Soppskedarna
Vi åt ute minst två gånger om dagen under semestern (marockansk brak-frukost ingick i boendet, och det blev en och annat konditoribesök och glas med te på någon mysig terass mellan lunch och middag. Det kan vara jobbigt att titta på och köpa vackra saker *L*).
Ibland blev det snabbmat, men jag fastnade för en lokal rätt och åt den ofta till lunch (tillsammans med det obligatoriska färskbakade brödet):
Harira. En god, mättande och billig soppa (till och med för att vara i Marocko) som traditionellt äts under Ramadan. Det är en nationalrätt, precis som tagine, och lagas både i hemmen och på restauranger enligt många olika recept. Tomater, linser, selleri och lök ingår alltid, och den kryddas med ingefära, peppar, kanel, färsk koriander och persilja. Lamm, nötkött, kyckling eller kikärter kan tillsättas för att göra hariran extra matig, men även ris eller vermicelli (tunn spaghetti i bitar).
Den soppa jag åt på Chez Chegrunis översta terass och på de av tältrestaurangerna vi provade (på kvällarna sätter en massa små restauranger upp sina bord, bänkar, köksutrustning, tjusigt uplagda berg av färska råvaror, och om det behövs - presenningar mot regn och vind, på Medinans stora torg Jemaa el Fna.) hade definitivt lagats efter olika recept, men alla var goda och mättande och såg ut ungefär som på bilden här under.
Minns inte var jag lånade den här, men fastnade för att tältrestaurangerna ofta hade just sånt här porslin.
Den här bilden är till och med från en av tältrestaurangerna (jag har lånat den också), och här syns en annan sak som jag förknippar med harira - träskedarna. Enligt guideboken ska de vara i apelsinträ, men om det en gång kändes på lukten så hade den gått bort när jag första gången fick en i min hand. Det var första gången jag åt harira, och jag blev helt kär i både soppan och skedarna.
Så, naturligtvis köpte jag några på "Artisanalen"! :) Handsnidade, slipade och oljade tills träet är alldeles slätt och glansigt.
Vi provade att laga harira i förrgår (utan kött, men med både kikärter och vermicelli), och det blev gott! Vi använde flera olika recept: ett här (hyfsat enkelt, på engelska), ett här (tar lååång tid men är förmodligen väldigt autentiskt. Beskrivning på engelska), och ett tredje här (beskrivning på svenska, går hyfsat snabbt)
Och Socka: det blev taginen med oliver och inlagda citroner också, ni borde helt klart prova det hemma! Har ni en gjutjärnsgryta eller en "romersk" lergryta klarar ni er utmärkt utan tagine.
En sån här, alltså. Vi köpte vår för sex eller sju år sedan och den används ganska flitigt.
/L
Ibland blev det snabbmat, men jag fastnade för en lokal rätt och åt den ofta till lunch (tillsammans med det obligatoriska färskbakade brödet):
Harira. En god, mättande och billig soppa (till och med för att vara i Marocko) som traditionellt äts under Ramadan. Det är en nationalrätt, precis som tagine, och lagas både i hemmen och på restauranger enligt många olika recept. Tomater, linser, selleri och lök ingår alltid, och den kryddas med ingefära, peppar, kanel, färsk koriander och persilja. Lamm, nötkött, kyckling eller kikärter kan tillsättas för att göra hariran extra matig, men även ris eller vermicelli (tunn spaghetti i bitar).
Den soppa jag åt på Chez Chegrunis översta terass och på de av tältrestaurangerna vi provade (på kvällarna sätter en massa små restauranger upp sina bord, bänkar, köksutrustning, tjusigt uplagda berg av färska råvaror, och om det behövs - presenningar mot regn och vind, på Medinans stora torg Jemaa el Fna.) hade definitivt lagats efter olika recept, men alla var goda och mättande och såg ut ungefär som på bilden här under.
Minns inte var jag lånade den här, men fastnade för att tältrestaurangerna ofta hade just sånt här porslin.
Den här bilden är till och med från en av tältrestaurangerna (jag har lånat den också), och här syns en annan sak som jag förknippar med harira - träskedarna. Enligt guideboken ska de vara i apelsinträ, men om det en gång kändes på lukten så hade den gått bort när jag första gången fick en i min hand. Det var första gången jag åt harira, och jag blev helt kär i både soppan och skedarna.
Så, naturligtvis köpte jag några på "Artisanalen"! :) Handsnidade, slipade och oljade tills träet är alldeles slätt och glansigt.
Vi provade att laga harira i förrgår (utan kött, men med både kikärter och vermicelli), och det blev gott! Vi använde flera olika recept: ett här (hyfsat enkelt, på engelska), ett här (tar lååång tid men är förmodligen väldigt autentiskt. Beskrivning på engelska), och ett tredje här (beskrivning på svenska, går hyfsat snabbt)
Och Socka: det blev taginen med oliver och inlagda citroner också, ni borde helt klart prova det hemma! Har ni en gjutjärnsgryta eller en "romersk" lergryta klarar ni er utmärkt utan tagine.
En sån här, alltså. Vi köpte vår för sex eller sju år sedan och den används ganska flitigt.
/L
Kommentarer
Postat av: Socka
Perfekt!!! :-D En sån har vi!!! :-D
Trackback
