livetefteralice

Igår när jag cyklade hem från en trevlig kväll hemma hos vännen E spelades "Patience" i mina hörlurar (jag går igenom en liten nostalgifas: Take That var ett av mina favoritband i högstadiet), och jag kom på att texten beskriver ganska väl hur jag känner mig just nu.

Min sorg är i det stadiet att jag känner mig som att det enda jag pratar om är barnen, och ibland känner jag att jag borde be om ursäkt för det (vilket jag ju inte borde, föräldrar med levande barn tjatar väl ännu mer om sina?). Texten får mig att tänka på det, och överhuvudtaget hur det är att befinna sig i sorg när alla runtomkring en inte gör det.

Gränsen mellan romantisk kärlek och kärleken till barn blir så där suddig i den här texten. Alla låtar om kärlek får mig inte att tänka på Alice, Max och Eskil, inte ens alla som handlar om förlorad kärlek, men det är ofta en fras här och där som träffar mammanerven.

/>

Just have a little patience
I'm still hurting from a love I lost
I'm feeling your frustration
Any minute all the pain will stop.

Just hold me close inside your arms tonight
Don't be too hard on my emotions.

[Chorus:]
'Cause I
Need time
My heart is numb, has no feeling
So while I'm still healing
Just try and have a little patience.

I really wanna start over again
I know you wanna be my salvation
The one that I can always depend.

I'll try to be strong
Believe me I'm trying to move on
It's complicated but understand me.

[Chorus]

'Cause the scars run so deep
It's been hard but I have to believe
Just have a little patience [x2]

[Chorus]

Have a little patience
My heart is numb, has no feeling
So while I’m still healing
Just try and have a little patience

/L