Så nu räknar vi ner dagarna. Mini rör sig mycket, alla mätningar ser toppen ut och jag ska träffa en barnmorska på måndag, så jag tror att vi står ut om inget händer under helgen.

I slutet på nästa vecka har vi nått slutet på den här resan och får träffa Mini!

/L


Kommentarer
Postat av: Viktoria Thurfjell

Så härligt att se ett stort leende igen! Ni är supervackra!



Heja Mini, mamman och pappan!

2012-04-20 @ 20:17:40
Postat av: Mamma till N, lillebror och Lilla O

Hurra, vad ni kämpar på bra!!! Det är outhärdligt, och ändå härdar ni ut. Mycket klokt om ni pallar att vänta ut tappen, och försöka undvika progesteronet, det kommer du i födadets stund (och efteråt) uppskatta, men ibland har man liksom inget val.



osså håller vi förstås tummarna att Mini tröttar på nuvarande bostad och drar självmant innan vräkningen.



kram!

2012-04-20 @ 20:22:26
Postat av: Anna

Håller tummarna för att Mini bestämmer sig för att komma ut självmant i helgen, så att du slipper bli igångsatt.

2012-04-20 @ 22:14:19
URL: http://annasviktiga.blogspot.com
Postat av: mamma

Mycket fina flickor!! Kul att få se ditt leende.

2012-04-21 @ 10:36:08
Postat av: Malin

Så fina ni är! Hoppas Mini tar sitt förnuft till fånga och flyttar ut innan vräkningdatumet, men annars är det ju inte så länge till onsdag! Håller tummarna, ta hand om er!

2012-04-21 @ 11:38:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0